"Fan" Säger jag och kastar tärningarna på spelpjäsen, pappa och Daniel skrattar åt mig.

"Kan du bara inte lära dig att du alltid förlorar?" Säger Daniel och flinar åt mig, egentligen borde jag lära mig med men jag skakar på huvudet och går upp på mitt rum. Jag lägger mig i sängen och kollar min mobil, ett nytt meddelande från Ulrik.

"Jag hade trevligt idag, ska vi ses imorgon?" Jag ler och knappar sedan in ett meddelande. "Jag också, låter bra. Vi hörs" Jag lägger ifrån mig mobilen och kryper sedan ner under täcker, stänger ögonen och somnar sedan.

 

Klockan är 10, jag stiger upp och drar ut en outfit från min garderob. Jag går sedan ner till köket, ingen syns till. På köksbänken ligger en lapp. "Jag och Daniel är och kollar på bil till honom, ring om det är något! /Pappa" Jag ler åt lappen och häller upp en skål med filmjölk. När jag ätit färdigt stoppar jag i skålen i diskmaskinen, precis då ringer det på min telefon.

"Hej Ulrik" Säger jag.

"Hej" Säger han. "Har du lust att följa med ut med båten?" Fortsätter han.

"Ja, gärna" Svarar jag glatt, vi bestämmer att han ska komma och hämta upp mig om en timma. Jag packar en liten väska med nödvändiga saker och sätter mig sedan i soffan och väntar på honom otåligt. Han anländer ungefär två minuter innan han skulle komma, glatt går jag ut till honom. Han ger mig en kram och vi åker sedan här ifrån. Han sätter på radion där dem börjar att spela "Soldiers"

"Dem har bra musiksmak" Säger jag och han ler.

 

När vi är framme stiger vi ut ur bilen och går ner på en stig. Där står en motorbåt och det ligger två flytvästar i båten. Han räcker den ena till mig.

"Det gäller att vara säker" Säger han och blinkar med ena ögat. Jag nickar och tar frivilligt på mig flytvästen, vi går sedan ombord på den lilla båten. Ulrik sätter sig bak vid motorn och jag lite längre fram. När jag kollar bak på honom stirrar han på mig, jag möts av hans fina ögon och vänder mig sedan om igen och ler för mig själv.

 

Vi stannar mitt ute på vattnet, solen steker på oss och jag svettas. Ulrik går fram till mig.

"Vill du bada?" Frågar han.

"Ehm, nää. Jag tog inte med mig bikini"

"Det gör inget" Säger han och puttar i mig i vattnet, han hoppar i efter mig och vi båda skrattar.

"Det här ska du få för" Säger jag och försöker ta mig upp för båtens kant, Ulrik hjälper mig upp, han kommer upp efter mig. Jag sätter mig på en liten pall i båten och pustar ut. Ulrik tar av sig tröjan och min blick fastnar på honom, en blöt Ulrik, mycket vacker, tänker jag och försöker slita min blick ifrån honom. Han ler mot mig, jag känner hur blodet flödar upp genom kroppen och tar plats i mina kinder, jag ler lite generat och kollar ner.

 

"Jag har verkligen haft skitkul idag" Säger Ulrik när vi går mot bilen.

"Jag också, det här borde vi göra om. Kan du inte följa med mig hem?" Frågar jag och Ulrik stannar upp, han stirrar på mig och skiner sedan upp i ett stort leénde.

"Jag trodde inte du skulle fråga mig det" Säger han, jag förstår inte riktigt vad han menar. "Men självklart kan jag det" Fortsätter han och jag ler.

 

När vi kommer in i huset hör jag att dammsugaren är på, pappa står och dammsugar i köket. Daniel kommer nerspringande för trappan och får syn på mig Ulrik, han kollar på mig med en konstig blick, typ som "Vem är det där?" Jag skrattar åt honom, och drar med Ulrik fram till honom.

"Daniel, det här är Ulrik, en vän till mig. Ulrik, det här är Daniel, min storebror" Dem stirrar på varandra, Daniel går fram och kramar om Ulrik, jag fattar ingenting.

"Vad fan, dejtar du min syrra?" Frågar han Ulrik.

"Haha nej, inte riktigt. Men inte trodde jag att ni var syskon"

"Alltså, vad pågår här. Berätta"

 

Vi går in till tv-rummet och slår oss ner i soffan, pappa kommer också in för han kände också tydligen igen Ulrik, jag sitter där som ett enda frågetecken och ville ha reda på exakt allting.

"Okej, Tyra. Ulrik är en av mina bästavänner" Jag öppnar munner och gapar stort.

"Men Ulrik, vänta lite här. Kände du inte igen huset?" Undrar jag.

"Nej, jag har inte varit här på skitlänge. Men det var något bekant med det"

"Har jag träffat dig förut? Innan 2010?" Frågar jag och kollar uppstirrat på Ulrik.

"Ja..När jag och Daniel var små, och du var ännu mindre"

"Det är inte sant, alltså. Varför kände jag inte igen dig den där dagen 2010?"

"Jag tror faktiskt att du gjorde det, när du berättade om din mamma. Jag visste redan det, jag blev inte förvånad när du berättade och jag såg på dig att du tyckte att det var märkligt, minns du?"

Jag nickar och tänker tillbaka, jag minns varenda detalj från det snacket.

 

Jag och Ulrik berättar om dagen då vi träffades, både pappa och Daniel blir glada över att vi har träffat varandra, pappa tycker tydligen att Ulrik är en bra kille. Pappa bjuder på middag och vå slår oss ner vid matbordet.

"Åh, min favortmat" Säger jag och börjar genast att tugga i mig maten.

"Jag vet" Säger pappa och ler mot mig.

"Tack för maten, jag sticker till Hanna nu" Säger Daniel. "Och Ulrik, vi borde börja umgås igen" Avslutar han och försvinner ut från köket.

"Det tycker jag också" Säger han utan att Daniel hör, vi äter upp maten och försvinner sedan upp på mitt rum.

 

"Det här var konstigt" Säger jag.

"Ja, men jag är glad att du tog det bra iallafall, och du?"

"Ja?"

"Jag vill höra dig sjunga!" Säger han, jag fattar inte riktigt vad han menar men får ändå fjärilar i magen av någon konstig anledning.

"Va? Vadå sjunga? Vem har sagt något om att jag kan sjunga? Eller va?"

"Jag har sett dig på Youtube, och din bror har berättat en massor om din talang. Om jag ska vara ärlig så har du en av de vackraste rösterna jag har hört" Mitt hjärta hoppar över några slag och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.

"Tack" Får jag fram, jag blir generad. Ulrik sätter sig bredvid mig, han tar min gitarr som står i hörnet på rummet och börjar att spela.

"Jag vågar inte" Säger jag lite tyst.

"Det gör du visst, du kan komma långt inom musiken Tyra, jag lovar"

 Jag tar ton och börjar sjunga på Kelly Clarksons låt "A moment like this"

 

 

Jag ser in i Ulriks ögon medans jag sjunger, de lyser starkt och nerför hans vänstra öga kommer en tår. Jag kan inte tro det, han gråter av min sång..

__________________________________________________________________________________________

Hej! Jag har inte kunnat skriva någon del då jag inte varit hemma..! Ber om ursäkt.

 

Alltså, en sak jag inte fattar. Jag har fortfarande riktigt måna läsare men får alltid typ mellan 3-6 kommentarer, har min novell blivit sämre? Jag tycker faktiskt jag har börjat skriva bättre om jag ska vara ärlig, innan brukade det ligga mellan 8-15. Aja, kan ni inte säga vad ni tycker iallafall? Det är mestadels ni som gör att jag forsätter att skriva så att ni bara vet, peace!