Jag vaknar upp av att solen steker mot mitt fönster, jag kisar mot klockan. 12.30. "Fan" tänker jag och drar mig sedan upp ifrån sängen. Två nyinkomna sms, ett från Ulrik och ett från Alicia.

"Puss" Från Ulrik.

"Ska vi ses idag? Saknar dig något enormt!!" Från Alicia. Jag skickar tillbaka till båda, jag och Alicia bestämmer oss för att ses i stan klockan 15.00.

 

Jag går ner för trappan och får syn på Daniel, han sitter och äter frukost.

"Jaha du Tyra, sista morgonen med mig" Säger han.

"Ja, alltså shiet vad jag kommer sakna dig. Men du och Hanna kommer få det skitbra, och bara så du vet hoppas jag på att bli faster snart.."

"Haha, det får vänta"

 

Jag kramar om Daniel och beger mig sedan ut på gatorna i Göteborg, vi bestämmer oss för att träffas vid Espresso House och ta en fika.

"Så hur är livet?" Frågar hon.

"Helt perfekt, jag är så lycklig" Svarar jag glatt. "Själv då?" Fortsätter jag.

"Jag måste bara säga detsamma" Hon ser på mig med en konstig blick och jag märker att det är något skumt, hon vill berätta något.

"Har det hänt något?" Frågar jag. Hon bara skrattar. "Är du gravid?" Fortsätter jag.

Hon skrattar och nickar sedan.

"Åh, herregud! Jag är så glad för eran skull" Jag kramar om henne hårt och hon berättar att hon är glad att jag tog det bra.

 

Vi går runt en stund i Nordstan och  med mig hem får jag ett par efterlängtade "Primeboots". När jag kommer hem har pappa precis blivit klar med middagen, jag slår mig ner mitt emot honom och börjar att äta.

"När kommer Ulrik hem?" Frågar han.

"Ehm, jag tror det var idag" Svarar jag. "Och pappa! Det här med gymnasiet.."

"Ja, gumman! Allt är upp till dig"

"Jag tror inte jag ska söka till något"

 

Vi har en lång pratstund om just det och kommer sedan överens att jag inte ska gå gymnasiet.

 

Jag öppnar dörren, klockan är bara 10 på morgonen. Det är Ulrik.

"Hej älskling" Säger han glatt.

"Hej" Svarar jag sömnigt medans han drar in mig i en kram som får mig att smälta. Vi går upp på mitt rum, Ulrik sätter sig i min säng och jag sätter mig bredvid honom.

"Du Tyra?"

"Ja?"

"Jag vet att du bara är 17år, och jag vet att du älskar mig exakt lika mycket som jag älskar dig! Tycker inte du det är dags att vi två försöker hitta någon lya någonstans?"

Jag skiner upp i ett stort och brett leénde.

"Åh Ulrik! Jag trodde verkligen inte att du skulle fråga mig med, det är klart att jag tycker! Jag älskar dig så mycket" Säger jag och kysser honom!

___________________________________________________________________________________________

Dålig uppis vare här ja! Läxor, prov och träningar. All tid går åt det, ska försöka bli bättre här! lovar ♥

 

Kommentera!? :)

Okej, nu skriver jag! Förklarar också varför min uppis inte vart bra, puss!!

Jag vaknar hastigt upp och förstår att allt var en dröm, en sådan dröm som slutade underbart. Utanför fönstret lyser månen klar och Ulrik ligger bredvid mig och småsnarkar, jag är kallsvettig och dyngsur på ryggen.

"Älskling, hade du en mardröm?" Säger Ulrik sömnigt.

"Nää, faktiskt en ganska bra dröm, den hade ett bra slut" Han sätter sig upp bredvid mig och kramar om min hand. "Vad exakt handlade den om?" Frågar han nyfiket.

"Jag säger dem bra delarna, vi fick en liten son som hette Lennox, han var så lik dig.." Han ler och ger mig en lätt kyss. "Vad fint det lät, någon gång kanske det blir sant" Jag nickar och ger honom en puss.

"Älskling, sov nu! Det är en lång dag imorgon" Säger Ulrik och jag nickar och försöker att somna om igen, imorgon skulle vi nämligen flytta tillbaka till Sverige.

 

När Ulrik väcker mig är klockan halv 6 på morgonen, han har redan varit upp i en timma och packat färdigt allt. Jag tar på mig ett par mjukisbyxor och ett pösigt linne och sätter sedan upp håret i en slarvig knut. Vi lämnar lägenheten bakom oss för att ta en taxi in till flygplatsen i Paris.

 

 

Vi stiger av flygplanet och landar äntligen på svensk mark efter ungefär ett år i Frankrike, jag har bestämt mig för att bara ha musiken som ett såkallat "fritidsintresse" medans det är Ulriks jobb. Ulrik är nitton och nästintill vuxen medans jag är 17 och ska tänka ut vad jag vill jobba med.

 

Pappa och Daniel möter upp oss på flygplatsen, Ulrik åker direkt med ett annat flyg upp till Stockholm och stannar där i två nätter för att jobba med hans nya platta.

Jag ger både Pappa och Daniel en bamsekram när vi träffas, dem är glada över att se mig i bra skick, vi går till bilen och åker sedan mot huset.

 

När jag kommer in i huset rusar jag upp på mitt rum och slänger mig i sängen.

"Äntligen hemma" Säger jag tyst för mig själv. Samtidigt får jag ett sms av Ulrik där det står "Jag älskar dig" Jag ler åt smset och skriver tillbaka till honom.

 

 

Jag springer ner för trappan och sätter mig vid matbordet på altanen, pappa bjuder på tårta för att jag äntligen har kommit hem.

"Hur är det med dig och Ulrik?" Frågar han.

"Underbart, det är fortfarande lika mycket kärlek som det var när vi träffades"

"Härligt att höra, har du funderat något på gymnasiet?"

"Jag har ingen aning, ena stunden vill jag inte ens söka men andra vill jag"

"Jag stöttar dig vad du än väljer, jag älskar dig! Kom ihåg det"

"Tack papi, jag älskar dig med"

_________________________________________________________________________________________

Brist på fantasi, mellan läxorna och proven! Haha, liten mellandel men kommentera iallafall!

"Skynda dig nu Lennox!" Skriker jag och han kommer nerspringande i trappan.

"Vart ska vi mamma?" Frågar han.

"Till morfar och Daniel, det berättade jag ju igår"

"Just det, kom nu åker vi"

Jag låser dörren och vi går sedan mot bilen.

 

"Wow. Vad stor du har blivit Lennox, och så lik du är Ulrik" Säger pappa och omfamnar honom.

Han har faktiskt rätt med att Ulrik och Lennox är lika, olikheten är bara hudfärgen och hårfärgen eftersom jag är halvspansk.

"Lennox, jag åker nu! Ha det så roligt med morfar och morbror, jag älskar dig" Säger jag och kramar om honom hårt. "Jag älskar dig mamma" Svarar han och går sedan in i huset. Jag sätter mig i bilen och åker hem.

 

Det plingar på dörren. Jag går och öppnar och blir förvånad när Ulrik står utanför, igår var han ju skitarg på mig.

"Bara för att jag står här betyder det inte att jag har förlåtit dig, men kan vi prata? Vi behöver verkligen reda ut saker och ting" Säger han.

"Ja visst, kom in!" Säger jag.

"Vad fint det är, får jag se Lennox rum?"

"En trappa upp" Säger jag och följer med honom upp

 

"Wow" Säger han när han se bilden på honom själv som hänger ovanför Lennox säng.

"Ja, han älskar dig. Varje kväll pratar han om dig och han vill att jag ska berätta om hur vi träffades även fast han har hört det ett par hundra gånger. Han säger att det enda han vill är att du och jag ska bli tillsammans igen, han vill ha sin familj tillsammans" Säger jag och sätter mig ner på en stol.

 

Jag dukar fram fika och vi sätter oss och pratar.

"Så hur är livet då?" Frågar jag.

"Jo, det är bra! Ny lya osv, och musiken rullar på som vanligt. En platta på g"

"Vad roligt" Säger jag.

"Hur är det själv?"

"Det är bra, mamma livet är tufft, men Lennox går på dagis 4 gånger i veckan, då jobbar jag på Carlings inne i Göteborg, på helgerna är han hos pappa. Annars är allting superbra, om jag inte hade haft Lennox vid min sida vet jag inte vart jag hade stått idag"

Han nickar.

"Och ingen ny kärlek?" Frågar han.

Jag blir nästan lite förvånad när han säger det. "Nej" Svarar jag. Dudå?"

"Ja, jag är förlovad"

"Du är vad?"

 Förlovad, vad snackar han om? Vi kom ju inte ens dit och vi hade vad man kan kalla äkta kärlek, jag var tydligen för dålig för honom.

"Förlovad! Sa jag. Älskar dig mig fortfarande?"

"Ja, det gör jag. Mer än någonsin, men skit samma! Du är lycklig och förlovad nu, jag hoppas din fästmö är lycklig, riktigt jävla lycklig"

"Vad bra, för jag älskar dig också. Jag ångrar verkligen att jag bara lämnade dig i Frankrike, du fick stå på alldeles egna ben, du anar inte hur mycket jag har gråtit över detta. Och det här med barnet? Det går inte att smälta, men jag är glad att jag har en son även fast jag inte känner honom ännu. Jag vill leva med dig, jag vill göra allt med dig och Lennox. Jag vill bilda en större familj med er två, Tyra Lovisa Tapper, vill du gifta dig med mig?"

"Åh Ulrik! Det är klart jag vill, mer än något annat" Han sätter på mig ringen och kramar om min hand hårt, jag fäller några tårar och han lägger armen om mig.

 

"Lennox, öppna dörren! Vi har finbesök ikväll" Säger jag och han springer snabbt och rycker upp dörren, jag står några meter bakom honom och Ulrik som står där.

"Pappa? Vad gör du här? Vad är det du har med dig? Jag fattar inte" Säger han men går ändå fram och kramar om honom.

"Lennox.." Säger jag bakom honom och han vänder sig om emot mig. Jag möter Ulriks blick först och han ler och nickar.

"Jag och pappa är tillsammans igen!" Jag ser på honom att han blir glad, han blir riktigt glad. Han springer först fram och kramar om mig och sedan Ulrik.

"När kommer jag få ett syskon?" Säger han glatt. Både jag och Ulrik skrattar.

"Inte en på ett tag" Säger vi i mun på varandra.

__________________________________________________________________________________________

Tack för alla kommentarer! Ni är världsbäst, fortsätt kommentera lika bra nu!! :)

 

Tre dagar innan födelse, jag går igenom hallen i lägenheten och tänker på att jag snart kommer att bli mamma vilket känns orimligt, ja, jag behöll somsagt barnet. Ulrik vet ingenting, jag ringde honom en gång och han svarade inte så jag antog att han inte ville prata med mig. Sen var allting försent så jag bestämde mig för att behålla den lilla filuren som har plats i min mage.

 

För ungefär en månad sen flyttade jag hem, jag orkar inte med den här kärriären i Frankrike, det blev för svårt. Nu har jag lagt musiken åt sidan och tänker satsa på familjelivet, sedan Ulrik lämnade mig har jag haft en pojkvän, förhållandet varade i 4månader, men jag kom snabbt på att jag verkligen saknar Ulrik.

 

"Godmorgon pappa!" Säger jag i telefonluren.

"Godmorgon min älskade, huset är klart nu! Allting är iordning, Alicia har hjälpt till, hon sa att hon vet exakt hur du vill ha det. Kommer du?"

"Ja, jag kommer alldeles strax"

Jag tog på mig skorna och låste dörren till lägenheten, hejdå tänker jag och går sedan ner för trapporna.

 

Huset ligger utanför Göteborg, det är min pappa och bror som byggt det eftersom båda är snickare, Alicia har hjälpt till med inredningen.

När jag kommer dit möts jag av en bamsekram av alla tre,jag blir så lycklig när jag ser dem tre glada. Vi går in i huset, Alicia har förberett fika. På altanen är det dukat med fina asietter och en stor tårta.

 

Nästa dag.

Snart är det dags tänker jag samtidigt som jag ligger inne i ett rum på sjukhuset alldeles själv, barnmorskorna skulle fixa några saker inför födelsen.

"Hur mår du?" Säger barnmorskan Frida när hon kommer in i rummet.

"Jodå, det är helt okej! Värkarna är inte så jätteonda ännu"

Dem kollar hur mycket jag är öppen.

"7cm!" Säger hon, jag känner att det är dags snart och det känns som att allt har gått på ett kick.

 

"Lennox Nathaniel Munther" Säger jag tyst och pussar honom på huvudet. "Min älskling"

 

Några timmar senare kommer pappa och Daniel in på rummet, de kramar om mig och ber sedan om att få hålla i Lennox.

"Han är så lik dig" Säger pappa.

Jag ler och känner verkligen hur stolt jag är.

 

Jag står i köket och diskar, Daniel och pappa sitter i soffan och Lennox ligger i pappas knä. Jag torkar av tallrikarna och går in till tvn, Lennox har somnat på pappas bröst.

"Jag är stolt över dig" Säger pappa glatt.

"Tack pappa! Jag älskar dig" Jag tar upp Lennox och går in med honom till sovrummet, försiktigt lägger jag ner honom i spjällsängen och pussar honom. "Godnatt min älskade son" Säger jag sedan och släcker lampan i rummet.

 

Tre år senare.

Lennox har hunnit fylla tre år, jag fyller 20 om två månader. Jag sitter i soffan och tittar på tv medans Lennox lekar med bilar på golvet.

"Mamma, var är pappa nu igen?"

"Lennox, kom här!"

Han sätter sig i mitt knä.

"Lyssna på mig nu, jag vet inte var pappa här. Jag vill verkligen veta det"

"Heter min pappa Ulrik?"

"Ja, han heter Ulrik"

Det plingar på dörren, jag går snabbt och öppnar och när jag kommer dit får jag en chock, jag tror nästan inte mina ögon, det är inte sant.

"Ulrik!?! Vad gör du här?"

"Tyra? Bor du här?"

"Ja, jag har bott här i tre år"

"Pappa..?" Säger en röst bakom mig, det är Lennox. Ulrik kollar på mig med en konstig blick, Lennox kommer fram och ställer sig jämte mig.

"Mamma, är det pappa?"

"Ja.. Det är pappa." Jag ser hur Ulrik blir arg, riktigt arg. "Ulrik jag kan förklara! Vänta snälla, jag älskar dig"

 

"Jag har gått vidare, du är ju för fan dum i huvudet! Hur kunde du inte säga något? Har jag varit pappa i tre år? Herregud.

___________________________________________________________________________________________

Kommentera!!

 

2 veckor senare.

 

Nästa morgon när jag vaknade upp kände jag fortfarande doften av Ulrik, den fanns liksom bara där. Jag suckade och klev upp ur sängen. Snabbt tog jag på mig lite slappa kläder och försvann sedan iväg, mot studion för mitt första möte

 

Jag möts av min låtskrivare, han omfamnar mig och jag ler glatt. Till min förvåning kan han prata svenska, han berättar att han jobbat i Sverige i sju år.

Han tar fram några papper ur en byrå och sätter sig vid skrivbordet.

"Jaha du, Tyra! Då ska vi se" Han ger mig några papper på texter.

 

Efter två timmar var vi färdiga, på vägen hem hoppade jag in på ett café och köpte med mig en chai latte hem. Jag satte mig vid tv:n och fick syn på ett stort kuvert som låg inne i en tidning, försiktigt öppnade jag det. Det var saker jag och Ulrik hade skrivit tillsammans under alla dessa månader vi var tillsammans.

 

 

Stog det blandannat, jag ler lite för mig själv men inser snabbt att inte det kommer att hända. Jag skriver att jag älskar honom, och pussar det sedan. Tårarna trycker sig fram bakom mina ögonlock och jag inser verkligen hur mycket jag saknar honom.

"Fan" Säger jag tyst för mig själv. "Fan fan fan, jag saknar dig" Skriker jag så att det ekar i hela lägenheten.

 

Jag känner verkligen hur det börjar krampa i magen och att mitt huvud snurrar runt, det känns som jag ska svimma hur snabbt som helst. Jag tar upp min telefon och slår snabbt numret till sjukhuset och ber om att få en ambulans, dem säger att de kommer så fort som de kan.

 

När jag vaknar upp ligger i jag en sjuksäng med drop i armen, jag ser ingen i rummet, jag känner mig yr och känner verkligen hur jag svettas över hela kroppen.

 

En sjuksköterska kommer in i rummet och ser glad ut, hon säger att hon är glad för att hon se att jag är vaken.

"What has happened?"
"You are pregnant."

 

Jag sitter vid flygeln med darrande fingrar, Ulrik står upp bredvid mig med en mikrofon i handen. Jag valde ut denna låten för att det var mammas favort, "One sweet day" av Mariah Carey och Boyz II Men. Jag börjar spela introt och tar sedan ton, det känns bra att sjunga en duett med Ulrik, jag ser hur pappa och Daniel sitter längst fram och gråter när vi är färdiga. Mina tårar börjar också att forsa ner för mina kinder, Ulrik kramar om mig och vi går ner och sätter oss igen. När jag sätter mig bredvid pappa kysser han min panna mjukt och jag ler litegrann.

 

I Frankrike igen.

Ulrik låser upp dörren, jag går in och ställer ner väskorna på golvet och slänger mig sedan i sängen med huvudet i nerborrat i kudden. Ulrik går efter mig och lägger sig bredvid mig.

"Hur är det?" Frågar han.

Jag vänder mig om och tittar djupt in i hans fina ögon.

"Jag vet inte.."

Han smeker min kind och kysser mina läppar mjukt.

 

2 månader senare.

Min sista dag i skolan var kommen, jag var lite nervös, men samtidigt spänd. Jag kliver upp ur sängen och äter en snabb frukost, sedan tog jag försiktigt ut min absolut vackraste klänning ur garderoben, det var en stor dag för hela Paris idag, folk från många delar av Paris kommer för att se detta.

 

Utanför kyrkan träffar jag Amarina och en massa andra kompisar som jag lärt känna under detta år.

 

"Welcome everyone! It's a great day today, it's graduation. Today is a big prize awarded, you will get your own songwriter and lot more."

 

"Come up on stage when you hear your name."

Tänk om det blir jag tänker jag för mig själv, inte för att den chansen skulle vara så himla stor.

"Amarina Jason, Oliva Walcott, Wendy Olsen and Tyra Tapper" Jag hoppar upp av glädje när han till sist säger mitt namn, med darrande ben går jag sakta upp på scenen.

 

"And the winner is..."

 

"Tyra Tapper" Jag tappar hakan, jag tappar nog mer än hakan. Mitt hjärta bultar riktigt fort och mitt leénde blir stort, jag hoppar av förtjusning, tjejerna kommer fram och kramar om mig.