Del 4 - Rum 52
Jag vaknar klockan nio och går upp direkt, jag är ovanligt pigg idag. Jag vågar inte skicka iväg något sms till Ulrik för då kanske jag väcker honom. Istället går jag till garderoben och rotar fram något att ha på mig. Jag drar fram en aprikosfärgad långklänning och drar på mig ett linne över det. Jag flätar håret i en sidofläta och sminkar mig lite snabbt innan jag går ner, pappa sitter i soffan med en kopp kaffe och dagens tidning.
"Godmorgon, vad ska du hitta på idag?" Frågar han.
"Jag ska träffa Alicia" Ljuger jag.
"Vad roligt att ni har hittat tillbaka till varandra" Säger han och fortsätter att bläddra i tidningen. Jag mumlar till svar.
Jag häller upp en skål med yoghurt och lite flingor, sedan sätter jag mig ute i morgonsolen och slänger iväg ett sms till Ulrik. Han svarar direkt och vi bestämmer att vi ska träffas.
"Jag sticker nu" Ropar jag, jag får inget svar men går ändå. Jag går bort till busshållsplatsen som bara ligger några hundra meter hemifrån, där hoppar jag på bussen som går till Kullavik. Det är kvavt i bussen trots att det inte alls är många passagerare.
När bussen stannar i Kullavik hoppar jag av. Ingen Ulrik syns till så jag bestämmer mig för att ringa honom.
"Förlåt att jag är sen, men jag ser dig nu! Kolla åt vänster" Jag vände mig om och jag ser att han kommer gående mot mig. Han har på sig ett par halvkorta sönderslitna jeans och en vit t-shirt. Ett par solglasögon täcker hans ögon, men han tar av sig dem när han närmar sig mig. Ett leénde sprider sig på mina läppar, även på hans. Han stannar två meter framför mig, jag känner mig fånig som bara står här och ler.
"Hej" Säger han.
"Hej" Svarar jag.
"Vad fin du är" Det pirrar i min mage när han säger det, hjärtat slår fortare och fortare och allt känns helt perfekt just nu.
"Tack, du också" Han ler mot mig.
"Kom" Säger han och jag följer efter honom. "Vart ska vi?" Undrar jag.
"Inte vet jag, men här kan vi ju inte så hela dagen" Jag fnissar litegrann, vi kommer fram till en villa, jag antar att det är Ulriks hus, vi går in genom grinden, inne i huset är det välstädat och modernt, det verkar inte vara någon hemma.
"Här bor jag" Säger han. Jag nickar och vi går upp till hans rum, han har vita tapeter och i hans rum står 3 gitarrer och en dubbelsäng. Jag sätter mig på en stol och han sätter sig i hans säng.
"Alltså, jag vet inte varför jag är så blyg nu, på Skype vågar jag ju vara mig själv" Han skrattar och jag ler mot honom.
"Ja, så kan det vara" Vi skrattar och jag får syn på ett anteckningsblock som jag sitter på, jag tar upp blocket och öppnar det.
"Nej, Tyra! Läs inte!"
"Jo, det är ju roligt!" Han försöker haffa tag på blocket men jag springer undan och slänger mig i hans säng, han slänger sig bredvid mig och drar i blocket.
"Snälla" Säger jag gulligt och kollar på honom med hundvalpsögonen.
"Okej då, bara för att du är så söt" Svarar han, jag ler och öppnar blocket.
Ur blocket:
Tyra ♥. Jag kommer aldrig glömma 5februari 2010 på rum 52, det var magiskt.
Hennes ögon, hennes tänder, jag tror jag är kär. Den bästa stunden i livet är på kvällarna när jag får se henne genom skype, när hon skickar sms blir jag glad och när hon ringer stannar mitt hjärta, jag blir knäsvag av att höra hennes röst.
Jag ser att Ulrik sitter och kollar på mig.
"Rum 52" Säger jag tyst, men han hör det ändå. Jag lyfter blicken mot honom han stirrar på mig.
Ulriks perspektiv
"Jag trodde inte killar var såhär" Säger hon, jag förstår inte riktigt vad hon menar. "Du är speciell" Fortsätter hon, jag hoppas hon menar på ett bra sätt.
"På ett bra sätt, ett riktigt bra sätt" Avslutar hon. En sten lossnade från mitt hjärta, hon tyckte om mig på något sätt iallafall.
"Innan jag träffade dig var jag en osäker tonåring som festade för mycket, jag var bara 14år. Nu är jag något mycket bättre, och sanningen är den att det är du som har gjort mig till en bättre människa" Jag blir förvånad när hon berättar det för mig, men samtidigt glad, riktigt glad. Jag ser hur hon försöker dölja sina tårar men lyckas inte, istället sprutar dem ut nerför hennes kinder. Jag lägger min arm om henne och hon lutar huvudet mot min axel.
"Du kan alltid prata med mig om det är något" Säger jag.
"Tack, det betyder mycket" Snyftar hon. "Jag vill bara inte bli som mamma" Fortsätter hon. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag tycker synd om henne.
"Det kommer du inte, det lovar jag" Säger jag och kramar om henne, det känns bra, det känns som att vi har känt varandra i åratal, som att vi har träffats varje dag i två år.
"Jag tror det är dags att åka hem" Säger hon och tar sig ur mitt grepp. Jag nickar och vi går ner, hon knyter på sig sina skor och öppnar sedan dörren. Jag följer med ut på verandan, hon kramar om mig och går sedan.
"Tyra?" Säger jag bakom henne. Hon vänder sig om mot mig. "Ses vi snart igen?" Fortsätter jag.
"Ja, vi ses snart igen" Säger hon och ler mot mig.
__________________________________________________________________________________________
Jag vet tyvärr inte när nästa del kommer! Men kommentera mycket så ska jag försöka skriva den så snabbt som möjligt, ♥♥
Kommentarer
Postat av: Tora (torathestar.blogspot.com)
Jättebra :)
Postat av: L
Asbra! Meeeer!!!
Postat av: Kajsaaa
jättebra! <3
Postat av: Saga
Snälla mer snart! Älskar dina noveller :D
Postat av: Anonym
Grymt bra, du skriver jätte bra! :) ❤
Postat av: Anonym
Grymt bra, du skriver jätte bra! :) ❤
Trackback