"Skynda dig nu Lennox!" Skriker jag och han kommer nerspringande i trappan.

"Vart ska vi mamma?" Frågar han.

"Till morfar och Daniel, det berättade jag ju igår"

"Just det, kom nu åker vi"

Jag låser dörren och vi går sedan mot bilen.

 

"Wow. Vad stor du har blivit Lennox, och så lik du är Ulrik" Säger pappa och omfamnar honom.

Han har faktiskt rätt med att Ulrik och Lennox är lika, olikheten är bara hudfärgen och hårfärgen eftersom jag är halvspansk.

"Lennox, jag åker nu! Ha det så roligt med morfar och morbror, jag älskar dig" Säger jag och kramar om honom hårt. "Jag älskar dig mamma" Svarar han och går sedan in i huset. Jag sätter mig i bilen och åker hem.

 

Det plingar på dörren. Jag går och öppnar och blir förvånad när Ulrik står utanför, igår var han ju skitarg på mig.

"Bara för att jag står här betyder det inte att jag har förlåtit dig, men kan vi prata? Vi behöver verkligen reda ut saker och ting" Säger han.

"Ja visst, kom in!" Säger jag.

"Vad fint det är, får jag se Lennox rum?"

"En trappa upp" Säger jag och följer med honom upp

 

"Wow" Säger han när han se bilden på honom själv som hänger ovanför Lennox säng.

"Ja, han älskar dig. Varje kväll pratar han om dig och han vill att jag ska berätta om hur vi träffades även fast han har hört det ett par hundra gånger. Han säger att det enda han vill är att du och jag ska bli tillsammans igen, han vill ha sin familj tillsammans" Säger jag och sätter mig ner på en stol.

 

Jag dukar fram fika och vi sätter oss och pratar.

"Så hur är livet då?" Frågar jag.

"Jo, det är bra! Ny lya osv, och musiken rullar på som vanligt. En platta på g"

"Vad roligt" Säger jag.

"Hur är det själv?"

"Det är bra, mamma livet är tufft, men Lennox går på dagis 4 gånger i veckan, då jobbar jag på Carlings inne i Göteborg, på helgerna är han hos pappa. Annars är allting superbra, om jag inte hade haft Lennox vid min sida vet jag inte vart jag hade stått idag"

Han nickar.

"Och ingen ny kärlek?" Frågar han.

Jag blir nästan lite förvånad när han säger det. "Nej" Svarar jag. Dudå?"

"Ja, jag är förlovad"

"Du är vad?"

 Förlovad, vad snackar han om? Vi kom ju inte ens dit och vi hade vad man kan kalla äkta kärlek, jag var tydligen för dålig för honom.

"Förlovad! Sa jag. Älskar dig mig fortfarande?"

"Ja, det gör jag. Mer än någonsin, men skit samma! Du är lycklig och förlovad nu, jag hoppas din fästmö är lycklig, riktigt jävla lycklig"

"Vad bra, för jag älskar dig också. Jag ångrar verkligen att jag bara lämnade dig i Frankrike, du fick stå på alldeles egna ben, du anar inte hur mycket jag har gråtit över detta. Och det här med barnet? Det går inte att smälta, men jag är glad att jag har en son även fast jag inte känner honom ännu. Jag vill leva med dig, jag vill göra allt med dig och Lennox. Jag vill bilda en större familj med er två, Tyra Lovisa Tapper, vill du gifta dig med mig?"

"Åh Ulrik! Det är klart jag vill, mer än något annat" Han sätter på mig ringen och kramar om min hand hårt, jag fäller några tårar och han lägger armen om mig.

 

"Lennox, öppna dörren! Vi har finbesök ikväll" Säger jag och han springer snabbt och rycker upp dörren, jag står några meter bakom honom och Ulrik som står där.

"Pappa? Vad gör du här? Vad är det du har med dig? Jag fattar inte" Säger han men går ändå fram och kramar om honom.

"Lennox.." Säger jag bakom honom och han vänder sig om emot mig. Jag möter Ulriks blick först och han ler och nickar.

"Jag och pappa är tillsammans igen!" Jag ser på honom att han blir glad, han blir riktigt glad. Han springer först fram och kramar om mig och sedan Ulrik.

"När kommer jag få ett syskon?" Säger han glatt. Både jag och Ulrik skrattar.

"Inte en på ett tag" Säger vi i mun på varandra.

__________________________________________________________________________________________

Tack för alla kommentarer! Ni är världsbäst, fortsätt kommentera lika bra nu!! :)