Jag slutar plötsligt att sjunga, Ulrik sitter och stirrar rätt in i mina ögon. Jag ler och sträcker fram handen för att torka bort hans tårar.

"Nej" Säger han.

"Vadå?"

"Jag vill ha kvar tårarna, du är helt fantastisk Tyra, på riktigt"

"Äsch, inte tillräckligt antar jag"

"Vadå inte tillräckligt? Du är helt magisk"

"Jag har försökt att få skivkontrakt kanske 10 gånger, ingen har tackat ja"

"Skojar du?" Jag nickar, han lägger armen om mig och jag lutar huvudet mot hans axel.

 

Jag vaknar upp av att Daniel kommer in på mitt rum, han sätter sig på en stol bredvid sängen.

"Jag pratade lite med Ulrik igår" Säger han.

"Jaha?"

"Han gillar dig"

"Okej, jag gillar honom också"

"Ja, men inte så. Han gillar dig mycket, riktigt mycket" Jag blir förvånad, men fruktansvärt glad. Mitt hjärta hoppar över några slag och jag känner hur bloder flöder upp i mina kinder.

"Någon är lite kär!" Säger Daniel retsamt, jag slår till honom och borrar sedan ner huvudet i kudden. Han går sedan därifrån

 

Jag kommer ner till köket, pappa står ute i trädgården och dricker sitt morgonkaffe. Jag går ut till honom.

"Godmorgon gumman, har du sovit gott?" Säger han och drar in mig i en kram. Jag andas in hans doft och nickar mot honom.

"Jag sticker nu" Skriker Daniel inifrån, pappa vinkar och släpper sedan taget om mig. Jag sätter mig i en solstol och tar en klunk av pappas kaffe.

"Jag trodde inte du gillade kaffe" Säger han och skrattar.

"Det gör jag inte heller" Svarar jag honom.

Jag flinar åt honom och går sedan in igen, det plingar på dörren. Jag springer snabbt och öppnar och blir riktigt överraskad, för där står Ulrik.

"Ulrik! Hej, vad gör du här?"

"Tänkte bara överraska dig litegrann, är det okej?"

"Ja, det är klart" Säger jag och omfamnar honom. Han kliver innanför dörren och tar av sig sina skor, pappa kommer ut och hälsa på honom sedan smiter vi upp på mitt rum.

 

"Du, har du något tips hur man ska kunna bjuda ut en tjej som man gillar mycket?" Säger han, jag blir lite nerstämd. Jag trodde han gillade mig, jag kollar bort ett ögonblick men försöker sakta få ögonkontakt med honom igen.

"Ehm, nä.." Säger jag lite tyst.

"Blev du ledsen nu eller?" Det kändes hemskt, han hade någon konstig attityd mot mig också.

"Lite kanske, min bror sa att du gillade mig.. Men ja.."

"Åh, fattar du inte? Det är ju dig jag vill bjuda ut. Förlåt, jag menade verkligen inte att såra dig" Säger han och lägger armen om mig. Jag blir genast på bättre humör och ler mot honom.

"Så, skulle du vilja gå ut med mig? Imorgon kväll?"

Jag ler och kramar om honom mjukt. "Det är klart att jag vill" Han skiner upp i ett leénde, jag känner mig så fånig som inte kunde luska ut att det var mig han ville ha med sig.

 

Nästan färdig, jag lägger på en ljus ögonskugga och målar sedan ögonfransarna. Ulrik står redan nere och väntar på mig, jag tar ut ett par högklackade skor från garderoben och går sedan ner försiktigt. Ulrik får syn på mig, han går fram till mig och tar tag om min hand.

"Ha det nu så trevligt, kör du hem henne ikväll?" Säger pappa till Ulrik. Han nickar och vi går sedan ut mot bilen. Precis när jag ska ta tag i handtaget på bilen kommer Ulrik före och öppnar, jag kliver in i bilen ich Ulrik sätter sig bredvid mig.

"Vart ska vi ta vägen?" Frågar jag nyfiket.

"Det får du se" Jag suckar och han skrattar åt mig

 

"Förresten Tyra, du är helt underbart vacker idag" Jag ler generat och fjärilarna har tagit plats i min mage igen.

"Du också" Svarar jag och han lägger sin hand på mitt lår.

_________________________________________________________________________________________

Sådan liten mellandel! Imorgon kanske jag inte kommer kunna uppdatera, isåfall blir det torsdag! Kan ni inte göra mig en stor tjänst att slänga in lite kommentarer när ni ändå är här?:))

"Fan" Säger jag och kastar tärningarna på spelpjäsen, pappa och Daniel skrattar åt mig.

"Kan du bara inte lära dig att du alltid förlorar?" Säger Daniel och flinar åt mig, egentligen borde jag lära mig med men jag skakar på huvudet och går upp på mitt rum. Jag lägger mig i sängen och kollar min mobil, ett nytt meddelande från Ulrik.

"Jag hade trevligt idag, ska vi ses imorgon?" Jag ler och knappar sedan in ett meddelande. "Jag också, låter bra. Vi hörs" Jag lägger ifrån mig mobilen och kryper sedan ner under täcker, stänger ögonen och somnar sedan.

 

Klockan är 10, jag stiger upp och drar ut en outfit från min garderob. Jag går sedan ner till köket, ingen syns till. På köksbänken ligger en lapp. "Jag och Daniel är och kollar på bil till honom, ring om det är något! /Pappa" Jag ler åt lappen och häller upp en skål med filmjölk. När jag ätit färdigt stoppar jag i skålen i diskmaskinen, precis då ringer det på min telefon.

"Hej Ulrik" Säger jag.

"Hej" Säger han. "Har du lust att följa med ut med båten?" Fortsätter han.

"Ja, gärna" Svarar jag glatt, vi bestämmer att han ska komma och hämta upp mig om en timma. Jag packar en liten väska med nödvändiga saker och sätter mig sedan i soffan och väntar på honom otåligt. Han anländer ungefär två minuter innan han skulle komma, glatt går jag ut till honom. Han ger mig en kram och vi åker sedan här ifrån. Han sätter på radion där dem börjar att spela "Soldiers"

"Dem har bra musiksmak" Säger jag och han ler.

 

När vi är framme stiger vi ut ur bilen och går ner på en stig. Där står en motorbåt och det ligger två flytvästar i båten. Han räcker den ena till mig.

"Det gäller att vara säker" Säger han och blinkar med ena ögat. Jag nickar och tar frivilligt på mig flytvästen, vi går sedan ombord på den lilla båten. Ulrik sätter sig bak vid motorn och jag lite längre fram. När jag kollar bak på honom stirrar han på mig, jag möts av hans fina ögon och vänder mig sedan om igen och ler för mig själv.

 

Vi stannar mitt ute på vattnet, solen steker på oss och jag svettas. Ulrik går fram till mig.

"Vill du bada?" Frågar han.

"Ehm, nää. Jag tog inte med mig bikini"

"Det gör inget" Säger han och puttar i mig i vattnet, han hoppar i efter mig och vi båda skrattar.

"Det här ska du få för" Säger jag och försöker ta mig upp för båtens kant, Ulrik hjälper mig upp, han kommer upp efter mig. Jag sätter mig på en liten pall i båten och pustar ut. Ulrik tar av sig tröjan och min blick fastnar på honom, en blöt Ulrik, mycket vacker, tänker jag och försöker slita min blick ifrån honom. Han ler mot mig, jag känner hur blodet flödar upp genom kroppen och tar plats i mina kinder, jag ler lite generat och kollar ner.

 

"Jag har verkligen haft skitkul idag" Säger Ulrik när vi går mot bilen.

"Jag också, det här borde vi göra om. Kan du inte följa med mig hem?" Frågar jag och Ulrik stannar upp, han stirrar på mig och skiner sedan upp i ett stort leénde.

"Jag trodde inte du skulle fråga mig det" Säger han, jag förstår inte riktigt vad han menar. "Men självklart kan jag det" Fortsätter han och jag ler.

 

När vi kommer in i huset hör jag att dammsugaren är på, pappa står och dammsugar i köket. Daniel kommer nerspringande för trappan och får syn på mig Ulrik, han kollar på mig med en konstig blick, typ som "Vem är det där?" Jag skrattar åt honom, och drar med Ulrik fram till honom.

"Daniel, det här är Ulrik, en vän till mig. Ulrik, det här är Daniel, min storebror" Dem stirrar på varandra, Daniel går fram och kramar om Ulrik, jag fattar ingenting.

"Vad fan, dejtar du min syrra?" Frågar han Ulrik.

"Haha nej, inte riktigt. Men inte trodde jag att ni var syskon"

"Alltså, vad pågår här. Berätta"

 

Vi går in till tv-rummet och slår oss ner i soffan, pappa kommer också in för han kände också tydligen igen Ulrik, jag sitter där som ett enda frågetecken och ville ha reda på exakt allting.

"Okej, Tyra. Ulrik är en av mina bästavänner" Jag öppnar munner och gapar stort.

"Men Ulrik, vänta lite här. Kände du inte igen huset?" Undrar jag.

"Nej, jag har inte varit här på skitlänge. Men det var något bekant med det"

"Har jag träffat dig förut? Innan 2010?" Frågar jag och kollar uppstirrat på Ulrik.

"Ja..När jag och Daniel var små, och du var ännu mindre"

"Det är inte sant, alltså. Varför kände jag inte igen dig den där dagen 2010?"

"Jag tror faktiskt att du gjorde det, när du berättade om din mamma. Jag visste redan det, jag blev inte förvånad när du berättade och jag såg på dig att du tyckte att det var märkligt, minns du?"

Jag nickar och tänker tillbaka, jag minns varenda detalj från det snacket.

 

Jag och Ulrik berättar om dagen då vi träffades, både pappa och Daniel blir glada över att vi har träffat varandra, pappa tycker tydligen att Ulrik är en bra kille. Pappa bjuder på middag och vå slår oss ner vid matbordet.

"Åh, min favortmat" Säger jag och börjar genast att tugga i mig maten.

"Jag vet" Säger pappa och ler mot mig.

"Tack för maten, jag sticker till Hanna nu" Säger Daniel. "Och Ulrik, vi borde börja umgås igen" Avslutar han och försvinner ut från köket.

"Det tycker jag också" Säger han utan att Daniel hör, vi äter upp maten och försvinner sedan upp på mitt rum.

 

"Det här var konstigt" Säger jag.

"Ja, men jag är glad att du tog det bra iallafall, och du?"

"Ja?"

"Jag vill höra dig sjunga!" Säger han, jag fattar inte riktigt vad han menar men får ändå fjärilar i magen av någon konstig anledning.

"Va? Vadå sjunga? Vem har sagt något om att jag kan sjunga? Eller va?"

"Jag har sett dig på Youtube, och din bror har berättat en massor om din talang. Om jag ska vara ärlig så har du en av de vackraste rösterna jag har hört" Mitt hjärta hoppar över några slag och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

"Tack" Får jag fram, jag blir generad. Ulrik sätter sig bredvid mig, han tar min gitarr som står i hörnet på rummet och börjar att spela.

"Jag vågar inte" Säger jag lite tyst.

"Det gör du visst, du kan komma långt inom musiken Tyra, jag lovar"

 Jag tar ton och börjar sjunga på Kelly Clarksons låt "A moment like this"

 

 

Jag ser in i Ulriks ögon medans jag sjunger, de lyser starkt och nerför hans vänstra öga kommer en tår. Jag kan inte tro det, han gråter av min sång..

__________________________________________________________________________________________

Hej! Jag har inte kunnat skriva någon del då jag inte varit hemma..! Ber om ursäkt.

 

Alltså, en sak jag inte fattar. Jag har fortfarande riktigt måna läsare men får alltid typ mellan 3-6 kommentarer, har min novell blivit sämre? Jag tycker faktiskt jag har börjat skriva bättre om jag ska vara ärlig, innan brukade det ligga mellan 8-15. Aja, kan ni inte säga vad ni tycker iallafall? Det är mestadels ni som gör att jag forsätter att skriva så att ni bara vet, peace!

Jag vaknar klockan nio och går upp direkt, jag är ovanligt pigg idag. Jag vågar inte skicka iväg något sms till Ulrik för då kanske jag väcker honom. Istället går jag till garderoben och rotar fram något att ha på mig. Jag drar fram en aprikosfärgad långklänning och drar på mig ett linne över det. Jag flätar håret i en sidofläta och sminkar mig lite snabbt innan jag går ner, pappa sitter i soffan med en kopp kaffe och dagens tidning.

"Godmorgon, vad ska du hitta på idag?" Frågar han.

"Jag ska träffa Alicia" Ljuger jag.

"Vad roligt att ni har hittat tillbaka till varandra" Säger han och fortsätter att bläddra i tidningen. Jag mumlar till svar.

Jag häller upp en skål med yoghurt och lite flingor, sedan sätter jag mig ute i morgonsolen och slänger iväg ett sms till Ulrik. Han svarar direkt och vi bestämmer att vi ska träffas.

"Jag sticker nu" Ropar jag, jag får inget svar men går ändå. Jag går bort till busshållsplatsen som bara ligger några hundra meter hemifrån, där hoppar jag på bussen som går till Kullavik. Det är kvavt i bussen trots att det inte alls är många passagerare.

 

När bussen stannar i Kullavik hoppar jag av. Ingen Ulrik syns till så jag bestämmer mig för att ringa honom.

"Förlåt att jag är sen, men jag ser dig nu! Kolla åt vänster" Jag vände mig om och jag ser att han kommer gående mot mig. Han har på sig ett par halvkorta sönderslitna jeans och en vit t-shirt. Ett par solglasögon täcker hans ögon, men han tar av sig dem när han närmar sig mig. Ett leénde sprider sig på mina läppar, även på hans. Han stannar två meter framför mig, jag känner mig fånig som bara står här och ler.

"Hej" Säger han.

"Hej" Svarar jag.

"Vad fin du är" Det pirrar i min mage när han säger det, hjärtat slår fortare och fortare och allt känns helt perfekt just nu.

"Tack, du också" Han ler mot mig.

"Kom" Säger han och jag följer efter honom. "Vart ska vi?" Undrar jag.

"Inte vet jag, men här kan vi ju inte så hela dagen" Jag fnissar litegrann, vi kommer fram till en villa, jag antar att det är Ulriks hus, vi går in genom grinden, inne i huset är det välstädat och modernt, det verkar inte vara någon hemma.

"Här bor jag" Säger han. Jag nickar och vi går upp till hans rum, han har vita tapeter och i hans rum står 3 gitarrer och en dubbelsäng. Jag sätter mig på en stol och han sätter sig i hans säng.

"Alltså, jag vet inte varför jag är så blyg nu, på Skype vågar jag ju vara mig själv" Han skrattar och jag ler mot honom.

"Ja, så kan det vara" Vi skrattar och jag får syn på ett anteckningsblock som jag sitter på, jag tar upp blocket och öppnar det.

"Nej, Tyra! Läs inte!"

"Jo, det är ju roligt!" Han försöker haffa tag på blocket men jag springer undan och slänger mig i hans säng, han slänger sig bredvid mig och drar i blocket.

"Snälla" Säger jag gulligt och kollar på honom med hundvalpsögonen.

"Okej då, bara för att du är så söt" Svarar han, jag ler och öppnar blocket.

 

 

Jag ser att Ulrik sitter och kollar på mig.

"Rum 52" Säger jag tyst, men han hör det ändå. Jag lyfter blicken mot honom han stirrar på mig.

 

"Godmorgon" Säger pappa när han går in i mitt rum. Han drar upp rullgardinerna och solen tittar fram, jag kisar ut genom fönstret och det ser ut att bli en solig dag.

"Hur mycket är klockan?" Frågar jag sömnigt.

"10, det finns frukost framdukat där nere, du kan dra dig i tio minuter om du vill" Jag nickar och han går sedan ut ur rummet.

"Godmorgon" Säger Daniel när han går förbi mitt rum.

"Godmorgon" Säger jag tyst och gäspar. Jag reser mig upp och drar på mig ett par mjukisbyxor samt en gammal tröja och går sedan ner. Jag brer två smörgåsar och häller upp ett glas apelsinjuice, sedan slår jag mig ner framför tvn.

När jag ätit färdigt stoppar jag i mitt glas i diskmaskinen och går sedan upp på rummet igen, jag knappar in Alicias nummer på displayen och ringer upp henne.

"Hej, det är Alicia" Säger hon och det låter som om jag väckte henne.

"Hej Alicia! Det är Tyra, förlåt om jag väckte dig men jag har goda nyheter!" Säger jag och hon blir genast på bättre humör.

"Vadå? Kommer du till Sverige? Snälla säg att du gör det"

"Haha, jag är i Sverige, här i Göteborg. Jag har flyttat till pappa och Daniel"

"Seriöst? Åh, gud vad kul. Jag har saknat dig så, när kan vi ses?"

"När som helst"

Vi bestämde att vi skulle ses i Nordstan klockan halv 12, jag klädde på mig och plattade sedan håret. När jag var färdig kletade jag på lite mascara på övre fransraden.

"Det får duga" Säger jag när jag gått framför spegeln en stund, jag knyter på mig mina Converse och lämnar sedan huset.

 

När jag äntligen är framme vid Nordstan får jag ett sms.

"Vart är du?" Står det, det är från Alicia.

"Precis vid ingången, mot Kompassen typ"

"Jag ser dig" Jag lägger ner mobilen i väskan igen och vänder mig om. Hon kommer springandes i full fart mot mig. Jag känner nästan inte igen henne, hon ha långt brunt hår som är uppsatt i en fläta, hon är pinnsmal och har på sig en svart långklänning med ett par Converse. Jag ler när jag får syn på henne, hon kramar om mig hårt och jag kramar tillbaka.

"Fyfan vad jag har saknat dig" Säger hon och släpper taget om mig. Jag kan inte riktigt fatta att vi står här, vi har inte träffats på hela två år.

"Två år sedan, jag har saknat dig också" Säger jag och kramar om henne igen. Vi sätter oss inne på Espresso house i "Femman huset" Vi köper varsin muffins och ett glas med juice.

"Så, berätta nu! Hur är det med dig och Anton?" Frågar jag nyfiket. Det var han som hon träffade på den där festen för två år sedan, och dem har varit tillsammans sen dess.

"Alltså, det går faktiskt jättebra. Jag trodde aldrig att man kunde bli så fast vid någon person, innan Anton kom till mitt liv så var jag ju en osäker tonåring. Han har gjort mig till en bättre människa" Säger hon och dricker lite av sin juice.

"Vad roligt" Svarar jag.

"Och du? Har du någon pojkvän?"

"Nää. Jag har inte haft någon på två år. Men jag har träffat någon som jag har hållt kontakten med i två år, han har också gjort mig till en bättre människa" Säger jag, jag ser hur nyfiken hon blir och jag berättar varenda detalj.

 

Vi bestämmer oss för att gå en runda på stan och kika runt i lite butiker, jag sätter min fot i TopShop och därifrån kommer jag inte tomhänt. Så roligt som jag har med Alicia har jag inte haft på två, jag känner verkligen att jag inte vill förlora henne igen, hon är fortfarande min bästa vän och jag kan bara hoppas på att jag är hennes. Vi säger adjö till varandra och jag beger mig sedan hemåt.

 

När jag kommer hem ligger Daniel i solen och pappa fixar i trädgården, jag går ut på baksidan till dem.

"Hej" Säger Daniel. "Vad har du varit?"

"Jag träffade min bästa vän, Alicia du vet" Svarar jag och häller upp ett glas med iskallt vatten.

"Jaha, hon! Hon flyttade hit för några månader sedan va?"

"Yes, hennes pojkvän bor här så det var därför" Han nickar och ler mot mig. Min mobil plingar till, Daniel blir såklart nyfiken.

"Vem var det? En kille?" Frågar han och kollar på mig med en retsam blick. Jag puttar till honom och han skrattar åt mig. Sms:et var från Ulrik.

Jag ler när jag lägger ifrån mig mobilen. "Woho, Tyra har en kille" Skriker Daniel, pappa kollar på oss och skrattar.

"Nej men Tyra, berätta" Jag grimaserar mot honom och går sedan in.

__________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? Gillar ni ens den nya novellen!? ♥

Jag vaknar av att solen lyser in genom fönstret, det var egentligen uppstigning för två timmar sedan men jag orkade verkligen inte och eftersom jag är helst så brydde ingen sig. Jag kollade mobilen direkt, två inkomna sms från Ulrik. Godmorgon, jag vill träffa dig snart! Stog det, vi hade snackat om att träffas snart men det har inte blivit av, vi har inte träffats på hela två år, men hållt kontakten har vi gjort. Varje kväll sitter jag i Skype med honom, det är den bästa stunden i mitt liv som finns, inget annat är bättre, dessutom har jag ingen bästa vän här i Spanien längre. Alicia flyttade till Sverige för fem månader sedan, hon är tillsammans med den där killen som hånglade upp henne på festen.

 

Jag tog på mig ett par jeans och en blus och gick sedan ut från mitt rum. Personalen satt i matsalen och åt frukost, jag gick in. Frances kom fram till mig, en av dem som jobbade.

"Godmorgon Tyra" Säger hon. "Du har fått ett samtal från din pappa, jag sa åt honom att du skulle ringa upp" Fortsätter hon.

"Jag gör det senare" Svarar jag glatt och beger mig sedan ut på stan. Jag går in på ett café och köper lite frukost, jag sätter mig ute i morgonsolen och tar upp mobilen ut byxfickan, knappar in pappas nummer på mobilen och ringer sedan upp. Han svarar direkt.

"Hej gumman! Jag saknar dig mer än något annat" Säger han och jag hör att han har en gråt i halsen.

"Pappa, jag saknar dig också. Jag står inte ut här längre, jag vill hem till dig och Daniel" Säger jag, och Ulrik förstås. Men det säger jag inte för han vet ju inget om det.

"Jag vet att du vill det, därför har jag den stora äran att fråga dig om du skulle vilja flytta hem till oss?" Jag blir sprudlande glad och skriker nästan i telefonen.

"Åh, klart som fan att jag vill. Mer än något annat, jag älskar dig!" Säger jag och ler fånigt så att folk som går förbi mig glor. "Jag har redan pratar med personalen på barnhemmet, du åker ikväll" Fortsätter han.

"Skojar du? Det kan inte bli bättre, vi ses inatt" Säger jag och lägger på. Jag skyndar mig hem till barnhemmet och packar i mina saker i resväskorna.

 

Med ett leénde på läpparna lämnar jag rummet och går sedan ner där alla står på rad för att krama om mig.

"Ha det så bra hemma i Sverige" Säger Frances och kramar om mig, jag nickar mot henne och går vidare till nästa. När jag kramat om alla kom taxin, jag vinkade till dem och sedan åkte vi iväg mot flygplatsen. Allt jag kände nu var bara lycka, jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Ulrik.

"Ulrik, det här är helt sjukt! I'm going to Sweden!!!" Skriver jag och lägger ifrån mig mobilen, det dröjer inte länge tills jag har fått ett svar.

"Skojar du? Hur länge?"

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, hela livet tänker jag men nej såhär får det bli.

"Jag ska flytta hem till pappa och Daniel" Till svar får jag en massa glada smilisar och jag kan se framför mig hur glad han blir, jag ser hans leénde som jag är knäsvag för, jag blir det nu även fast han inte står framför mig.

 

Jag hoppar av taxin och går in på flygplatsen, det är ovanligt lite folk här. Jag går och checkar in och det är nästan dags att åka direkt Jag stiger ombord på flygplanet och sätter mig längst in mot fönstret, ingen sätter sig bredvid mig och det är skönt tycker jag. En som jobbar ombord på flygplanet kommer fram till mig. Hon undrar om jag vill köpa något, jag beställer en loka men inget mer. Jag tar några klunkar från lokan och ställer sedan ifrån mig den, och lutar huvudet mot väggen, där somnar jag.

 

På flygplatsen i Göteborg är det betydligt mer folk, det dröjer tills jag hittar min väska på rullbandet, den kommer bland de sista. Jag går ut ifrån Landvetter flygplats och ställer mig utanför men jag ser inte pappa någonstans, in kom ett sms från honom. "Jag är på väg gumman" Står det och jag kan knappt vänta tills han är här, bilen kommer. Den röda gamla bilen som han haft i alla dessa år, ut kliver en man, min pappa. Han har fått grått hår men ser fortfarande ganska ung ut, han ler stort mot mig och jag ler till tillbaka, jag springer mot honom och han tar emot mig när jag hoppar upp i hans famn. Tårarna kommer, jag kan inte stå emot dem, men det gör ingenting, nu är jag fri.

"Jag älskar dig" Viskar jag i pappas öra. Han säger detsamma och sedan sätter vi oss i bilen. Han spelar hög musik, Kiss. När jag och pappa åkte bil förr i tiden lyssnade vi alltid på Kiss, det var det bästa som fanns. Jag steg ut ur bilen och kollade på huset, det såg precis likadant ut som för 10 år sedan, förutom att det nu är vitt. Jag går in i huset, det luktar gott. Jag ställer ner väskan på golvet och går runt i huset.

"Daniel är uppe på sitt rum, gå upp och överraska honom" Säger pappa och ler mot mig. Jag ser hur glad han är att ha mig här, jag ler tillbaka och går sedan upp för trappan. På dörren står det Dannyyyyy, jag blir glad och öppnar dörren.

"Hej" Säger jag tyst. Han tar av sig hörlurarna och öppnar munnen, han blir chockad. Försiktigt reser han på sig och går mot mig, han sträcker ut handen och jag rör vid den.

"Är det sant? Tyra? Vad gör du här?" Säger han chockat. Jag nickar. "Det är sant" Han kramar om mig hårt och jag kramar tillbaka.

"Min bästa vän och syster" Säger han.

"Min bästa vän och bror" Svarar jag och han släpper inte taget om mig, äntligen hemma!

_________________________________________________________________________________________

Vad tycker nu? Kommentera! :-)

Tyra, 16år. Tyra är bosatt i Spanien, hon bor på ett barnhem då hennes mamma är drog och alkoholpåverkad och inte kan ta hand om henne. Hennes pappa Lenny och broder Daniel är bosatta i Göteborg. Den 5/2 2010 förändras allt inne på rum 52, Tyra är hemma i Sverige med sin bästa vän Alicia och hela hennes liv blir genast mycket bättre. Det enda Tyra kan göra för att bli glad är att prata med honom.

 

 

 

 

 

 

När vi kommit hem från spelningen slängde jag mig i soffan och satte på tvn, det fanns bara engelska kanaler så det var ingen idé. Ulrik stannade kvar där en stund för att skriva autografer, jag beslutade mig för att åka tillbaka till hotellet för att inte väcka så mycket liv bland fansen, dessutom behövde jag vila. Det knackade på dörren, jag gick dit för att öppna. Det var Ulrik.

"Oj, hej! Är du redan här?" Sa jag snopet och vände mig om för att gå in till rummet igen.

"Ja, vill du inte ha mig här? Sa han.

"Jodå, såklart! Mer än något annat"

"Kom, vi hittar på något. Vi kan köpa glass" Jag nickade och reste mig upp igen, han grep tag i min hand och vi gick ut. Ulrik hade på sig ett par chinos och ett linne, på huvudet satt en rutig basker. Vi gick in i en glasskiosk som låg nere på stranden. Det var riktigt mysigt, väggarna var rosa och vita, golvet var blankt och personalen hade riktigt kreativa kläder. Ulrik beställde två glassar, sedan gick vi ut på stranden. Det var faktiskt riktigt skönt att slippa alla skrikande fans, bara vara vi två. Vi satte oss på en bänk när stranden tog slut. Ulrik satt länge och stirrade på mig.

 

"Vad tänker du på? Undrade jag.

"Jag vet inte, allt, oss, framtiden mest"

"Det tänker jag på varje dag, helst vill jag inte tänka så långt"

"Varför inte?"

"Jag vet ju inte vad som händer, tänk om vårat förhållande tar slut"

"Älskling, tänk inte så! Det får du inte, det kommer inte att ta slut. Va inte orolig" Sa han och lade armen om mig, det kändes bra när han sa det.

"Jag försöker att inte tänka på det.. Men du?"

"Ja?"

"Tycker du det är jobbigt att ha med mig här?"

"Va? Nej, absolut inte! Vem har sagt det?"

"Äsch, det var inget"

Han såg på mig att jag ljög och jag såg på honom att han blev osäker.

"Berätta! Jag vill veta"

"Ehm, skit samma"

"Nej, jag ger mig inte"

"Men, jag vet inte vad han heter! Det är din trummis iallafall, för några veckor sedan sa han att du tyckte att det var jobbigt med mig här och att du har tröttnat på mig. Var ärlig Ulrik, stämmer det?"

 

"Har han sagt det? Älskling, jag skulle aldrig säga något sådant. Även om du hade varit jobbig hade jag inte sagt något sådant, du är helt perfekt som du är"

"Han var full, så han kanske bara fick ur sig en kråka eller något"

"Aha, men då så! Han brukar snacka skit när han är full. Lovar du att du tror på mig?"

"Jag lovar, 10 fingrar till gud"

Jag log mot henne och kysste henne sedan, hennes kyss gjorde mig varm och glad. Det kändes bättre än någonsin.

 

15 mars, två månader kvar till beräknad födelse. Igår hade Ulrik sin 20 årsfest, vi firade den hemma hos oss med en massa gäster. För ungefär två veckor sedan flyttade jag hemifrån på riktigt, nu är mitt rum hemma hos mina föräldrar helt tomt. Det kändes sorgligt, men ändå skönt på något sätt.

 

Jag började redan bli nervös och spänd inför förlossningen även fast det är hela två månader kvar. Det är ju första gången, jag vet ju inte hur jag ska bära mig åt.

 

Jag låg i soffan och kollade på Top Model medans Ulrik satt i studion och skrev lite på några nya låtar till hans nya album. Han kom ut ifrån studion och la sig bredvid mig i soffan.

"Hur mår du?" Undrade han.

"Bra, men jag är rädd"

"Rädd? För vadå?"

"Förlossningen"

"Ah, det förstår jag. Jag kommer finnas med dig tills bebisen är ute, jag lovar"

"Tack, det känns redan bättre" Han kysste mig mjukt och la sedan armen om mig. Det kändes tryggt att ligga bredvid han och luta huvudet mot hans bröst.

"Du, Josefin? Jag har tänkt på en sak, det kanske är dags att diskutera lite namn snart?"

"Ja, absolut. Vänta lite" Jag gick iväg och hämtade två papper och pennor. "Skriv upp dina namnförslag här, så skriver jag upp mina" Han nickade och satte redan igång. Jag hade två namn som jag var helt fast vid, frågan var bara om Ulrik skulle gilla dem.

"Är du färdig?" Undrade han.

"Yes, du får börja"

Han började.

"Okej. Om det blir en tjej tycker jag att Livia och Wilja är fint, om det blir en kille tycker jag att Max och Julian är fint" Jag kunde inte mer än att hålla med, jag hade också tänkt på Wilja, men inte killnamnen. Dem var riktigt fina.

"Jag tänkte på Wilja och Lydia, och på Hugo och Wilton. Men, jag tycker om ditt förslag på Julian, det var riktigt fint faktiskt"

"Så vi är överens, Wilja eller Julian?" Jag nickade och han kysste mig.

 

Dagen var kommen, idag kanske våran lilla bebis skulle komma till världen om vi hade tur. Ulrik lovade mig att vara hemma hela dagen om vattnet skulle gå. Jag satt i soffan och suckade, mian värkar kom och gick hela tiden, vissa var värre än andra. Klockan gick och det ända jag ville var att åka in till sjukhuset och hälsa bebisen välkommen. Ulrik satt bredvid mig i soffan och försäkte lugna ner mig, han höll om mig medans jag tog djupa andetag.

"Ulrik, jag tror det är dags. Det gör så ont" Han nickade och sprang iväg för att hämta BB väskan, han fick leda mig ut till bilen, det var dags jag skulle föda barn. Väl inne på sjukhuset fick jag ta på mig en vit sjukhusrock, jag fick lägga mig i sängen för att lugna ner mig, det gick inte speciellt bra så jag fick smärtstillande drop. Ulrik satt och höll mig i handen.

 

"Älskling, det kommer gå bra ska du se!" Vi var själva i rummet, de två barnmorskorna satt utanför och drack kaffe.

"Ulrik, det är dags nu! Jag känner det, ropa efter Angelica och Ylva"

"Angelica och Ylva. Det är dags" Skrek han, dem kom inrusande och tog på sig handskar.

"Då kör vi Josefin, du är öppen 8cm nu" Sa Ylva. Jag fick lustgas som jag kunde andas i samtidigt som jag höll Ulrik i handen.

 

"Krysta" Sa Angelica, det gjorde jag. Det gjorde så ont, det var den värsta smärtan jag har varit med om. Det kändes som en evighet att föda ut den där lilla filuren, även fast det gick ganska snabbt.

"Josefin, det är Wilja" Sa Ulrik och kramade om min hand. "Det är en flicka, du klarade det" Barnmorskan lyfte upp bebisen till mig så att jag fick hålla i henne.

"Hej älskling" Sa jag och pussade på henne. "Wilja Josefin Munther, våran dotter" Ulrik log mot mig och gav både mig och Wilja en puss på kinden.

"Hon är en kopia av dig" Sa Ulrik

 

Vi fick åka hem senare den dagen, förlossningen gick bättre än förväntat. Jag och Ulrik hade en liten dotter, Wilja. Det här var det bästa som hänt. Jag ringde hem för att berätta om den goda nyheten, mamma svarade.

"Ja, det är Anette"

"Wilja Josefin Munther, hon hälsar till mormor" Sa jag för att se hur hon skulle reagera.

"Åh, nemen! Är det sant? Har hon redan kommit till värden? Jag kan inte vänta för att se henne, åh! Kom förbi så snabbt som möjligt!!!"

"Vi är här nu mamma" Mamma kom utspingande från huset, jag och Ulrik hoppade ut ur bilen. Hon kramade både om mig och Ulrik.

"Vad har ni eran skatt?" Frågade hon sedan. Jag öppnade bildörren och tog ut henne, hon öppnade ögonen och glodde på min mamma.

"Vill du hålla henne?"

"Mer än gärna" Sa hon och tog emot henne. "Det här har ni gjort bra" Avsutade hon.

 

 

19 juni 2015.

Ulrik hade hunnit fylla 21år, jag 20 och Wilja 1år. Idag var den stora dagen, mitt och Ulriks efterlängtade bröllop. Idag skulle vi blå man och fru, idag skulle jag byta mitt efternamn till något jag alltid velat heta.

 

Gabriella, Fredrika och Julia var hemma hos mig. Gabriella skulle fixa oss, Fredrika och Julia skulle nämligen vara brudnäbbar. Hon satte upp mitt hår i en stor fin frisyr och satte sedan i en massa fina blommor i håret, på Fredrika och Julia lockade hon det på något speciellt sätt och satte i blommor i deras hår också. Jag fick hjälp att ta på mig min klänning.

"Wow, du är verkligen vacker Josefin" Sa alla tre i mun på varandra.

"Tack, jag älskar er" Vi kramade om varandra och fnissade lite. Wilja kom inspringande på rummet där vi fixade oss, nu när hon lärt sig gå utnyttjar hon det mer än någonsin. Hon visste att vi skulle gifta oss idag, hon hade tillochmed börjat prata lite smått.

"Min tujj, min tujj" Skrek hon och sprang fram till Gabriella. "Ja, nu är det din tur" Gabriella borstade bara igenom hennes hår och satte sedan på henne en krans.

 

Vi stog framme vid altaret och höll varandra i händerna, jag kunde inte sluta le. Det här var helt sjukt, min lillebror André fick äran att hålla i Wilja under bröllopet. Jag kunde se hur hon var glad för våran skull, hon betydde verkligen allt.

"Ulrik. Tager du Josefin Charlotte Bergstrand till din äkta maka och att älska henne i nöd och lust?" Sa prästen.

"Ja" Svarade han.

"Josefin. Tager du Jens Ulrik Munther till din äkta make och att älska honom i nöd och lust?"

"Ja" Svarade jag tydligt. Vi bytte ringar med varandra, "Du kan nu kyssa bruden" Sa prästen till Ulrik. Han kysste mig. "Josefin och Ulrik, ni är nu gifta" Det blev ett himla jubel, folk kastade rosenblad på oss där vi stog. Flera tog kort på oss, jag tog emot Wilja från André så att hela familjen blev med på kort. Det var helt underbart, jag var nu en Munther.

 

3 månader senare.

 

Jag tog upp Wilja ur badkaret pch torkade henne, jag öppnade garderoben och tog på henne ett par trosor. Innan jag hann klä på henne mer sprang hon ut till Ulrik.

"Pap" Skrek hon.

"Ja, vad är det Wilja?"

"Älska dig" Sa hon. Ulrik lyftade upp henne och kramade om henne rejält. "Jag älskar dig också" "Wilja, kom nu. Vi ska klä på dig" Sa jag och hon sprang in till mig igen. Jag tog på henne en sommarklänning och sedan sprang hon in till tv-rummet igen. Nu hade jag chansen, nu var båda på plats. Det fanns ingen återvändo.

"Ulrik och Wilja?" Sa jag.

"Ja" Sa Ulrik, Wilja stirrade bara på mig.

"Det är såhär att vi ska få tillökning i familjen, Wilja du ska få en lillebror" Ulrik stirrade på mig med stora ögon, han blev glad riktigt glad, Wilja också.

"Mam och pap, och bjor. Jag älska er mycke" Hon sprang fram och kramade om oss, Ulrik gav mig sedan en lång kyss. "Det här kan inte blir bättre" Viskade han i mitt öra.

___________________________________________________________________________________________

Säg hejdå till Josefin och Ulrik, haha..! Nej men, nu är denna novellen slut tyvärr! Men deppa inte, jag ska nämligen börja på en ny på Lördag får det bli. Men då vill jag faktiskt ha lite kommentarer, känns lite segt nu på sistonde! Släng in en kommentar nu!!! :-)

 

Flygresan gick bra, vi fick byta i Frankfurt och jag sov nästan hela resan så det var skönt. Vi gick av flyget och Ulrik hade en massa fans som stog och väntade på honom på flygplatsen, jag blev stressad och fick panik bland tjejvimlet. Flera livvakter kom och skyddade oss, vi fick gå in i ett rum och vänta på våra väskor eftersom inte alla fans skulle följa efter oss. Jag trodde faktiskt inte att Ulrik var så känd i Usa, men jag hade fel.

"Det är bra nu älskling, jag föstår att du är rädd" Sa han och kramade om mig, han såg att jag såg livrädd ut. Mitt hjärta bultade snabbt och jag grät nästan lite.

"Det blir bra, jag är med dig vad som än händer"

"Ulrik!!" Sa jag och ändrade genast humör. Han kollade på mig skumt och undrade vad som pågick.

"Ja?"

"Jag kände sparkar från bebisen, aouch!" Han sken upp i ett stort leénde och både kramade och pussade på mig.

"Ingen ska få skada dig och våran lilla bebis"

En vakt kom in till rummet med våra väskor.

"Come this way, we take a shortcut"

"Okay, my girlfriend is really afraid of the fans, so thank you"

"That I understand, she is not the only one I can promise" Ulrik höll mig i handen för att jag skulle vara säker hos honom, vi hoppade på en buss som skulle ta oss till hotellet där vi skulle bo i sex månader, mina föräldrar hade lovat att komma och hälsa på någon gång också.

 

Hotellrummet var riktigt fräscht, det var stort och riktigt rymligt. Det skulle ändå bli skönt att slippa diska och och tvätta. Jag slängde mig på sängen och pustade ut.

"Hem ljuva hem för ett tag nu då" Sa jag. Ulrik slängde sig bredvid mig och la armen om mig.

"Det blir säkert bra, jag lovar dig att du ska få shoppa" Jag log mot honom kysste honom sedan.

 

Nästa dag.

Vi steg upp i tid, Ulrik hade sin första spelning idag klockan 15.00. Hotellfrukosten var god och än så länge syntes inte några galna fans till så vi fick ha en lugn frukost. Men nu var det brådis, vi skyndade oss upp på hotellrummet igen. Jag tog på mig en blommig blus och ett par svarta shorts, till det en väska och ett par vita låga Converse.

"Det blir perfekt" Sa Ulrik när jag var färdig. Ulriks team stog nere vid Receptionen och väntade på oss.

"Och här kommer kärleksparet Munther" Sa den ena killen av dem, jag och Ulrik skrattade sedan skyndade vi oss ut till turnébussen. Väl framme där spelningen skulle hållas var det redan fullspäckat med folk även fast det var ca 5timmar tills spelningen började. Vi tog bakvägen för det var riktigt bråttom om allt skulle hinnas med. Jag satte mig i en soffa medans Ulrik blev stylad. Ulriks stylist kom fram till mig och började prata.

"You must be happy with such a nice boyfriend" Sa hon.

"Believe me, yes"

"Good luck in the future"

" Thank you very much."

 

Några timmar senare var det dags för Ulrik att ta plats ute på scenen, han gick fram och satte sig bredvid mig några minuter innan det var dags.

"Den här spelningen ska tilldelas helt till dig och våran skatt i din mage, det kan jag lova"

"Åh min fina Ulrik, du anar inte hur mycket det betyder. Ska du köra Heaven?"

"Yes, jag tar den i slutet. Plus att jag ska prata lite också, önska mig lycka till" Sa han och kysste mig, han reste sig upp och gick.

"Lycka till" Sa jag, han vände sig om och gjorde en slängkyss mot mig.

 

Ulrik körde Fool, Soldiers, Boys don't cry, Sticks and Stones, The box, och ja alla låtar från hans album. Det var bara Heaven kvar nu.

"I intend to talk for a while now, I hope that's okay. This song that I have left to sing is dedicated to my wonderful girlfriend. I started writing this song when we met for the first time in Los Angeles. It's about how much I love her, she means everything to me. We are engaged, and we will be parents next year. I just want to say how much I love you Josefin, I hope you like it" Jag log under hela hans tal och han började sjunga.

 

Det var lika känslosamt denna gången, men så underbart. Han kom ut från scenen med ett stort leénde på läpparna och kramade om mig hårt.

"Vad tyckte du?" Undrade han.

"Fantastiskt, det bästa någonsin"

__________________________________________________________________________________________

Tidinställt del! Hoppas ni gillar det, över 10 kommentarer så kommer nästa del! Puss

Ulrik ropade på mig och sa att det var middag. Jag gick in i köket, han såg stolt ut när han dukade fram middagen. Det var någon slags tacos, man kunde välja på köttfärs eller kycklig. Jag slog mig ner vid bordet mittemot honom och han lastade på mat på min tallrik.  Jag tog en tugga av maten och njöt verkligen, det var riktigt gott.

"Shit Ulrik, vad har du fått din kocktalang ifrån?"

"Haha, pappa kanske. Han gillar att laga mat"

"Jag slår vad om att du kommer laga varje måltid framöver"

"Sötnos, du kan ju drömma" Jag räckte ut tungan åt honom och han log. Vi åt upp maten och satt och pratade en stund, Ulrik la sig i soffan medans jag plockade i disken i diskmaskinen. Jag tvättade av händerna och gick in i sovrummet för att ta på mig något skönare. Ulrik kom efter mig, han satte sig på sängen medans jag bytte om. Jag satte mig bredvid honom på sängen, han smekte min kind ömt.

"Du anar inte hur mycket jag längtar efter den där lilla krabaten i magen" Sa han och drog handen över min rygg.

"Det är våran framtid Ulrik, jag kan inte vänta längre" Mina läppar mötte hans och jag kände bara lycka inom mig, kyssen var mjuk och väldigt fin. Han la sin hand mot min kind och våra läppar drogs ifrån varandra sakta, att stirra in i hans ögon var något av det bästa som fanns.

"Ehm Josefin, jag har en liten överraskning"

"Åh, berätta! Nu blev jag nyfiken"

"Inte riktigt ännu" Jag suckade och knuffade till honom.

"Vi ska gå en bit innan jag berättar"

 

Jag log mot honom och han drog med mig ut från huset och låste sedan dörren, vi gick in på en smal skogsväg. Det var inte riktigt mörkt ute ännu, det var en fin, sval och härlig augustikväll. Jag följde efter Ulrik och jag fattade ingenting, vi gick krokiga vägar, ner för backar och upp för backar.

"Är vi framme snart?" Sa jag och suckade.

"Snart" Jag blev lite sur att han inte kunde berätta vad det var som pågick, men försökte hålla ut ändå. Efter några minuter var vi framme på en strand. Solnedgången lyste fint och det kändes som att vi var mitt ute i ingenstans. Det fanns en skön soffa på stranden som Ulrik bad mig att slå mig ner i. Han gick bort en stund men kom tillbaka nästan direkt, bärandes på en gitarr.

"Så, det här är till dig" Innan han hann göra något kom det också en annan kille med piano.

 

 

Han hade bara sjungt första versen och jag grät resan, tårarna liksom rann ner för mina kinder. Han var så fin när han satt där och sjung, jag såg hur lycklig han var.

 

 

 

Han lade ifrån sig gitarren och log mot mig.

"Älskling! Jag började skriva på den där låten när vi träffades för första gången, den blev färdig igår och den handlar lite om våra resa, att jag verkligen har hittat någon som betyder allt för mig och någon som jag kan offra allt för, jag döpte den till "Heaven" för att det känns som jag är i himmelen när jag är med dig, det är så underbart. Det här gjorde jag bara för att jag älskar dig så himla mycket, och nu tror jag verkligen att du förstår det"

Jag fick inte fram ord, det var för fint för att vara sant. Jag satt fortfarande och rös efter den fina sången och framförallt den fina låttexten. Pianokillen hade gått här ifrån och nu var det bara jag och Ulrik kvar. Han satte sig bredvid mig och grep tag om min hand hårt men försiktigt. Jag vände mitt huvud mot hans och log samtidigt som jag grät.

"Ulrik.." Sa jag lite tyst. Han nickade. "Det här är det finaste jag har varit med om. Att du har gjort detta för mig är obegripligt, och ja, jag fattar ingenting just nu..Det ända jag fattar är att jag är fullständigt kär i dig och att jag bara vill hålla om dig dag och natt" Han drog in mig i en kram, den bästa på länge. Han sökte upp mina läppar och gav dem en kyss som jag hade för svårt att besvara, allting var bara helt underbart.

"Och du älskling, imorgon ska du med mig till LA"

"Va? Vad menar du? Los Angeles? Berätta"

"Jag ska på turné, Augusti - Februari 2014"

"Åh gud, det här är den bästa dagen på länge! Jag älskar dig så mycket"

Han kysste mig "Jag älskar dig också".

 

Innan vi skulle till flygplatsen skulle jag iväg på en snabb liten intervju. Jag tog bussen in till centrala Göteborg och blev välkomnad av en ung dam och en äldre herre. Frågor rullade in och jag tänkte att idag hade jag mycket att berätta.

"Så Ulrik, du och Josefin håller ihop fortfarande va?"

"Yes" Sa jag stolt.

"Roligt att höra, finns det några nyheter?"

"Tja, vi är ju förlovade somsagt.."

"Nemen oj, grattis! Då kan vi ju bara fråga en sak till, är det barn på gång inom snar framtid?"

"Alltså, jag kan ju säga såhär. Om jag inte hade träffat Josefin hade jag nog blivit en äldre pappa, kanske skaffat barn vid 30, men nu så blir jag en ung. Josefin väntar barn och hon är i trettonde veckan, barnet är planerat 15maj 2014"

"Det är ju helt fantastiskt, jag önskar er lycka till i framtiden"

 

Vi stog på flygplatsen och väntade på att få checka in, Josefin var och köpte tidningen och ett äpple till mig. Hon kom tillbaka och var helt uppspelt.

"Ulrik kolla! Dem har redan hunnit skriva om oss" Sa hon och log. Jag bläddrade fram några sidor i tidningen, det var ett stort reportage om oss. "ULRIK MUNTHER ÄR FÖRLOVAD MED JOSEFIN, OCH NU VÄNTAR DE FÖRSTA BARNET TILLSAMMANS" Det stog en massa om det jag sagt idag, + att det var en massa bilder på oss tillsammans.

 

Det var dags att stiga på flygplanet, Josefin satte sig längst in mot fönstret, jag i mitten och min trummis bredvid mig. Den här resan skulle bli underbar, musik och kärlek! Det bästa som finns!

________________________________________________________________________________________

Har suttit en bra stund med denna delen! Är faktiskt nöjd också! Så nu gäller det att ni kommenterar på bra, så får ni nästa del :-)

 

Ni kan gärna fråga mig i frågeboxen till vänster längst upp i menyn om ni undrar över något!

 

Josefin och hennes mamma.

 

Jag vaknade upp intill Ulrik. Han var redan vaken och låg med sin mobil. Han drog in mig i en kram och kysste min hjässa, sedan tog jag farväl till honom.

 

Väl hemma var allt i full rulle som vanligt, André hade typ fem killkompisar hemma, Julia var med sin pojkvän, mamma städade och pappa klippte gräset. Jag gick in till mamma som stog och dammade fönsterbrädan.

"Mamma, kan vi prata?" Hon vände sig om.

"Ja, det är klart älskling"

Vi slog oss ner i soffan och jag visste inte hur jag skulle börja.

"När du var gravid med Gabriella var du 18 va?"

"Ja, vadå?"

"Hur reagerade mormor och morfar?"

"Mamma blev jätteglad förstås, hon är ju precis som jag. För pappa tog det någon vecka innan han tog det bra"

Jag bet mig i läppen och öppnade munnen.

"Då hoppas jag att ni också tar det bra, jag är gravid"

Jag såg hur mamma blev glad, hon sken upp i ett leénde, hennes ögon glittrade och hon omfamnade mig.

"Gumman, vad roligt. Det måste vara helt underbart.."

"Ja, vi är så lyckliga"

"Det förstår jag" Hon pussade mig på kinden och sprang sedan ut till pappa och berättade, han tog det bra, riktigt bra, över förväntan faktiskt. Jag sprang upp på mitt rum och ringde upp Ulrik.

 

"Hallå älskling" Svarade han.

"Hej, jag ville bara berätta att mina föräldrar blev riktigt glada över graviditeten. Vad sa dina?"

"Åh, vad roligt! Mina också, kom ut i trädgården" Innan jag hann säga något mer hade Ulrik redan lagt på telefonen, jag slängde mobilen i sängen och sprang ner för trappan och ut i trädgården. Där stog Ulrik och pratade med mina föräldrar, Konrad sprang fram till mig och slickade mig i ansiktet. Han var nog också glad för våran skull. Jag lyfte upp honom och gick mot Ulrik och mina föräldrar, Ulrik la armen om mig. Både mamma och pappa log mot oss och fortsatte sedan med sina arbeten.

 

Vi gick till baksidan och satte oss i hängmattan, min hand var som ihopskruvad i Ulriks. Jag lutade mitt huvud mot Ulriks axel, hans varma andedräkt nuddade vid min hud.

"Hur mår du?" Undrade han. Jag lyfte på huvudet och stirrade på honom.

"Jättebra, jag tror bebisen mår bra med. Imorgon ska vi på kontroll, jag hoppas du hänger med"

"Det är klart jag gör" Sa han och strök sin hand över min mage. Konrad kom springade mot oss, han skällde och hoppade upp i hängmattan. Tungan åkte ut och in, han slickade både mig och Ulrik i ansiktet och la sig sedan vid våra fötter och vilade. André och hans kompisar var också på baksidan och spelade fotboll, den ena av hans kompisar tittade lite extra på mig.

"Alltså Josefin, vad är det med den dära blonda killen?"

Jag skrattade. "Han var kär i mig ett tag"

"Det verkar som han är det än"

"Du behöver inte vara orolig Ulrik" Vi båda skrattade och sedan kysste han mig. Mamma ropade på oss, det var fika. Vi gick in på altanen och satte oss. Det bjöds på våfflor med grädde och sylt.

"Så gumman, när är bebisen beräknad?"

"15 maj, nästa år" Sa jag stolt och åt sedan en bit på våfflan. Ulrik såg också stolt ut.

 

"Det var verkligen jättegott" Sa Ulrik för att bryta tystnaden om uppstod.

"Åh, vad glad jag blir" Sa mamma till svar.

"Alltså egentligen, det är ganska äckligt när man tänker efter att ni har haft sex" Sa André. Alla bröt ut i skratt, mamma, pappa, jag, Ulrik, Andrés kompisar och Julia.  Det var bara André som inte skrattade utan fortsatte att prata istället.

"Ja, men jag menar liksom. Hon kan inte vara en trevlig syn i sängen, eller? Ulrik?"

Ulrik skrattade, det tog flera minuter innan han fick fram något svar.

"Du skulle bara veta" Sa han. " Hon är faktiskt bättre än vad hon ser ut" Jag slog till honom lite. "Nej, jag skojar bara. Hon är den bästa jag har varit med" Avslutade han. Jag räckte ut tungan åt André och han bara skrattade.

"Så André, är du bra?" Sa Ulrik. Jag hade aldrig hört Ulrik prata såhär mycket med min familj, särskilt inte om sådant här. Mamma och pappa satt bara och flinade åt oss.

"Oja, fråga min flickvän, hon kommer snart" Sa han malligt. "Dock så har han ju inte gjort det" Sa jag och flinade åt honom. På baksidan utanför altanen kom hans tjej gående, han reste sig upp för att gå ut. När han gick förbi mig slog han till mig riktigt hårt. "Skitunge" Skrek jag till honom, han räckte fingret till mig och gick sedan fram till sin platinblonda flickvän och hånglade upp henne.

"Äsch, vi sticker hem till Ulrik nu, så jag slipper se den dära skitungen" Sa jag och reste på mig, jag sträckte fram handen till Ulrik och han reste sig också.

"André, kolla här" Skrek jag innifrån altanen. Han vände blicken mot mig och kollade. Jag tryckte mina läppar mot Ulriks och han besvarade kyssen, den blev allt mer och mer passionerad.

"Fulisar" Skrek han. Jag släppte taget om Ulrik och sedan sa vi hejdå till dem andra och åkte mot Ulrik. Det var exakt sånthär jag och André kunde hålla på att bråka om, men det var bara kul iförsig.

 

Ulrik kom precis hem från Ica när jag satt i soffan och kollade på tv. Han hade köpt en massa gott och skulle laga middag till oss ikväll. Han var riktigt snygg när jag såg honom från tv-rummet, med förkläder och håret stog åt alla håll, svetten rann ner för hans panna. Jag gick in till honom och kramade om honom bakifrån, det luktade svett blandat med herrparfym.

"Hur går det min mästerkock?" Frågade jag.

"Bara bra, jag måste ju öva för snart blir vi en riktigt familj" Han vände sig om la sina händer mjukt på mina höftben, jag sträckte mig upp och mötte hans svettiga läppar. Han lyfte upp mig på köksbänken och började kyssa mig mer och mer passionerat, ner på halsen och bröstkorgen. Min upphetsing blev starkare och starkare och nu var det bara vilja.

"Ehm.. Ulrik, köttfärsen"

"Visst ja" Han släppte taget om mig och gick tillbaka till spisen, jag skrattade åt honom och han gav mig en gullig blick tillbaka.

___________________________________________________________________________________________

Inte den bästa delen, men jao! Kommentera nu iallafall!

Över 7 kommentarer till nästa del, tack!

 

                                                                   Josefins drömmande..

Jag vaknade av att solen lyste in genom mitt fönster Ulrik hade armen runt om mig och jag låg och kollade upp i taket på hans bröst.

"Godmorgon älskling" Sa han lite sexigt.

"Godmorgon" Viskade jag i hans öra.

 

 Jag reste mig upp och drog på mig en stor skjorta och ett par mjukisshorts, Ulrik bytte också om och sedan gick vi ner. Tvn var på och dammsugaren var i full gång. Frukosten stog framdukad på bordet.

"Godmorgon sömtutor" Sa mamma när vi kom ner.

"Godmorgon" Sa vi båda och gäspade sedan. Jag hällde upp en skål med yoghurt och flingor, ocb bredde sedan en smörgås. Vi satte oss vid bordet och åt under tystnad.

 

Väl uppe på mitt rum låg Ulrik i sängen och studerade mig medans jag fixade till mig, han följde mig med blicken vad jag än gjorde.

"Minns du natten igår?" Undrade han.

Jag vände mig om mot honom. "Klart jag gör"

"Vi skyddade oss inte"

"Nä, jag vet"

"Så vad tror du händer?"

"Det beros på, antingen bor det snart en liten filur i min mage eller så händer det ingenting"

Han log mot mig och reste på mig, gick fram till mig och la armarna om mig.

"Det skulle vara helt underbart om det var så.." Sa han och kysste min panna. Jag höll med och kramade om honom hårt.

 

Jag satte mig på sängen bredvid honom.

"Josefin.. När vill du gifta dig?" Jag ryckte till, den tanken fick mig att må så bra.

"Jag vet faktiskt inte.. Dudå?"

"Jag tycker att du ska få bestämma det, min vackra"

"Åh, jag älskar dig" Sa jag och vi kysstes.

 

Jag drömde mig bort en stund, tänk att få gå där bredvid Ulrik och hålla honom i handen. Det sitter en massor av folk omkring oss som bara ska få se en sak, två lyckliga personer som lovar varandra kärlek livet ut.

Tänk att få ha på sig kanske den finaste klänningen du någonsin burit, tänk att få kyssa den du älskar inför en massa personer. Åh, när jag tänkte efter kände jag faktiskt att jag ville göra det så snart som möjligt.

"Så snart som möjligt.." Sa jag till honom.

Jag kollade på mig med en frågande blick. "Va?"

"Ja, jag vill gifta mig så snart som möjligt"

"Det var precis det jag ville att du skulle säga"

 

 

Jag stog utanför Ulriks hus, eller mitt också i för sig, men just nu Ulriks. Jag tänkte på hur jag skulle berätta det för honom, jag ryckte upp dörren och gick en med raska steg. Ulrik satt i soffan och kollade på tv, han halvsov nästan. Jag satte mig en stol bredvid.

"Ulrik, miraklet har skett"

Han reste på sig kvickt och gick fram till mig, jag ställde mig upp framför honom. Han placerade sin han på min mage och gjorde små cirklar på den. Medans han höll händerna på min mage kollade han djupt in i mina ögon.

"Är det sant?" Undrade han.

Jag nickade mot honom, hans leénde blev bredare och bredare. Han omfamnade och snurrade runt mig i luften. Han släppte ner mig och höll fast vid mina händer.

"Jag är i trettonde veckan och bebisen är beräknad 15maj 2014"

"Jag kan inte vänta för att få se bebisen där inne som har lika vackra ögon som du" Jag blev tårögd, Ulrik torkade bort mina tårar och kramade om mig.

"Jag hoppas det är glädjetårar" Sa han.

"Det är klart" Säkrade jag honom.

 

Han kysste min mage flera gånger om, vi var så lyckliga.

________________________________________________________________________________________

Hallå hallå! Tack för alla kommentarer, imorgon ska jag försöka slänga in två delar om ni kommenterar på bra nu!

 

Angående min dåliga uppdatering..

 

I fredags så åkte jag och min pojkvän till Stockholm för att bo på hotell och ha en mysig helg tillsammans. Igår firade vi nämligen ett år tillsammans, jag kom hem ungefär för 20minuter sen och nu har jag sagt hejdå till honom för att han ska till USA och stanna där i 4veckor! Jag ville ju liksom inte bara dissa honom, så det är därför jag inte uppdaterat! Puss

 

Det stog ett långbord i trädgåren uppdukat väldigt fint. I trädgården befann sig min familj. Mamma, pappa, Julia, André, Fredrika med Eric och deras två söner, Gabriella med Victor och deras dotter och son, och Gustaf med Olivia och deras nyfödda dotter. Min mormor och morfar var också här, dock inte farmor och farfar.

 

Jag blev sprudlande glad och det syndes nog på mig. När jag kom in i trädgården tillsammans med Ulrik började alla sjunga för mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag blev bara så himla glad och gråtfärdig.

"Tack mina underbara" Skrek jag ut.

 

Barnen lekte i trädgården medans vi andra stog och pratade med varandra och drack drinkar. Det här var ett perfekt tillfälle för Ulrik att träffa hela min familj. Jag gick fram till honom och puttade väck Gustaf (min bror). Gustaf skrattade.

"Hångla inte för mycket nu, mamma och pappa är här!" Sa han och skrattade, Ulrik skrattade också. Jag slog till honom, han grimaserade mot mig "skitunge" sa han och gick ifrån oss.

"Syskonkärlek" Sa Ulrik.

"Mmm, visst" Jag kramade om honom, han kysste mig mjukt och höll om mig hårt. Gustaf busvisslade bakom oss, vi båda skrattade och tog sedan plats vid matbordet. Det bjöds på grillat och en massa godsaker till.

 

När vi ätit färdigt satt alla och pratade med varandra vid bordet, mamma och pappa var ute i köket och fixade. Barnen hade gott och lagt sig i sofforna inomhus.

 

Jag och Ulrik satt i våran hängmatta och myste på baksidan, de andra höll till på framsidan. Jag sparkade av mig mina skyhöga klackar och la mig bredvid Ulrik.

"Vad tycker du om min familj nu när du träffat alla?"

"Helt underbara, Gustaf är grym"

"Haha.. Det kan man ju tycka om man vill.." Vi båda skrattade, Ulrik kramade om min hand och kysste den sedan.

Mamma kom till oss, hon sa till mig att mormor och morfar skulle hem så jag var tvungen att ta förväl av dem. De både nämligen i Skellefteå så det var inte så ofta jag träffade dem.

"Tack för allt" Sa jag och kramade om dem båda.

"Tack själv, lycka till i framtiden. Med bröllopet"

Jag log och kramade om dem en sista gång, de begav sig till bilen, jag stog kvar och vinkade.

 

Alla hade gått hem, jag och Ulrik låg i min säng och kollade på en film. Klockan var 01.30, jag gäspade varannan sekund kändes det som.

"Hur mår du älskling?" Han masserade min hårbotten och kysste min hjässa.

"Bra, vadå?"

"Nej, jag bara undrar. Jag går och borstar tänderna"

"Mmm, jag kommer snart"

Han kysste mig och gick sedan ut ifrån mitt rum. Bara några sekunder ringde min mobil, på displayen stog det "Ulrik" jag skrattade till och svarade.

"Ja?"

"Jag ville bara höra din röst"

"Åh, du är underbar. Jag kommer nu, akta dig"

"Det är nog du som ska det gullet"

Jag la på och slängde telefonen i sängen sedan rusade jag ut till badrummet, han satt på badkarskanten, jag sprang fram till honom och hoppade på honom. Vi båda trillade ner i badkaret, vi bröt ut i ett skrattanfall, jag skrattade så mycket så att jag höll på att börja gråta.

"Vad håller ni två på med?" Sa en trött André stom stog i dörröppningen. Jag kollade på Ulrik, han började skratta vilket gjorde att jag också började. André skakade på huvudet och kollade på oss med en konstig blick innan han försvan ut från rummet. Jag satt gränsle över Ulrik och lekte med hans fingrar.

"Vet du vad jag älskar?" Frågade jag.

"Nej, vadå? Mig eller?"

Jag log. "Ja det också, men det var inte det jag tänkte på nu. Jag älskar att vi har så roligt tillsammans"

"Ja, jag också" Jag böjde mig ner för att kyssa honom, han bärde sedan in mig till mitt rum igen och låste dörren bakom sig. Jag låg i sängen och följde Ulrik med blicken vad han än gjorde. Han drog av sig tröjan och jeansen, jag slängde av mig täcket och gick fram till gonom. Han la sin ena hand på min höft, den andra smekte han min rygg med. Jag gick närmare honom och kände min kropp mot hans, jag blev varm och glad inom mig. Han sökte upp mina läppar och började kyssa mig, jag besvarade kyssarna och kyssen blev mer och mer passionerad. Han lyfte upp mig och la mig sedan ner i sängen, han kom över mig och fortsatte.

"Har du tagit pillerna?" Frågade han.

"Nej.."

"Vill du göra det?"

"Nej.."

"Säker?"

Jag nickade mot honom, han log och jag var så himla lycklig..

______________________________________________________________________________________________

Så vad händer nu?

 

Vart är ni? Kändes som ni var helt borta, visst förra delen var inte den bästa. Har sådana dagar ibland, idag också kanske. Men gör mig en tjänst, lämna en liten kommentar ändå? Blir så mycket gladare och mer pepp då, då kommer det bättre delar så småningom! Puss

 

Jag kollade på väckarklockan, den var bara 9. Ulrik låg inte bredvid mig, sovrumsdörren var stängd men jag orkade inte leta upp honom just nu.  Jag hörde fotsteg i trappen, snabbt drog jag på mig täcket igen och låtsades sova. Dörren öppnades, in kom en sjungande Ulrik.

"Ja mår hon leva, ja mår hon leva, ja mår hon leva ut i hundrade år, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva ut i hundrade år! Grattis på födelsedagen min stora tjej" Sa han och drog av täcket från mig. Jag låtsas gäspade och satte mig upp i sängen.

"Tack älskling" Sa jag och la mina armar runt honom för att sedan ge honom en kyss. Han ställde ner en bricka med en massa godsaker på och satte sig sidan i sängen framför mig.

"Åh, det ser smarrigt ut" Sa jag och kändes hur det vattnades på tungan. Jag tog en klunk juice och stoppade sedan i mig några jordgubbar.

 

"Jag kommer strax" Sa han och gick iväg. Jag åt upp min smörgås, stoppade sedan ner pekfingret i nutellat och slickade av fingret. Ulrik kom in till rummet igen, han hade två paket i händerna.

"Grattis på 18-årsdagen världens bästa tjej" Sa han och räckte mig presenterna. Jag tog emot dem och gav honom ett muntert leénde.

Jag sken upp i ett leénde när jag öppnat mina presenter och hoppade sedan på Ulrik av lycka.

"Tack tack tack! Och halsbandet? Det som var så dyrt.."

"Men det var ju till dig, så varför inte?" Jag kysste honom länge och behagligt och det här var en perfekt början på min dag.

 

"Din mamma ringde innan, vi ska hem till dig nu. Hon hälsade att om du skulle klä upp dig och fixa dig får du göra det här, för hemma hinner du inte" Jag skyndade mig snabbt in till badrummet och sminkade mig, och lockade sedan håret. Letade upp en fin klänning och matchade den med ett par pumps.

Jag kom ut ur badrummet, Ulrik satt på sängen. Han hade kostym på sig, hans hår var välfixerat och hans ögon var ännu finare än vanligt. Jag blev nästan lite chockad, han var så vacker. Känslorna för honom kom fram ännu mer när han var så vacker.

"Älskling, vad fin du är" Sa jag och gick fram till honom. Han drog in mig i en kram och jag kände hans goda doft, jag ville aldrig bort därifrån.

"Dudå? Min vackra stora tjej, nu åker vi innan det händer något här.. Man blir ju lite distraherad" Vi båda skrattade och jag slog till Ulrik, han kittlade mig och jag skrattade ännu mera.

 

När vi var hemma fick jag en stor överraskning, jag blev så lycklig att jag nästan började gråta. Det här skulle bli underbart!

________________________________________________________________________________________________

Kommentera? Ny del kommer imorgon om jag får ihop lite kommentarer!

 

Jag vaknade att av solen som lyste in genommitt fönster, med ett leénde på läpparna ryckte jag i Ulrik och klev sedan upp ur sängen. Idag skulle jag och Ulrik ha en riktigt mysig dag på ön Tjörn som ligger i Bohuslän. Jag öppnade min garderob och drog på mig en vit klänning, kletade på lite mascara och borstade igenom håret.

"Ulrik, upp och hoppa! Jag vill komma iväg" Han kollade på mig med en flörtig blick och jag bara skrattade åt honom.

"Kan vi inte bara mysa lite först?"

"Nej, det kan vi göra senare. Skynda dig nu" Jag sprang ner för trappan och packade färdigt picnicken som blandannt bestod av, jordgubbar, chocklad, melon, ananas, kex, godis, alkoholfri cider och annat smått och gott. Ulrik kom nerspringande från trappan, han hade på sig ett par halvkorta jeans och ett stort linne. Jag gick fram och kysste honom, sedan gick vi ut till bilen.

 

"Nu när du har körkort kan du ju köra mig vart som helst" Sa jag lite malligt.

"Allt för dig sötnos" Svarade han och la sin hand på mitt lår, jag tog bort den för att han inte skulle tappa kontrollen på vägen.

 

Efter några få timmar var vi äntligen framme, jag och min familj hade ett litet sommarhus här på Tjörn, vi brukade åka hit varje sommar men det har blivit mer sällan.

"Vad fint det är" Sa Ulrik och tog våran packning. Vi lämnade sakerna i huset men brydde oss inte om att packa upp för vädret var så härligt, det var klarblå himmel med en stor fin sol, det var 24grader i skuggan. Jag bytte om till bikini och Ulrik till badbyxor, vi tog med våran picnickkorg till stranden.

 

Det var inget folk på stranden, det kanske inte varså konstig eftersom det var vår privata. Jag la ut en stor filt och ställde korgen där på. Sedan sprang vi i vattnet, det var ljummet och skönt. Jag drog mig intill Ulrik, han stog länge och höll om mig med sina fina händer. Vi doppade oss flera gånger om och jag kände mig som ett litet barn som lekte i vattnet med min stora kärlek, det var så underbart.

 

Vi satt uppe på stranden i skuggan, det var lika skönt där. Jag tog en bit ananas och hällde upp ett glas med cider, Ulrik satt mitt emot mig och gjorde likadant.

"Det här är underbart" Sa han när han hade svalt sin ananasbit.

"Visst är det, särskilt när man är här med någon man älskar" Han log, mitt hjärta pumpade runt nytt varmt blod, magen pirrade. Jag böjde mig fram och gav han en kyss på pannan.

"Vet du hur vacker du är?" Sa han sedan.

Jag blev lite generad, jag älskade att få komplimanger av Ulrik.

"Sluta vara så gullig, jag vet ju inte vad jag ska svara.." Han skrattade lite åt mig.

"Du ska säga "ja"

 

Jag flyttade mig närmare honom och la mig ner med huvudet på hans mage. Han hade plockat några blommor som han försiktigt satte i mitt hår med hjälp av några hårspännen. Han strök sin hand på min kind och kysste min hjässa mjukt och behagligt.

"Hur tror du livet ser ut om ett år?" Frågade jag Ulrik, jag satte mig upp, han likaså. Det såg ut som han tänkte igenom vad han skulle säga för det tog en stund innan jag fick mitt svar.

"Jag har släppt några singlar och håller fortfarande på med musiken, jag är gift med en vacker kvinna vid namn Josefin, förhoppningsvis lever vi tillsammans och har kanske något litet barn som springer omkring runt oss"

"Det var precis det jag ville att du skulle säga" Viskade jag i hans öra, han kysste mig och sedan gick vi upp till stugan igen.

 

Vi låg i soffan och myste med varandra, plötsligt kom jag och tänka på en sak.

"Ulrik.." Sa jag lite tyst.

"Mmm, vad är det hjärtat?"

"Imorgon fyller jag 18"

"Jag vet, du trodde väl inte att jag hade glömt det?"

"Nää, men jag ville bara vara säker"

"Bra" Sa han nästan i sömnen, för direkt efter somnade han.

___________________________________________________________________________________________________

Kapitel 23 ute! Vad tycker ni? Kommentera!

 

Över 10 kommentarer så kommer nästa del! Peace out ♥

 

 

"Det är ett mirakel Josefin, helt underbart" Han sken upp i ett stort leénde och lyfte upp mig i luften. Jag kunde inte vara mer lyckligare just nu.

 

Nästa dag.

 

Väl inne på BB hände det som inte fick hemma, jag skyndade mig hem till Ulrik snabbt därifrån. Han satt i studion och skrev på lite nya låtar. När han såg mig blev han glad och la ifrån sig pennan.

"Hur gick det älskling?"

"Så jävla dåligt"

Han reste sig upp och gick fram till mig.

"Vad har hänt?"

"Bebisen lever inte"

 

Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och jag slet mig loss från honom, han sprang efter mig och ryckte tag i mig igen.

"Älskling, det är inte ditt fel"

"Det känns så.."

"Lyssna på mig, det är absolut inte ditt fel. Jag är här, jag älskar dig" Han tog tag i mina händer och drog in mig i en mjuk kram.

 

Vi satt i soffan och jag låg i Ulriks knä.

"Ulrik..?"

"Vad är det gumman?"

"Om bebisen hade levt, hade du velat behålla honom/henne?"

"Ja, men det är klart att jag hade" Jag log mot honom och han kysste mig lite lätt.

"Vet du vad? Jag var orolig för att du skulle bli arg och att det inte skulle vara vi längre"

Han kollade på mig och lyfte upp min haka och kysste mig lite lätt. "Det behöver du absolut inte vara, jag älskar dig och det kan ingen ändra på"

 

Jag gick ner för trappan för att ta farväl av min familj, de skulle nämligen till Thailand i två veckor tillsammans med mina andra syskon. Jag valde att stanna hemma med Ulrik. Jag kramade om dem alla och sedan åkte dem iväg mot flygplatsen. Jag gick in till köket och hällde upp ett glas juice. Min mobil ringde, den låg ute vid tvn. Jag ställde ifrån mig glaset och sprang och svarade.

"Hallå?"

"Hej älskling, hur mår min lilla prinsessa idag?" Det var såklart Ulrik som ringde med dolt nummer.

"Toppen, men det hade varit ännu bättre om du var här just nu"

"Öppna dörren då"

Jag lade ifrån mig mobilen och sprang och öppnade. Där stod Ulrik, han hade på sig en basker, ett par halvkorta chinos, som han matchade med ett par gula Converse och en vit t-shirt. Jag hoppade upp i hans famn, han tog emot mig och kramade om mig hårt. Han hade nämligen varit borta en vecka och haft några små spelningar i England.

 

"Jag har saknar dig så mycket" Sa jag och kysste honom flera gånger om.

"Jag har saknat min favorit också" Han släppte ner mig och vi gick in.

 

Vi satte oss i min säng och myste, jag ville ta igen all missad tid med honom.

"Så hur var det i England?"

"Fantastiskt, jag trodde faktiskt inte att jag hade så många fans där. Känslan var grym"

"Vem kan inte gilla dig?"

 

Han kysste mig och vi log mot varandra. Jag drog min hand genom hans ruffsiga hår och kollade djupt in i hans fina ögon, han placerade sin hand på min höft och började kyssa mig. Kyssen blev allt mer passionerad, jag la mig på rygg och fick honom över mig, han satte händerna i sängen för att han inte skulle bli allt för tung för mig. Mina händer smekte hans rygg, och jag kände hur lyckan inom mig gick från topp till tå.

 

"Jag älskar dig" Sa han, jag sa detsamma och vilade mig sedan mot hans bröst.

____________________________________________________________________________________________

En liten halvtråkig mellandel! Men iallafall, kommentera?

 

När jag fått över 7kommentarer på denna del kommer nästa!

 

Åhh, sgsäröhksrdöjkmetdö!

 

Nästa del kommer tyvärr imorgon pga blogg.se!! Åh hatar!!!

Klockan var halv 12, jag tog mig i kragen och for upp från sängen. Jag kollade ut genom fönstret och snön hade redan smält bort, depp gick jag ner till köket och hällde upp lite gröt i en skål som mamma lagat till. Det låg en lapp på köksbordet. "Jag och pappa är i Göteborg och handlar lite, syskonen dina håller hus hos sina vänner" Jag åt upp min gröt och sprang sedan upp till mitt rum och rotade igenom garderoben för att hitta något att ha på mig. Jag suckade och tyckte att allt var fult, men jag tog på mig ett par tajta gamla slitna jeans och en blus. För att outfiten inte skulle bli så tråkig livade jag upp det med lite smycken. Jag tog upp mobilen ur fickan och skickade iväg ett sms till Ulrik. "Träffas idag?" Han svarade direkt. "Min vän är här just nu, men åker snart. Det gör nog inget att du kommer ändå puss! Vem kunde det vara? Han hade inte sagt något om en vän till mig. Jag knöt på mig ett par vita låga Converse och tog sedan bussen till Göteborg och den nya lyan. Jag blev alltid lika glad när jag såg villan, och tänkte på att min framtid nog skulle tillbringas i detta huset.

 

Jag gick runt huset till baksidan, Ulrik satt på altanen. Han vinkade glatt åt mig, jag vinkade tillbaka och log mot honom. Precis när jag skulle gå in på altanen såg jag något jag inte ville se.

 

En tjej, långt brunt lockigt hår, smal som en pinne och överdrivet sminkad. Hon log mot mig, jag försökte le tillbaka men det gick inte. Hon ruffsade om Ulriks hår och kramade sedan om honom, och det värsta, hon kysste honom på kinden.

 

Jag vände mig om och spang därifrån, tårarna rann ner för mina  kinder och jag ville bara försvinna från denna planet.

"Josie" Skrek Ulrik bakom mig. "Jag kan förklara" Han fick tag i min arm och jag stannade, jag fick ögonkontakt med honom.

"Hur kunde du låta det ske? Du friade till mig, du har sagt att du älskar mig. Jag kan inte lita på dig" Sa jag och snyftade.

"Jag kan förklara, om du bara vill lyssna"

Jag suckade. "Du kommer bara skylla ifrån dig ändå. Ulrik.. Jag tror det tar slut här.." Jag tog av mig förlovsningsringen och öppnade Ulriks hand, la den försiktigt och klämde sedan ihop den igen.

 

Jag tog bussen hem och sprang direkt upp på mitt rum och la mig i sängen med huvudet nerborrat i kudden. Jag ville inte göra någonting, absolut inte tänka på Ulrik. Jag tog tag i fotografiet som låg på mitt nattduksbord, det var en bild på mig och Ulrik när vi kysstes på stranden i somras. Jag rev sönder bilden i flera bitar och slängde bitarna på golvet. Min mobil plingade till, det var från Ulrik. "Lyssna bara på mig!!" Stog det, jag sket i att svara och slängde mobilen i sängen.

 

Jag låg i sängen och stirrade upp i mitt kritvita tak när jag kände hur det snurrade runt i min mage, jag blev alldeles kallsvettig och mitt huvud värkte som bara den. Jag sprang till toaletten och spydde upp en massa skit, grät gjorde jag också samtidigt. Det var säkert magsjuka så jag tänkte inte mer på det sen.

 

Jag mådde fortfarande dåligt och kom och tänka på en sak. Två veckor för senat, "fan" sa jag för mig själv. "Det kan inte vara sant." Jag kände lite lätt på min mage, den var lite rundare än vanligt faktiskt. Jag ringde upp Ulrik och sa att vi behövde prata. Han sa till mig att jag kunde komma när jag ville.

 

Jag plingade på dörren, Ulrik kom och öppnade. Bakom honom kom den där tjejen, hon kramade om honom

"Jag åker nu" Sa hon och gick sedan där ifrån.

"Förlåt.. Det är inte viktigt längre" Sa jag och sprang därifrån, Ulrik kom springandes bakom mig. "Jag älskar dig" Sa han.

 

Jag stannade upp och gick mot honom.

"Jag vill höra" Sa jag.

"Det är min kusin"

Jag skrattade till lite.

"Skojar du? Varför kysser hon dig på kinden?"

"Hon ska flytta till sin pojkvän, han bor i New York. Vi kommer ju inte träffas på jättelänge."

Jag kände mig så himla dum och ville bara sjunka genom marken.

"Åh, Ulrik. Förlåt"

"Det är okej. Så vad var det du ville berätta för mig?"

 

Jag tog ett djupt andetag.

"Lova att inte bli arg.."

Han log. "Jag lovar"

"Jag tror jag är gravid, du ska bli pappa"

__________________________________________________________________________________________

Liten kort del sådär spontant! Men kommentera så kommer en ny del ikväll.

 

+ En sak till, jag ser om ni kommenterar flera gånger. Det finns nämligen något som kallas IP-adress..!

 

 

Jag vaknade av att Ulrik hostade till, jag låg på hans mage. Han hade sin hand placerad mitt på min hjässa. Jag gick upp tyst för att han inte skulle vakna, jag gick ner för trappan. Min familj satt och åt frukost.

"Presenterna ligger inne i gästrummet" Sa mamma. Jag gick in dit och hämtade presenterna, sedan vidare till kylskåpet för att hämta min egen designade tårta, sedan gick jag upp till mitt rum och låste dörren. Ulrik låg fortfarande och sov. Jag ställde ner allt det jag höll i på mitt skrivbord och gick sedan fram till Ulrik och puttade lite på honom.

Han kisade med ögonen och log mot mig.

"Grattis på 19-årsdagen älskling" Sa jag och kysste honom på pannan. Jag satte mig på sängen bredvid honom, han tog tag i mig så att jah hamnade över honom.

"Idag är det min födelsedag, vilket betyder att du måste göra allt jag säger" Sa han oc jag skrattade.

"Gör jag inte det annars eller?" Han skakade på huvudet.  Jag reste mig upp för att hämta presenterna och tårtan och satte mig sedan på samma ställe igen. Ulriks hår stog åt alla håll, han hade en blå sliten t-shirt på sig och ett par slitna jeans. Han tog emot de två stora presenterna och började genast riva upp presentpappret som ett litet barn.

 

I det första paketet låg det en longboard, precis en sådan Ulrik hade önskat sig.

"Åh Josefin, kan du läsa min tankar eller?"

"Nja, du hade dock sagt att du önskat dig en sådan"

"Jaja, den är perfekt, du också" Han kramade om mig och gav mig sedan en kyss.

 

Det andra paketet var betydligt större, när han fick syn på vad det var fällde han ett par tårar.

I paketet låg nämligen en stor tavla med en massa bilder på oss två från olika tillfällen som jag har suttit och klistrat ihop.

"Varför gråter du?" Frågade jag och smekte hans kind.

"Den är så fin, jag blir så lycklig. Jag ska sätta denna tavlan ovanför min säng så att jag drömmer om dig varje natt"

"Åh" Vi kysstes, jag ramlade över honom.

"Jag är så lycklig med dig" Sa han och jag kände verkligen hur mitt hjärta slog fortare, som om jag var nyförälskad.

 

Vi satt nere och fikade på altanen med mamma, pappa, André och Julia.

"Ulrik, jag vill bara att du ska veta att du är en del av våran familj. Vi tycker om dig så himla mycket, du är så fin mot Josefin, hon kan inte få någon bättre än du" Sa mamma. De andra nickade och höll med henne, Ulrik kramade om min hand och lekte lite med mina fingrar.

"Ni är som min familj också, den trevligaste jag känner" Mamma log mot honom och gick sedan ut till köket. Hon kom tillbaka direkt med en liten present i handen och räckte den till Ulrik.

"Det här är till dig från hela familjen" Sa hon och slog sig ner bredvid honom. Ulrik blev förvånad, han tackade och öppnade sedan asken försiktigt. I asken låg ett halsband, det satt ett silverhjärta på med texten: Ulrik ♥ Josefin. Han lös upp i ett leénde, och kramade om alla.

"Ni är för underbara" Sa han.

 

Några timmar senare satt vi hemma hos Ulrik i hans soffa och myste tillsammans, han gick bort en stund men kom tillbaka nästan direkt och han höll något i handen. Han stängde av tvn och satte sig bredvid mig.

"Josefin Bergstrand, kan du göra mig en tjänst att lyssna på mig nu?"

"Gärna" Svarade jag glatt.

"Det var den 18 juni vi träffades utanför vårat hotellrum, jag kommer aldrig att glömma när jag såg dig för första gången. Det var kärlek vid första ögonkastet, dina ögon, ditt leénde, din doft, jag drogs till allt det där. Jag har aldrig sett någon vackrare kvinna än du, i mina ögon är du precis allt en kille kan önska sig. Jag är lyckligt lottad som har dig, du är precis vad alla killar drömmer om, också väljer du mig av alla dem. Just nu är våran kärlek starkare än någonsin förut, jag vill leva varje sekund med dig, du är den enda jag vill ha i min närhet. Så därför frågar jag dig"

Han satte sig på knä på golvet framför mig och öppnade en ask.

"Josefin Fredrika Charlotte Bergstrand, vill du gifta dig med mig?"

_________________________________________________________________________________________

Mohaha, sugna på nästa del eller något? :-)

Tack för alla kommentarer på förra inlägget, ni gör mig stark. Kommentera nu, det kanske kommer ett ikväll. Annars kommer det upp ett tidinställt kapitel imorgon klockan 15.00 !

 

Jag mådde riktigt bra nu, jag var glad och lycklig. Idag var det dags att åka hem från sjukhuset, jag bestämde mig för att inte fortsätta turnén med Ulrik.

 

Jag och Ulrik satt på en bänk utanför sjukhuset medans mamma och pappa skulle göra ett ärende.

"Jag är glad att du mår bra" Sa han och strök handen över min hjässa. Jag log mot honom, bakom Ulrik såg jag mamma och pappa komma gående med två Ica påsar.

"Vi går till bilen, så kommer du snart" Sa mamma, jag nickade mot henne och grep tag i Ulriks hand.

"Jag kommer sakna dig" Sa jag.

"Tre månader är för länge, hör av dig varje dag. Jag älskar dig min prinsessa" Sa han och reste sig upp, jag gjorde detsamma. Jag sträckte på mig för att kyssa honom och tog sedan farväl av honom. När jag gick mot bilen vände jag mig om för att se om Ulrik stog kvar, det gjorde han.

"Jag älskar dig" Skrek han.

"Du är världens bästa" Skrek jag tillbaka och gjorde en slängkyss till honom, sedan hoppade jag in i baksätet på bilen.

 

Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Ulrik. "Jag saknar dig redan, din prinsessa ♥" Jag fick svar direkt. "Pluttis, saknar dig också! Nu ska jag avskeda Ander, hör av mig sen. Love ya!♥"

 

"Josefin, Ulrik är ju en riktig bra kille för dig" Sa mamma och vände huvudet bakåt mot mig.

"Jag är glad att du tycker det" Svarade jag henne, hon log mot mig och vände sig sedan framåt igen.

 

När vi kom hem var André ute med sina killkompisar och lirade fotboll, jag hälsade på dem och gick sedan in. Julia kom rusande ner för trappan och kramade om mig hårt.

"Hur mår du?" Undrade hon.

"Bra nu, innan var det värre" Sa jag och drog upp tröjan för att visa ärret. Jag drog bort det lilla bandaget som satt över näsan och visade henne det.

"Aouch! Jag är iallafall glad att du mår bra nu"

 

Jag slog mig ner vid tvn och satte på en kanal med kändisskvaller, då de började prata om Ulrik. Jag vred volymen på det högsta och lyssnade noga.

 

Jag log när jag läste sms:et och besvarade det så snabbt jag kunde. "Godnatt älskling, nemen gullisar då!!♥"

 

Jag vaknade av att solen lyste in genom persiennerna, jag gick upp och kikade ut genom fönstret.

"Yes, äntligen snö" Sa jag för mig själv.

Idag var jag riktigt lycklig, riktig vinter och Ulrik skulle äntligen komma hem från sin långa turné. Dock så hade han inte varit på turné hela tiden, han hade hälsat på några gamla vänner i Tyskland med. Jag sprang ner för trappan och kände mig som ett litet femårigt barn, jag vet inte varför, allting var bara perfekt. När jag kom in till köket blev jag riktigt förvånad, men så himla glad. Där satt Fredrika och Eric och de två små tvillingarna som föddes för två dagar sedan här i Göteborg. Fredrika och Eric har nämligen flyttat hit till Göteborg.

Jag sprang fram till dem båda och gav de en varsin kram.

"Åh, vad jag har saknat er två" Sa jag.

 

Jag gick fram till tvillingarna som låg i en filt på i soffan.

"Åh, dem är så fina. Har ni bestämt namn ännu?"

"Ja, vi har tänk på "Jamie" och "Theo"

"Åh, det låter perfekt. Men vem är vem?" Sa jag och vi alla skrattade.

"Jamie, han har mörkare hår"

 

Det plingade på dörren, jag sprang till dörren och ryckte upp den. Där stog Ulrik, han var precis sig lik. Eller kanske ännu snyggare? Världens största leénde spred sig över mina läppar och jag visste inte vad jag skulle ta vägen, jag hoppade upp i hans famn och han höll om mig hårt. Jag kysste honom flera gånger och hoppade sedan ner.

 

Vi satte oss på gräsmattan och pratade om allt som har hänt.

"Nu vill jag bara tillbringa all tid i världen med dig, du anar inte hur jobbigt det har varit att sova själv" Sa han.

"Samma här, jag har saknat att inte bli retad av dig"

Vi skrattade och äntligen fick jag höra hans skratt "live" igen.

________________________________________________________________________________________

Kapitel 18 ute!

 

Nu vill jag veta en sak, är min novell bra? Eller ska jag lägga ner den? Kommentera!

 

Jag satt i en soffa i en långa korridoren och väntade på att svaren från röntgen skulle komma. Jag hade ringt hem till Josefin och både hennes mamma och pappa var på väg.

 

Det kom fram en äldre dam dam till mig.

"Josefin har brutit näsbenet, smällen var så hård. Vi skall också röntga hennes mage ännu en gång, det är något som inte stämmer. Vi kan inte se något, men hon ligger och skriker för att det gör så ont. Du får komma in och kolla till henne om du vill"

 

Jag följde efter kvinnan in till ett rum, jag såg Josefin direkt och gick fram till henne. Det forsade tårar ner för hennes kinder, hon både skrek och grät samtidigt. Jag gick fram till henne och satte mig på huk bredvid sängen. Jag strök min hand över hennes hand och kysste den sedan.

"Det blir bra älskling, jag är med dig hela tiden"

"Ursäkta mig, vi ska röntga henne igen. Du får träffa henne lite senare" Sa kvinnan.

Jag kysste hennes panna och började gå, jag började själv gråta för att jag hörde hur Josefin skrek bakom mig.

"Ulrik!" Skrek hon. Jag vände mig om mot henne.

"Lova att aldrig lämna mig!" Fick hon fram.

"Jag lovar" Sa jag och gick ut ifrån rummet, hennes skrik hördes ända ut och jag suckade.

 

Jag gick ut utanför sjukhuset för att möta upp Anette och Christer som precis hade kommit till Östersund, båda var lika uppspelta. Vi gick in och satte oss.

"Så Ulrik, berätta nu vad du har fått reda på" Sa Anette.

"Jo, hennes näsben är brutet, och det är något med hennes mage som inte går att se i röntgen. De ska testa igen, så snart får vi nog reda på vad det är. Jag var inne hos henne innan, hon skrek och grät hela tiden för att smärtan var så stark" Berättade jag för dem.

"Åh, våran lilla Josefin"..

"Att en människa kan vara så dum att misshandla henne på det sättet för att hon vill vara med dig" Sa hennes pappa.

 

En annan kvinna  kom fram till oss.

"Hej, jag heter Annica och är sjuksköterska här på lassarettet. Jag antar att ni är hennes mamma och pappa, och du broder?"

"Pojkvän" Rättade jag henne. Hon log.

"Kom så får ni följa med mig" Sa hon.

 

Vi fick sätta oss i ett rum.

"Jo, det här med hennes mage. Har hon haft urinvägsinfektion någon gång?"

"Tre gånger" Sa hennes mamma.

"Okej, det misstänkte vi. Hon har fått en riktigt hård smäll, ovanligt hård faktiskt på blindtarmen. Det ända vi kan göra för att hon ska må bra i framtiden är att operera bort den"

"Gör vad ni kan!" Sa vi alla tre på en gång.

"Vi har gett henne smärtstillande medicin, hon har fortfarande ont men hon skriker absolut inte lika mycket nu"

 

Dörren öppnades, in kom en sliten Josefin med en sjuksköterska. Hon höll i henne för att hon inte skulle trilla omkull. De gick mot mig och Josefin satte sig i mitt knä, hon grät fortfarande.

"Hej älskling. Det blir bra nu ska du se"

Hon snyftade lite innan hon fick fram något att säga.

"Ulrik! Tack"

"Tack?"

"Tack för att du är min, utan dig hade jag inte klarat det här"

"Jag älskar dig Josefin, bara min"

Vi kysstes, alla i rummet log. Hon gick vidare till sin mamma och pappa och sedan var det dags för Josefin att gå in till en operationssal för operation. Hon skulle opereras på natten men det var en hel del saker att förbereda. Imorgon skulle hon vara pigg, men hon skulle inte kunna resa sig ur sängen.

 

Det var morgon, vi hade sovit på ett rum som fanns på sjukhuset. Klockan var 7 på morgonen och jag bestämde mig för att gå till Ica som låg precis jämte sjukhuset, jag köpte en bukett rosor och choklad till henne. När jag kom tillbaka till sjukhuset hade redan Anette och Christer varit inne hos henne, jag gick in till hennes rum och stängde dörren bakom mig.

Hon log när jag kom in. Jag gick fram till henne och kysste hennes panna, och satte mig sedan på en stol bredvid sängen.

"Hej älskling, hur mår du?"

"Mycket bättre än igår, men nu värker det mest" Hon drog upp tröjan en bit och visade ett lång och stort ärr.

"Aj" Sa jag. Hon log mot mig.

 

Jag tog fram buketten med rosor och chokladen och gav det till henne.

"Åh, vad fin du är! Det där hade du inte behövt köpa"

"Men jag gjorde det"

Hon tog min hand och drog mig mot sängen, jag satte mig på sängkanten. Hon förde sitt ansikte mot mitt och våra läppar möttes i en mjuk kyss.

"Det går lika bra att kyssas på ett sjukhus" Sa hon och skrattade.

"Det går alltid bra att kyssa dig"

_________________________________________________________________________________________

Kapitel 17 ute! Vad tycker ni?

Släng in en kommentar när ni ändå läser. Tack för era fina som jag fick på förra kapitlet, det värmer ! ♥

Vi gick hand i hand på gatorna i Östersund, jag visste in vart vi skulle så jag bara följde efter honom.

"Ulrik, vad ska vi göra?" Frågade jag.

"Du ska få träffa en vän till mig, han är alltid med på mina konserter och spelningar. Ander heter han"

Ander, det namnet var bekant. Min före detta hette Ander, men jag tänkte inte mer på det.

 

Vi möttes av en mörkhårig kille som jag kände igen. Han mötte min blick och jag såg hur han öppnade munnen, jag kollade snabbt ner i marken och ville bara springa därifrån. Det var han, det var mitt ex. Vi var tillsammans i fyra år och han gjorde slut med mig 2 månader innan jag skulle till Usa.

 

Ulrik gick fram och hälsade på honom, så som killar brukar hälsa. Jag stog bakom Ulrik men kände hans blick mot mig hela tiden.

"Josefin, det här är Ander. Ander, det här är Josefin min flickvän" Sa han.

Jag nickade.

"Jag vet.." Sa Ander lite tyst för sig själv och jag hoppades på att inte Ulrik skulle höra.

 

Ander visade oss till hotellrummet och sedan gick han där ifrån.

"Ska han vara med hela turnén eller?" Undrade jag och hoppades på att få ett nej.

"Ja, han är alltid med" Jag suckade utan att Ulrik hörde det.

 

"Du?" Sa jag.

"Ja, vad är det älskling?"

"Jag måste berätta en sak" Han nickade mot mig.

"Ander.. Han är mitt ex, vi var tillsammans i fyra år. Han gjorde slut med mig två månader innan jag träffade dig. Jag vet inte hur du kommer ta detta, men jag vill att du ska veta det"

Ulrik stirrade på mig, sedan kollade han ner i sängen.

"Åh, jag skulle inte ha följt med" Sa jag tyst för mig själv.

"Älskling, det är okej. Jag är glad att du berättade det för mig" Han log mot mig och jag log tillbaka.

 

Klockan var 16.00, Ulrik satt bakom scenen och blev fixad. Jag satt i en soffa och kollade på.

"Ulrik, det är dags nu" Sa en man i svart kostym.

Han gick fram till mig och gav mig en kyss, jag sa lycka till och sedan gick han ut på scenen. Tjejskriken var enorma, om jag var han hade jag absolut inte klarat av det. Han hade spelat igen några låtar, precis innan han skulle börja sjunga till sista låten tog han av mikrofonen och började prata.

"Denna låten är till min underbara flickvän Josefin" Sa han och sedan började han sjunga.

 

Han gick av scenen och gick fram till mig.

"Du var fantastisk" Sa jag och kysste honom, han besvarade kyssen väl. I vänstra ögonvrån såg jag Ander, han stog och stirrade på oss sedan gick han därifrån, som om han blev sur.

 

Medans Ulrik gick ut för att prata med några satt jag kvar inne i logen, Ander kom in.

"Fan" Sa jag tyst för mig själv och hoppades på att han inte hörde.

Han satte sig bredvid mig.

"Hej" Sa han.

"Hej" Svarade jag.

"Så det är du och Ulrik alltså?"

"Yes.."

Jag försökte vara så otrevlig som möjligt mot honom.

"Alltså vad fan, jag saknar dig ju. Du är så jävla fin"

"Lägg ner, det kommer aldrig bli vi igen. Jag kommer aldrig glömma vad du gjorde mot mig"

"Det var då"

Jag reste mig upp för att gå där ifrån, han tog tag i mig. Jag blev rädd, han höll för min mun för att jag inte skulle kunna skrika på hjälp.

"Välj mig" Skrek han.

"Nej" Fick jag fram lite tyst.

"Skit i Ulrik, han är en jävla lögnhals"

"Det är han inte alls, han betyder allt för mig."

Han slog till mig hårt på kinden, och gav mig sedan en hård knytnäve rätt upp i ansiktet och en i magen.

 

Ander kom ut.

"Jag måste dra nu"

"Va? Redan?"

"Det har hänt något hemma"

Jag nickade och gick sedan in i logen. Jag såg inte Josefin någonstans.

"Josie? Var är du?"

"Jag.. ja,. jag, jag är här" Hörde jag en sliten röst säga. Hon låg i ett hörn, hon hade blod i hela ansiktet och hon tog sig för magen. Jag sprang fram till henne och hukade mig.

"Älskling! Vad har hänt?´Du måste ha hjälp direkt!" Jag ropade på de som stog där ute och sa till dem att ringa ambulans. Jag lyfte upp henne och satte mig i soffan, hon låg i mitt knä och grät.

"Det blir bra, det blir bra" Sa jag för att lugna ner henne.

 

Ambulansen kom, de lyfte upp Josefin på en bår. De skulle precis stänga bagageluckan när hon fick fram några ord.

"Ulrik.. Det var Ander.." Sa hon och slöt sina ögon. Ambulanspersonen sa att hon bara svimmade och att man kunde göra det lite då och då. Jag satte mig där fram med han som körde och tänkte på vad hon precis sa.._______________________________________________________________________________________

Vad tycker nu? Nu händer det lite..

 

Jag har inte haft mina bästa skrivardagar tycker jag inte själv, det känns som ni ät borta. Skulle betyda allt om ni slänger in en kommentar när ni ändå läser, vill inte låta allt för konstig men allt blir mycket roligare! Nästa del kommer imorgon om jag får ihop lite kommentarer!:)

 

Några dagar senare.

Det var sista kvällen här i Barcelona idag, vi bestämde oss för att bara ha det mysigt. Jag hade på mig min finaste klänning jag ägde, Ulrik hade köpt den till mig häromdagen på Zara.  Klockan närmade sig 18.00, det var dags att gå ner och äta sista restaurangmiddagen på hotellet. Ulrik satt vi laptopen och läste igenom några mail.

"Vem är det ifrån?" Frågade jag nyfiket.

"Typ, de som har hand om mina spelningar och konserter"

"Är det mycket när vi kommer hem?"

"Det kan man säga"

 

Vi gick hand i hand ner till hotellets matsal, det var Mexico tema. Medans Ulrik gick och tog mat satt jag kvar vid bordet för att ingen skulle ta det. Det var min tur att hämta mat, det fanns så mycket att välja på.

 

"Det här har varit den bästa resn jag har varit på" Sa Ulrik.

"Ja, det har varit helt fantastiskt. Jag älskar dig" Sa jag och böjde mig över bordet för att kyssa honom.

 

En stund senare gick vi nere vid havet i kvällssolen, det var runt 25grader ute och vi njör verkligen av sista kvällen.

"Låt mig att ta ett kort på dig" Sa han. Han backade och tog sedan upp kameran och knäppte några bilder. Vi satte oss i sanden, han höll om mig hårt.

"Du, jag ska ju iväg på turné.. Dagen efter vi kommer hem.." Började han.

"Ja, du fattar inte vad jag kommer att sakna dig"

"Det tror jag faktiskt inte" Jag drog mig ur hans grepp och kollade på honom med stora nyfikna ögon, jag puttade på honom för att han skulle berätta.

"Ta det lugnt Josie, du kanske vill hänga på?" Jag hoppade på honom, och började kyssa honom.

"Såklart jag vill, mer än något annat"

 

Vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellet för att börja packa inför morgondagen, det tog en stund eftersom vi hade ganska mycket packning med oss hit.

 

Dagen var kommen, dagen som vi skulle åka hem på. Klockan var åtta på morgonen, vi bytte om till vanliga kläder och gick sedan ner till receptionen för att lämna tillbaka nycklarna till hotellrummet. Bussen som skulle ta oss till flygplatsen i Barcelona  kom strax därpå. Det var varmt och kvavt i bussen, busschauffören rökte minst 5 ciggaretter på bussresan.

"Ta lite vatten älskling" Sa han och gav mig vattenflaskan.

 

När vi kom fram till flygplatsen var det dags att gå till incheckingsdiskarna direkt, flyget stog redan på plats och skulle ta oss hem om 30 minuter så det var bråttom. Vi sprang igenom folkmassan bort till gate 23b.

"Sorry, our bus was very late" Sa Ulrik till kvinnan som tog emot våra pass.

"It's OK, hurry up"

Vi gick in i flygplanet, det var inte alls mycket folk. Jag satte mig längst in mot fönstret, Ulrik bredvid mig. Jag tog tag i hans hand och viskade i hans öra "Mot Götet". Han nickade och kysste min panna.

 

Flygresan gick bra, nu skulle vi bara försöka leta reda på väskorna som rullade ut på rullbandet. Medans Ulrik hämtade våra väskor försökte jag leta upp mamma, hon skulle vara här någonstans. Jag såg henne vid ingången, Julia var med henne också. Jag sprang mot dem och kramade de båda på samma gång.

"Åh, vad jag har saknat er" Sa jag.

"Vi har saknat dig med" Sa Julia och mamma i mun på varandra.

"Vi har en massa att berätta när vi kommer hem" Sa mamma, Ulrik kom bakom oss.

Han kramade om mamma och Julia också, jag älskade att se det. Jag tog hans hand och vi hoppade in i bilen.

"Jag ska bara köra Julia till Christoffer, är det okej med er?" Christoffer var Julias pojkvän, och han bodde i det lilla samhället Landvetter.

"Det går bra" Sa vi i mun på varandra.

 

Mamma körde sedan hem Ulrik till sig, jag kysste honom och vi bestämde att vi skulle höras vid på telefon lite senare ikväll.

När vi var hemma var pappa ute och klippte gräset, och Philip stog och trixade med en fotboll. Jag sprang fram och kramade båda, sedan gick vi in. Vi satte oss på altanen och började prata.

"Så mamma, vad var det du skulle berätta?"

"Jo, det är lite konstigt att detta har hänt nu samtidigt"

"Jaja, kom till saken"

"Fredrika ska ha tvillingar, och även Gustaf ska få ett till barn" Fredrika var min näst äldsta syster, hon är bara 19 år. Gustaf var min storebror, han var 22år och han har redan ett barn, Vincent 3år.

"Åh, skojar du? Gud var roligt"

"Nej! Visst är det roligt, jag vill bara träffa dem nu!" Sa mamma.

 

Fredrika bor i Frankrike så det var inte så ofta hon kom hem, hon pluggade på en skola där och sedan träffade hon sin sambo Eric. Gustaf bor i Uddevalla, så dit åkte vi ganska ofta.

 

Jag visade en massa bilder från Spanien, både mamma och pappa tyckte att det var så himla fint.

 

Jag ringde upp Ulrik, jag berättade att jag skulle bli moster och faster igen. Han blev också glad men förvånad. Vi pratade lite om morgondagen, det var då vi skulle åka iväg. Eller jag skulle följa med honom. Han sa att han och hans pappa kommer och hämtar mig imorgon klockan halv 7 på morgonen, vi sa godnatt och sedan somnade jag.

 

Klockan var halv 6, jag sprang upp och packade en stor väska. Vi skulle vara borta ganska länge, jag visste inte vart vi skulle men det sket jag i just nu. Jag sprang ner och hällde upp lite yoghurt i en skål och åt sedan upp det så snabbt jag kunde, jag packade sedan ner det nödvändiga, tandborste, tandkräm, tamponger, rakhyvel m.m. En bil kom, Ulrik hoppade ut. Han klev in och jag gav honom en kram. Jag sa adjö till min familj och sedan gick vi ut till bilen.

 

Ulriks pappa körde oss till tågstationen, första stoppet var Östersund. Det var en bra bit dit. Vi gick in i tåget och tog en bra plats med bord och fyra säten.

"Alltså Ulrik, vilka ställen ska vi till egentligen?"

"Ehm.. Östersund, Örebro, Umeå, Luleå, Skellefteå, Grebbestad, Visby, Kalmar, Malmö, Simrishamn, Jönköping, Halmstad, Stockholm och Ystad.

"Jag kommer dö av resandet"

Han skrattade åt mig och vi log åt varandra...

_________________________________________________________________________________________

Lång del nu! Hoppas ni gillar det, nu tycker jag att ni får kommentera mycket! Blir super glad.