Kapitel 16

Vi gick hand i hand på gatorna i Östersund, jag visste in vart vi skulle så jag bara följde efter honom.

"Ulrik, vad ska vi göra?" Frågade jag.

"Du ska få träffa en vän till mig, han är alltid med på mina konserter och spelningar. Ander heter han"

Ander, det namnet var bekant. Min före detta hette Ander, men jag tänkte inte mer på det.

 

Vi möttes av en mörkhårig kille som jag kände igen. Han mötte min blick och jag såg hur han öppnade munnen, jag kollade snabbt ner i marken och ville bara springa därifrån. Det var han, det var mitt ex. Vi var tillsammans i fyra år och han gjorde slut med mig 2 månader innan jag skulle till Usa.

 

Ulrik gick fram och hälsade på honom, så som killar brukar hälsa. Jag stog bakom Ulrik men kände hans blick mot mig hela tiden.

"Josefin, det här är Ander. Ander, det här är Josefin min flickvän" Sa han.

Jag nickade.

"Jag vet.." Sa Ander lite tyst för sig själv och jag hoppades på att inte Ulrik skulle höra.

 

Ander visade oss till hotellrummet och sedan gick han där ifrån.

"Ska han vara med hela turnén eller?" Undrade jag och hoppades på att få ett nej.

"Ja, han är alltid med" Jag suckade utan att Ulrik hörde det.

 

"Du?" Sa jag.

"Ja, vad är det älskling?"

"Jag måste berätta en sak" Han nickade mot mig.

"Ander.. Han är mitt ex, vi var tillsammans i fyra år. Han gjorde slut med mig två månader innan jag träffade dig. Jag vet inte hur du kommer ta detta, men jag vill att du ska veta det"

Ulrik stirrade på mig, sedan kollade han ner i sängen.

"Åh, jag skulle inte ha följt med" Sa jag tyst för mig själv.

"Älskling, det är okej. Jag är glad att du berättade det för mig" Han log mot mig och jag log tillbaka.

 

Klockan var 16.00, Ulrik satt bakom scenen och blev fixad. Jag satt i en soffa och kollade på.

"Ulrik, det är dags nu" Sa en man i svart kostym.

Han gick fram till mig och gav mig en kyss, jag sa lycka till och sedan gick han ut på scenen. Tjejskriken var enorma, om jag var han hade jag absolut inte klarat av det. Han hade spelat igen några låtar, precis innan han skulle börja sjunga till sista låten tog han av mikrofonen och började prata.

"Denna låten är till min underbara flickvän Josefin" Sa han och sedan började han sjunga.

 

Han gick av scenen och gick fram till mig.

"Du var fantastisk" Sa jag och kysste honom, han besvarade kyssen väl. I vänstra ögonvrån såg jag Ander, han stog och stirrade på oss sedan gick han därifrån, som om han blev sur.

 

Medans Ulrik gick ut för att prata med några satt jag kvar inne i logen, Ander kom in.

"Fan" Sa jag tyst för mig själv och hoppades på att han inte hörde.

Han satte sig bredvid mig.

"Hej" Sa han.

"Hej" Svarade jag.

"Så det är du och Ulrik alltså?"

"Yes.."

Jag försökte vara så otrevlig som möjligt mot honom.

"Alltså vad fan, jag saknar dig ju. Du är så jävla fin"

"Lägg ner, det kommer aldrig bli vi igen. Jag kommer aldrig glömma vad du gjorde mot mig"

"Det var då"

Jag reste mig upp för att gå där ifrån, han tog tag i mig. Jag blev rädd, han höll för min mun för att jag inte skulle kunna skrika på hjälp.

"Välj mig" Skrek han.

"Nej" Fick jag fram lite tyst.

"Skit i Ulrik, han är en jävla lögnhals"

"Det är han inte alls, han betyder allt för mig."

Han slog till mig hårt på kinden, och gav mig sedan en hård knytnäve rätt upp i ansiktet och en i magen.

 

Ulriks perspektiv

Ander kom ut.

"Jag måste dra nu"

"Va? Redan?"

"Det har hänt något hemma"

Jag nickade och gick sedan in i logen. Jag såg inte Josefin någonstans.

"Josie? Var är du?"

"Jag.. ja,. jag, jag är här" Hörde jag en sliten röst säga. Hon låg i ett hörn, hon hade blod i hela ansiktet och hon tog sig för magen. Jag sprang fram till henne och hukade mig.

"Älskling! Vad har hänt?´Du måste ha hjälp direkt!" Jag ropade på de som stog där ute och sa till dem att ringa ambulans. Jag lyfte upp henne och satte mig i soffan, hon låg i mitt knä och grät.

"Det blir bra, det blir bra" Sa jag för att lugna ner henne.

 

Ambulansen kom, de lyfte upp Josefin på en bår. De skulle precis stänga bagageluckan när hon fick fram några ord.

"Ulrik.. Det var Ander.." Sa hon och slöt sina ögon. Ambulanspersonen sa att hon bara svimmade och att man kunde göra det lite då och då. Jag satte mig där fram med han som körde och tänkte på vad hon precis sa.._______________________________________________________________________________________

Vad tycker nu? Nu händer det lite..

 

Jag har inte haft mina bästa skrivardagar tycker jag inte själv, det känns som ni ät borta. Skulle betyda allt om ni slänger in en kommentar när ni ändå läser, vill inte låta allt för konstig men allt blir mycket roligare! Nästa del kommer imorgon om jag får ihop lite kommentarer!:)

- as bra!! Kikar in här varje dag för att se om det kommit upp nytt , så sluta inte med att skriva för du är bra på det :)

Kram!

Jättebra, blir så glad av din novell! Spännande :)

SKIT BRA!!!!!!!!!!!!!!!!

Du e bäst!! Din novell = GRYM!! :D :D

Aaasbraa :D

Åh spännande! Sluta aldrig skriva!

Shit va bra novell. :)

Jättebra meeer nuu! <3

Så sjukt bra:) Mer nu!:)