Tre dagar innan födelse, jag går igenom hallen i lägenheten och tänker på att jag snart kommer att bli mamma vilket känns orimligt, ja, jag behöll somsagt barnet. Ulrik vet ingenting, jag ringde honom en gång och han svarade inte så jag antog att han inte ville prata med mig. Sen var allting försent så jag bestämde mig för att behålla den lilla filuren som har plats i min mage.

 

För ungefär en månad sen flyttade jag hem, jag orkar inte med den här kärriären i Frankrike, det blev för svårt. Nu har jag lagt musiken åt sidan och tänker satsa på familjelivet, sedan Ulrik lämnade mig har jag haft en pojkvän, förhållandet varade i 4månader, men jag kom snabbt på att jag verkligen saknar Ulrik.

 

"Godmorgon pappa!" Säger jag i telefonluren.

"Godmorgon min älskade, huset är klart nu! Allting är iordning, Alicia har hjälpt till, hon sa att hon vet exakt hur du vill ha det. Kommer du?"

"Ja, jag kommer alldeles strax"

Jag tog på mig skorna och låste dörren till lägenheten, hejdå tänker jag och går sedan ner för trapporna.

 

Huset ligger utanför Göteborg, det är min pappa och bror som byggt det eftersom båda är snickare, Alicia har hjälpt till med inredningen.

När jag kommer dit möts jag av en bamsekram av alla tre,jag blir så lycklig när jag ser dem tre glada. Vi går in i huset, Alicia har förberett fika. På altanen är det dukat med fina asietter och en stor tårta.

 

Nästa dag.

Snart är det dags tänker jag samtidigt som jag ligger inne i ett rum på sjukhuset alldeles själv, barnmorskorna skulle fixa några saker inför födelsen.

"Hur mår du?" Säger barnmorskan Frida när hon kommer in i rummet.

"Jodå, det är helt okej! Värkarna är inte så jätteonda ännu"

Dem kollar hur mycket jag är öppen.

"7cm!" Säger hon, jag känner att det är dags snart och det känns som att allt har gått på ett kick.

 

"Lennox Nathaniel Munther" Säger jag tyst och pussar honom på huvudet. "Min älskling"

 

Några timmar senare kommer pappa och Daniel in på rummet, de kramar om mig och ber sedan om att få hålla i Lennox.

"Han är så lik dig" Säger pappa.

Jag ler och känner verkligen hur stolt jag är.

 

Jag står i köket och diskar, Daniel och pappa sitter i soffan och Lennox ligger i pappas knä. Jag torkar av tallrikarna och går in till tvn, Lennox har somnat på pappas bröst.

"Jag är stolt över dig" Säger pappa glatt.

"Tack pappa! Jag älskar dig" Jag tar upp Lennox och går in med honom till sovrummet, försiktigt lägger jag ner honom i spjällsängen och pussar honom. "Godnatt min älskade son" Säger jag sedan och släcker lampan i rummet.

 

Tre år senare.

Lennox har hunnit fylla tre år, jag fyller 20 om två månader. Jag sitter i soffan och tittar på tv medans Lennox lekar med bilar på golvet.

"Mamma, var är pappa nu igen?"

"Lennox, kom här!"

Han sätter sig i mitt knä.

"Lyssna på mig nu, jag vet inte var pappa här. Jag vill verkligen veta det"

"Heter min pappa Ulrik?"

"Ja, han heter Ulrik"

Det plingar på dörren, jag går snabbt och öppnar och när jag kommer dit får jag en chock, jag tror nästan inte mina ögon, det är inte sant.

"Ulrik!?! Vad gör du här?"

"Tyra? Bor du här?"

"Ja, jag har bott här i tre år"

"Pappa..?" Säger en röst bakom mig, det är Lennox. Ulrik kollar på mig med en konstig blick, Lennox kommer fram och ställer sig jämte mig.

"Mamma, är det pappa?"

"Ja.. Det är pappa." Jag ser hur Ulrik blir arg, riktigt arg. "Ulrik jag kan förklara! Vänta snälla, jag älskar dig"

 

"Jag har gått vidare, du är ju för fan dum i huvudet! Hur kunde du inte säga något? Har jag varit pappa i tre år? Herregud.

___________________________________________________________________________________________

Kommentera!!