När vi kommit hem från spelningen slängde jag mig i soffan och satte på tvn, det fanns bara engelska kanaler så det var ingen idé. Ulrik stannade kvar där en stund för att skriva autografer, jag beslutade mig för att åka tillbaka till hotellet för att inte väcka så mycket liv bland fansen, dessutom behövde jag vila. Det knackade på dörren, jag gick dit för att öppna. Det var Ulrik.

"Oj, hej! Är du redan här?" Sa jag snopet och vände mig om för att gå in till rummet igen.

"Ja, vill du inte ha mig här? Sa han.

"Jodå, såklart! Mer än något annat"

"Kom, vi hittar på något. Vi kan köpa glass" Jag nickade och reste mig upp igen, han grep tag i min hand och vi gick ut. Ulrik hade på sig ett par chinos och ett linne, på huvudet satt en rutig basker. Vi gick in i en glasskiosk som låg nere på stranden. Det var riktigt mysigt, väggarna var rosa och vita, golvet var blankt och personalen hade riktigt kreativa kläder. Ulrik beställde två glassar, sedan gick vi ut på stranden. Det var faktiskt riktigt skönt att slippa alla skrikande fans, bara vara vi två. Vi satte oss på en bänk när stranden tog slut. Ulrik satt länge och stirrade på mig.

 

"Vad tänker du på? Undrade jag.

"Jag vet inte, allt, oss, framtiden mest"

"Det tänker jag på varje dag, helst vill jag inte tänka så långt"

"Varför inte?"

"Jag vet ju inte vad som händer, tänk om vårat förhållande tar slut"

"Älskling, tänk inte så! Det får du inte, det kommer inte att ta slut. Va inte orolig" Sa han och lade armen om mig, det kändes bra när han sa det.

"Jag försöker att inte tänka på det.. Men du?"

"Ja?"

"Tycker du det är jobbigt att ha med mig här?"

"Va? Nej, absolut inte! Vem har sagt det?"

"Äsch, det var inget"

Han såg på mig att jag ljög och jag såg på honom att han blev osäker.

"Berätta! Jag vill veta"

"Ehm, skit samma"

"Nej, jag ger mig inte"

"Men, jag vet inte vad han heter! Det är din trummis iallafall, för några veckor sedan sa han att du tyckte att det var jobbigt med mig här och att du har tröttnat på mig. Var ärlig Ulrik, stämmer det?"

 

"Har han sagt det? Älskling, jag skulle aldrig säga något sådant. Även om du hade varit jobbig hade jag inte sagt något sådant, du är helt perfekt som du är"

"Han var full, så han kanske bara fick ur sig en kråka eller något"

"Aha, men då så! Han brukar snacka skit när han är full. Lovar du att du tror på mig?"

"Jag lovar, 10 fingrar till gud"

Jag log mot henne och kysste henne sedan, hennes kyss gjorde mig varm och glad. Det kändes bättre än någonsin.

 

15 mars, två månader kvar till beräknad födelse. Igår hade Ulrik sin 20 årsfest, vi firade den hemma hos oss med en massa gäster. För ungefär två veckor sedan flyttade jag hemifrån på riktigt, nu är mitt rum hemma hos mina föräldrar helt tomt. Det kändes sorgligt, men ändå skönt på något sätt.

 

Jag började redan bli nervös och spänd inför förlossningen även fast det är hela två månader kvar. Det är ju första gången, jag vet ju inte hur jag ska bära mig åt.

 

Jag låg i soffan och kollade på Top Model medans Ulrik satt i studion och skrev lite på några nya låtar till hans nya album. Han kom ut ifrån studion och la sig bredvid mig i soffan.

"Hur mår du?" Undrade han.

"Bra, men jag är rädd"

"Rädd? För vadå?"

"Förlossningen"

"Ah, det förstår jag. Jag kommer finnas med dig tills bebisen är ute, jag lovar"

"Tack, det känns redan bättre" Han kysste mig mjukt och la sedan armen om mig. Det kändes tryggt att ligga bredvid han och luta huvudet mot hans bröst.

"Du, Josefin? Jag har tänkt på en sak, det kanske är dags att diskutera lite namn snart?"

"Ja, absolut. Vänta lite" Jag gick iväg och hämtade två papper och pennor. "Skriv upp dina namnförslag här, så skriver jag upp mina" Han nickade och satte redan igång. Jag hade två namn som jag var helt fast vid, frågan var bara om Ulrik skulle gilla dem.

"Är du färdig?" Undrade han.

"Yes, du får börja"

Han började.

"Okej. Om det blir en tjej tycker jag att Livia och Wilja är fint, om det blir en kille tycker jag att Max och Julian är fint" Jag kunde inte mer än att hålla med, jag hade också tänkt på Wilja, men inte killnamnen. Dem var riktigt fina.

"Jag tänkte på Wilja och Lydia, och på Hugo och Wilton. Men, jag tycker om ditt förslag på Julian, det var riktigt fint faktiskt"

"Så vi är överens, Wilja eller Julian?" Jag nickade och han kysste mig.

 

Dagen var kommen, idag kanske våran lilla bebis skulle komma till världen om vi hade tur. Ulrik lovade mig att vara hemma hela dagen om vattnet skulle gå. Jag satt i soffan och suckade, mian värkar kom och gick hela tiden, vissa var värre än andra. Klockan gick och det ända jag ville var att åka in till sjukhuset och hälsa bebisen välkommen. Ulrik satt bredvid mig i soffan och försäkte lugna ner mig, han höll om mig medans jag tog djupa andetag.

"Ulrik, jag tror det är dags. Det gör så ont" Han nickade och sprang iväg för att hämta BB väskan, han fick leda mig ut till bilen, det var dags jag skulle föda barn. Väl inne på sjukhuset fick jag ta på mig en vit sjukhusrock, jag fick lägga mig i sängen för att lugna ner mig, det gick inte speciellt bra så jag fick smärtstillande drop. Ulrik satt och höll mig i handen.

 

"Älskling, det kommer gå bra ska du se!" Vi var själva i rummet, de två barnmorskorna satt utanför och drack kaffe.

"Ulrik, det är dags nu! Jag känner det, ropa efter Angelica och Ylva"

"Angelica och Ylva. Det är dags" Skrek han, dem kom inrusande och tog på sig handskar.

"Då kör vi Josefin, du är öppen 8cm nu" Sa Ylva. Jag fick lustgas som jag kunde andas i samtidigt som jag höll Ulrik i handen.

 

"Krysta" Sa Angelica, det gjorde jag. Det gjorde så ont, det var den värsta smärtan jag har varit med om. Det kändes som en evighet att föda ut den där lilla filuren, även fast det gick ganska snabbt.

"Josefin, det är Wilja" Sa Ulrik och kramade om min hand. "Det är en flicka, du klarade det" Barnmorskan lyfte upp bebisen till mig så att jag fick hålla i henne.

"Hej älskling" Sa jag och pussade på henne. "Wilja Josefin Munther, våran dotter" Ulrik log mot mig och gav både mig och Wilja en puss på kinden.

"Hon är en kopia av dig" Sa Ulrik

 

Vi fick åka hem senare den dagen, förlossningen gick bättre än förväntat. Jag och Ulrik hade en liten dotter, Wilja. Det här var det bästa som hänt. Jag ringde hem för att berätta om den goda nyheten, mamma svarade.

"Ja, det är Anette"

"Wilja Josefin Munther, hon hälsar till mormor" Sa jag för att se hur hon skulle reagera.

"Åh, nemen! Är det sant? Har hon redan kommit till värden? Jag kan inte vänta för att se henne, åh! Kom förbi så snabbt som möjligt!!!"

"Vi är här nu mamma" Mamma kom utspingande från huset, jag och Ulrik hoppade ut ur bilen. Hon kramade både om mig och Ulrik.

"Vad har ni eran skatt?" Frågade hon sedan. Jag öppnade bildörren och tog ut henne, hon öppnade ögonen och glodde på min mamma.

"Vill du hålla henne?"

"Mer än gärna" Sa hon och tog emot henne. "Det här har ni gjort bra" Avsutade hon.

 

 

19 juni 2015.

Ulrik hade hunnit fylla 21år, jag 20 och Wilja 1år. Idag var den stora dagen, mitt och Ulriks efterlängtade bröllop. Idag skulle vi blå man och fru, idag skulle jag byta mitt efternamn till något jag alltid velat heta.

 

Gabriella, Fredrika och Julia var hemma hos mig. Gabriella skulle fixa oss, Fredrika och Julia skulle nämligen vara brudnäbbar. Hon satte upp mitt hår i en stor fin frisyr och satte sedan i en massa fina blommor i håret, på Fredrika och Julia lockade hon det på något speciellt sätt och satte i blommor i deras hår också. Jag fick hjälp att ta på mig min klänning.

"Wow, du är verkligen vacker Josefin" Sa alla tre i mun på varandra.

"Tack, jag älskar er" Vi kramade om varandra och fnissade lite. Wilja kom inspringande på rummet där vi fixade oss, nu när hon lärt sig gå utnyttjar hon det mer än någonsin. Hon visste att vi skulle gifta oss idag, hon hade tillochmed börjat prata lite smått.

"Min tujj, min tujj" Skrek hon och sprang fram till Gabriella. "Ja, nu är det din tur" Gabriella borstade bara igenom hennes hår och satte sedan på henne en krans.

 

Vi stog framme vid altaret och höll varandra i händerna, jag kunde inte sluta le. Det här var helt sjukt, min lillebror André fick äran att hålla i Wilja under bröllopet. Jag kunde se hur hon var glad för våran skull, hon betydde verkligen allt.

"Ulrik. Tager du Josefin Charlotte Bergstrand till din äkta maka och att älska henne i nöd och lust?" Sa prästen.

"Ja" Svarade han.

"Josefin. Tager du Jens Ulrik Munther till din äkta make och att älska honom i nöd och lust?"

"Ja" Svarade jag tydligt. Vi bytte ringar med varandra, "Du kan nu kyssa bruden" Sa prästen till Ulrik. Han kysste mig. "Josefin och Ulrik, ni är nu gifta" Det blev ett himla jubel, folk kastade rosenblad på oss där vi stog. Flera tog kort på oss, jag tog emot Wilja från André så att hela familjen blev med på kort. Det var helt underbart, jag var nu en Munther.

 

3 månader senare.

 

Jag tog upp Wilja ur badkaret pch torkade henne, jag öppnade garderoben och tog på henne ett par trosor. Innan jag hann klä på henne mer sprang hon ut till Ulrik.

"Pap" Skrek hon.

"Ja, vad är det Wilja?"

"Älska dig" Sa hon. Ulrik lyftade upp henne och kramade om henne rejält. "Jag älskar dig också" "Wilja, kom nu. Vi ska klä på dig" Sa jag och hon sprang in till mig igen. Jag tog på henne en sommarklänning och sedan sprang hon in till tv-rummet igen. Nu hade jag chansen, nu var båda på plats. Det fanns ingen återvändo.

"Ulrik och Wilja?" Sa jag.

"Ja" Sa Ulrik, Wilja stirrade bara på mig.

"Det är såhär att vi ska få tillökning i familjen, Wilja du ska få en lillebror" Ulrik stirrade på mig med stora ögon, han blev glad riktigt glad, Wilja också.

"Mam och pap, och bjor. Jag älska er mycke" Hon sprang fram och kramade om oss, Ulrik gav mig sedan en lång kyss. "Det här kan inte blir bättre" Viskade han i mitt öra.

___________________________________________________________________________________________

Säg hejdå till Josefin och Ulrik, haha..! Nej men, nu är denna novellen slut tyvärr! Men deppa inte, jag ska nämligen börja på en ny på Lördag får det bli. Men då vill jag faktiskt ha lite kommentarer, känns lite segt nu på sistonde! Släng in en kommentar nu!!! :-)