Jag mådde riktigt bra nu, jag var glad och lycklig. Idag var det dags att åka hem från sjukhuset, jag bestämde mig för att inte fortsätta turnén med Ulrik.

 

Jag och Ulrik satt på en bänk utanför sjukhuset medans mamma och pappa skulle göra ett ärende.

"Jag är glad att du mår bra" Sa han och strök handen över min hjässa. Jag log mot honom, bakom Ulrik såg jag mamma och pappa komma gående med två Ica påsar.

"Vi går till bilen, så kommer du snart" Sa mamma, jag nickade mot henne och grep tag i Ulriks hand.

"Jag kommer sakna dig" Sa jag.

"Tre månader är för länge, hör av dig varje dag. Jag älskar dig min prinsessa" Sa han och reste sig upp, jag gjorde detsamma. Jag sträckte på mig för att kyssa honom och tog sedan farväl av honom. När jag gick mot bilen vände jag mig om för att se om Ulrik stog kvar, det gjorde han.

"Jag älskar dig" Skrek han.

"Du är världens bästa" Skrek jag tillbaka och gjorde en slängkyss till honom, sedan hoppade jag in i baksätet på bilen.

 

Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Ulrik. "Jag saknar dig redan, din prinsessa ♥" Jag fick svar direkt. "Pluttis, saknar dig också! Nu ska jag avskeda Ander, hör av mig sen. Love ya!♥"

 

"Josefin, Ulrik är ju en riktig bra kille för dig" Sa mamma och vände huvudet bakåt mot mig.

"Jag är glad att du tycker det" Svarade jag henne, hon log mot mig och vände sig sedan framåt igen.

 

När vi kom hem var André ute med sina killkompisar och lirade fotboll, jag hälsade på dem och gick sedan in. Julia kom rusande ner för trappan och kramade om mig hårt.

"Hur mår du?" Undrade hon.

"Bra nu, innan var det värre" Sa jag och drog upp tröjan för att visa ärret. Jag drog bort det lilla bandaget som satt över näsan och visade henne det.

"Aouch! Jag är iallafall glad att du mår bra nu"

 

Jag slog mig ner vid tvn och satte på en kanal med kändisskvaller, då de började prata om Ulrik. Jag vred volymen på det högsta och lyssnade noga.

 

Jag log när jag läste sms:et och besvarade det så snabbt jag kunde. "Godnatt älskling, nemen gullisar då!!♥"

 

Jag vaknade av att solen lyste in genom persiennerna, jag gick upp och kikade ut genom fönstret.

"Yes, äntligen snö" Sa jag för mig själv.

Idag var jag riktigt lycklig, riktig vinter och Ulrik skulle äntligen komma hem från sin långa turné. Dock så hade han inte varit på turné hela tiden, han hade hälsat på några gamla vänner i Tyskland med. Jag sprang ner för trappan och kände mig som ett litet femårigt barn, jag vet inte varför, allting var bara perfekt. När jag kom in till köket blev jag riktigt förvånad, men så himla glad. Där satt Fredrika och Eric och de två små tvillingarna som föddes för två dagar sedan här i Göteborg. Fredrika och Eric har nämligen flyttat hit till Göteborg.

Jag sprang fram till dem båda och gav de en varsin kram.

"Åh, vad jag har saknat er två" Sa jag.

 

Jag gick fram till tvillingarna som låg i en filt på i soffan.

"Åh, dem är så fina. Har ni bestämt namn ännu?"

"Ja, vi har tänk på "Jamie" och "Theo"

"Åh, det låter perfekt. Men vem är vem?" Sa jag och vi alla skrattade.

"Jamie, han har mörkare hår"

 

Det plingade på dörren, jag sprang till dörren och ryckte upp den. Där stog Ulrik, han var precis sig lik. Eller kanske ännu snyggare? Världens största leénde spred sig över mina läppar och jag visste inte vad jag skulle ta vägen, jag hoppade upp i hans famn och han höll om mig hårt. Jag kysste honom flera gånger och hoppade sedan ner.

 

Vi satte oss på gräsmattan och pratade om allt som har hänt.

"Nu vill jag bara tillbringa all tid i världen med dig, du anar inte hur jobbigt det har varit att sova själv" Sa han.

"Samma här, jag har saknat att inte bli retad av dig"

Vi skrattade och äntligen fick jag höra hans skratt "live" igen.

________________________________________________________________________________________

Kapitel 18 ute!

 

Nu vill jag veta en sak, är min novell bra? Eller ska jag lägga ner den? Kommentera!