Ulrik ropade på mig och sa att det var middag. Jag gick in i köket, han såg stolt ut när han dukade fram middagen. Det var någon slags tacos, man kunde välja på köttfärs eller kycklig. Jag slog mig ner vid bordet mittemot honom och han lastade på mat på min tallrik.  Jag tog en tugga av maten och njöt verkligen, det var riktigt gott.

"Shit Ulrik, vad har du fått din kocktalang ifrån?"

"Haha, pappa kanske. Han gillar att laga mat"

"Jag slår vad om att du kommer laga varje måltid framöver"

"Sötnos, du kan ju drömma" Jag räckte ut tungan åt honom och han log. Vi åt upp maten och satt och pratade en stund, Ulrik la sig i soffan medans jag plockade i disken i diskmaskinen. Jag tvättade av händerna och gick in i sovrummet för att ta på mig något skönare. Ulrik kom efter mig, han satte sig på sängen medans jag bytte om. Jag satte mig bredvid honom på sängen, han smekte min kind ömt.

"Du anar inte hur mycket jag längtar efter den där lilla krabaten i magen" Sa han och drog handen över min rygg.

"Det är våran framtid Ulrik, jag kan inte vänta längre" Mina läppar mötte hans och jag kände bara lycka inom mig, kyssen var mjuk och väldigt fin. Han la sin hand mot min kind och våra läppar drogs ifrån varandra sakta, att stirra in i hans ögon var något av det bästa som fanns.

"Ehm Josefin, jag har en liten överraskning"

"Åh, berätta! Nu blev jag nyfiken"

"Inte riktigt ännu" Jag suckade och knuffade till honom.

"Vi ska gå en bit innan jag berättar"

 

Jag log mot honom och han drog med mig ut från huset och låste sedan dörren, vi gick in på en smal skogsväg. Det var inte riktigt mörkt ute ännu, det var en fin, sval och härlig augustikväll. Jag följde efter Ulrik och jag fattade ingenting, vi gick krokiga vägar, ner för backar och upp för backar.

"Är vi framme snart?" Sa jag och suckade.

"Snart" Jag blev lite sur att han inte kunde berätta vad det var som pågick, men försökte hålla ut ändå. Efter några minuter var vi framme på en strand. Solnedgången lyste fint och det kändes som att vi var mitt ute i ingenstans. Det fanns en skön soffa på stranden som Ulrik bad mig att slå mig ner i. Han gick bort en stund men kom tillbaka nästan direkt, bärandes på en gitarr.

"Så, det här är till dig" Innan han hann göra något kom det också en annan kille med piano.

 

 

Han hade bara sjungt första versen och jag grät resan, tårarna liksom rann ner för mina kinder. Han var så fin när han satt där och sjung, jag såg hur lycklig han var.

 

 

 

Han lade ifrån sig gitarren och log mot mig.

"Älskling! Jag började skriva på den där låten när vi träffades för första gången, den blev färdig igår och den handlar lite om våra resa, att jag verkligen har hittat någon som betyder allt för mig och någon som jag kan offra allt för, jag döpte den till "Heaven" för att det känns som jag är i himmelen när jag är med dig, det är så underbart. Det här gjorde jag bara för att jag älskar dig så himla mycket, och nu tror jag verkligen att du förstår det"

Jag fick inte fram ord, det var för fint för att vara sant. Jag satt fortfarande och rös efter den fina sången och framförallt den fina låttexten. Pianokillen hade gått här ifrån och nu var det bara jag och Ulrik kvar. Han satte sig bredvid mig och grep tag om min hand hårt men försiktigt. Jag vände mitt huvud mot hans och log samtidigt som jag grät.

"Ulrik.." Sa jag lite tyst. Han nickade. "Det här är det finaste jag har varit med om. Att du har gjort detta för mig är obegripligt, och ja, jag fattar ingenting just nu..Det ända jag fattar är att jag är fullständigt kär i dig och att jag bara vill hålla om dig dag och natt" Han drog in mig i en kram, den bästa på länge. Han sökte upp mina läppar och gav dem en kyss som jag hade för svårt att besvara, allting var bara helt underbart.

"Och du älskling, imorgon ska du med mig till LA"

"Va? Vad menar du? Los Angeles? Berätta"

"Jag ska på turné, Augusti - Februari 2014"

"Åh gud, det här är den bästa dagen på länge! Jag älskar dig så mycket"

Han kysste mig "Jag älskar dig också".

 

Innan vi skulle till flygplatsen skulle jag iväg på en snabb liten intervju. Jag tog bussen in till centrala Göteborg och blev välkomnad av en ung dam och en äldre herre. Frågor rullade in och jag tänkte att idag hade jag mycket att berätta.

"Så Ulrik, du och Josefin håller ihop fortfarande va?"

"Yes" Sa jag stolt.

"Roligt att höra, finns det några nyheter?"

"Tja, vi är ju förlovade somsagt.."

"Nemen oj, grattis! Då kan vi ju bara fråga en sak till, är det barn på gång inom snar framtid?"

"Alltså, jag kan ju säga såhär. Om jag inte hade träffat Josefin hade jag nog blivit en äldre pappa, kanske skaffat barn vid 30, men nu så blir jag en ung. Josefin väntar barn och hon är i trettonde veckan, barnet är planerat 15maj 2014"

"Det är ju helt fantastiskt, jag önskar er lycka till i framtiden"

 

Vi stog på flygplatsen och väntade på att få checka in, Josefin var och köpte tidningen och ett äpple till mig. Hon kom tillbaka och var helt uppspelt.

"Ulrik kolla! Dem har redan hunnit skriva om oss" Sa hon och log. Jag bläddrade fram några sidor i tidningen, det var ett stort reportage om oss. "ULRIK MUNTHER ÄR FÖRLOVAD MED JOSEFIN, OCH NU VÄNTAR DE FÖRSTA BARNET TILLSAMMANS" Det stog en massa om det jag sagt idag, + att det var en massa bilder på oss tillsammans.

 

Det var dags att stiga på flygplanet, Josefin satte sig längst in mot fönstret, jag i mitten och min trummis bredvid mig. Den här resan skulle bli underbar, musik och kärlek! Det bästa som finns!

________________________________________________________________________________________

Har suttit en bra stund med denna delen! Är faktiskt nöjd också! Så nu gäller det att ni kommenterar på bra, så får ni nästa del :-)

 

Ni kan gärna fråga mig i frågeboxen till vänster längst upp i menyn om ni undrar över något!