Del 20 - rum 52
Jag vaknar hastigt upp och förstår att allt var en dröm, en sådan dröm som slutade underbart. Utanför fönstret lyser månen klar och Ulrik ligger bredvid mig och småsnarkar, jag är kallsvettig och dyngsur på ryggen.
"Älskling, hade du en mardröm?" Säger Ulrik sömnigt.
"Nää, faktiskt en ganska bra dröm, den hade ett bra slut" Han sätter sig upp bredvid mig och kramar om min hand. "Vad exakt handlade den om?" Frågar han nyfiket.
"Jag säger dem bra delarna, vi fick en liten son som hette Lennox, han var så lik dig.." Han ler och ger mig en lätt kyss. "Vad fint det lät, någon gång kanske det blir sant" Jag nickar och ger honom en puss.
"Älskling, sov nu! Det är en lång dag imorgon" Säger Ulrik och jag nickar och försöker att somna om igen, imorgon skulle vi nämligen flytta tillbaka till Sverige.
När Ulrik väcker mig är klockan halv 6 på morgonen, han har redan varit upp i en timma och packat färdigt allt. Jag tar på mig ett par mjukisbyxor och ett pösigt linne och sätter sedan upp håret i en slarvig knut. Vi lämnar lägenheten bakom oss för att ta en taxi in till flygplatsen i Paris.
Vi stiger av flygplanet och landar äntligen på svensk mark efter ungefär ett år i Frankrike, jag har bestämt mig för att bara ha musiken som ett såkallat "fritidsintresse" medans det är Ulriks jobb. Ulrik är nitton och nästintill vuxen medans jag är 17 och ska tänka ut vad jag vill jobba med.
Pappa och Daniel möter upp oss på flygplatsen, Ulrik åker direkt med ett annat flyg upp till Stockholm och stannar där i två nätter för att jobba med hans nya platta.
Jag ger både Pappa och Daniel en bamsekram när vi träffas, dem är glada över att se mig i bra skick, vi går till bilen och åker sedan mot huset.
När jag kommer in i huset rusar jag upp på mitt rum och slänger mig i sängen.
"Äntligen hemma" Säger jag tyst för mig själv. Samtidigt får jag ett sms av Ulrik där det står "Jag älskar dig" Jag ler åt smset och skriver tillbaka till honom.
Jag springer ner för trappan och sätter mig vid matbordet på altanen, pappa bjuder på tårta för att jag äntligen har kommit hem.
"Hur är det med dig och Ulrik?" Frågar han.
"Underbart, det är fortfarande lika mycket kärlek som det var när vi träffades"
"Härligt att höra, har du funderat något på gymnasiet?"
"Jag har ingen aning, ena stunden vill jag inte ens söka men andra vill jag"
"Jag stöttar dig vad du än väljer, jag älskar dig! Kom ihåg det"
"Tack papi, jag älskar dig med"
_________________________________________________________________________________________
Brist på fantasi, mellan läxorna och proven! Haha, liten mellandel men kommentera iallafall!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Grym!
Postat av: L
Grymt!
Trackback