Tiden rullade på som vanligt, det konstiga va att jag inte sett till Ulrik på säkert två veckor. Jag mådde inte bra av det, jag hade till och med börjat gråta på kvällarna för att jag saknade honom.

Jag vaknade upp av att det var lite fuktigt på min kudde, jag tände lampan och kollade vad det var, det var blandat med svart. Jag hade tydligen gråtit igårkväll och inte orkat tvätta bort mitt smink. Klockan var mycket, hon var redan 1, middagstid. Min familj skulle åka till min storasyster och hälsa på men jag valde att inte följda med, de skulle vara borta i en vecka. Jag tog min mobil som låg på nattduksbordet och slog Ulriks nummer, jag hade ringt mycket nu den senaste tiden man han hade aldrig svarat, denna gången svarade det.
"Ah tjena, Ulrik här"
"Hej Ulrik! Jag vet inte hur jag ska säga detta, men jag.."
"Vill inte prata med dig" Han la på.
"Att jag älskar dig" Sa jag i luren även fast han inte hörde. Jag slängde mobilen på golvet och fällde några tårar.

Hela dagen låg jag inne och storgrät, jag ville inte göra någonting förutom att få prata med honom på något sätt, då kom jag på världens lättaste idé, skriva ett brev. Det är inte alls min grejj, men jag får väl försöka. Jag tog fram papper och penna och började skriva, efter många ändringar blev jag tillslut klar efter någon timma.
"Ulrik! Jag saknar dig så mycket, varför vill du inte prata med dig? Jag mår inte bra av det här, och idag när jag ringde till dig ville jag bara säga hur mycket du faktiskt betyder för mig och att jag älskar dig. Ja, du läste rätt, jag älskar dig! Jag tror att det är försent och att vår vänskap är förstörd, för du vill inte ha mig längre. Du anar inte hur mycket jag saknar dig, jag har gråtit varje kväll i två veckor nu. Jag ville bara att du skulle veta detta! Jag älskar dig Ulrik / Din Celine." Där man öppnade kuvertet skrev jag "I love you"

Jag gick ut i det fina vädret och la brevet i hans brevlåda, innan jag la i brevet gav jag brevet en kyss och sa "Jag älskar dig" för mig själv. Jag gick in och hällde upp ett glas med juice och satte mig framför datorn. Efter en stund så bestämde jag mig för att gå en promenad. Jag gick ner till stranden, men istället för att gå vidare så stannade jag där. Jag satte mig på den stocken som Ulrik satt på sist vi träffades, för två veckor sedan. Jag tänkte på alla minnen vi haft sen vi var små, när vi sprang runt och lekte. Jag log lite för mig själv, och sedan hörde jag en röst bakom mig.
"Celine?" Jag vände mig om, till min förvåning var det Ulrik.
"Ulrik.. Hej"
"Vilket fint brev, så du har ångrat dig?"
"Ja, men det är försent. Så jag ska nog gå"
Jag reste mig upp och började gå, "Jag älskar dig" Sa han bakom ryggen på mig. Jag stannade upp och vände mig om.
"Gör du?" Jag kände hur jag blev glad inom mig och jag tog ett steg mot honom.
"Ja, mer än någonsin" Jag gick fram till honom och kramade om honom, jag andades in hans lukt extra mycket. Han höll mig hårt, och luktade i mitt hår. Jag tänkte på vad som skulle hända nu, skulle det vara vi nu eller hur skulle det bli?...
______________________________________________________________________________________________
Okejokej sorry för kort del! Men aaaaah, hihi tack för alla era fina kommentarer ialalfall!Betyder mycket ska ni veta:). Kommentera nu, så kommer det maybe en ny del ikväll!

Jag väntade och väntade på att Ulrik skulle berätta för mig vad det egentligen var han ville berätta.
"Sanningen är den att jag.. Jag liksom.. När jag sa att jag inte var kär i dig längre.. Jag ljög, jag har fortfarande känslor kvar för dig, och som jag berättade var det en av de tuffaste perioden i mitt liv. Jag vet att du inte känner samma sak för mig, men jag ville bara att du skulle veta detta, men jag älskar dig Celine"
Jag sjönk genast ihop, hur kunde han fortfarande vara kär i mig? Han vände sig om och kollade på mig, jag såg hur en tår föll ner från hans ena kind. Jag stirrade med stora ögon på honom och gav honom en kram.
"Jag måste gå" Sa jag och gick därifrån med snabba fötter, det skulle inte funka. Jag visste inte vad jag skulle göra, hade jag förlorat min egen bästa vän?

Nästa dag tänkte jag inte så mycket på det längre, jag bestämde mig för att ta bussen in till Göteborg och gå på Nordstan några timmar. Överallt satt affischer med Ulrik på eftersom han skulle ha en massa spelningar, folk tisslade och tasslade om honom hela tiden. "Åh han är så snygg" "Jag ska gifta mig med honom när jag blir stor" "Min pojkvän" "Åh, jag älskar honom" Så hörde jag folk hela tiden säga, varför just jag? Varför kunde han inte välja någon av sina stora fan istället? Jag gick in på Rut m.fl, jag köpte två par snyga shorts och ett linne. Min shoppingtripp fortsatte längs hela Nordstan och Femman huset.

//Några av hennes nya inköp//
Efter några timmar på stan köpte jag mig en Cola på McDonalds och tog bussen hem igen, klockan var ännu inte så mycket. När jag kom hem satt Desirée och Denise i poolen och badade, mamma lukade i landet, pappa klippte gräset och André spelade fotboll. Jag gick in på mitt rum och hängde upp det jag köpte, innan jag gick ner kollade jag mig i spegeln och ruffsade till håret lite lätt. Jag gick ut i trädgården.
"Ulrik var här innan, han frågade efter dig" Sa mamma.
"Uhmm.."
"Har det hänt något?"
"Nää, bry dig inte, snälla! Ska vi fika snart eller?"
"Ja, det finns fika på altanen" Jag gick upp till altanen och proppade i mig en bulle lite snabbt, jag drack ett glas saft och gick sedan ut igen, jag satte mig i en solstol och försökte starka min bränna. Jag satt och spelade lite Wordfeud på mobilen när jag plötsligt fick ett sms, det var från Ulrik.
"Snälla Celine, kan vi träffas? Vi måste prata!!"
"Eh visst! Möt mig vid stranden om 5minuter"
Jag reste mig upp och började gå ner mot stranden.
"Vart ska du ta vägen då?" Undrade mamma.
"Jag går en runda, det tar inte så lång tid" Hon nickade och gick tillbaka till sitt arbete medans jag började gå igen. Ulrik var redan där, han satt på en stock och kollade ner i marken. Jag satte mig bredvid honom.
"Vad var det du ville snacka om?" Frågade jag.
"Jag ville bara säga förlåt"
"Äsch, det är lugnt! Men det kommer inte funka, vi är bästa vänner, eller ja vi var bästa vänner. Jag älskar dig, men inte som pojkvän"
"Jag vet.."
Han tog tag i min hand, jag flyttade inte på min hand till min förvåning, istället flyttade han sig närmare mig. Jag kände ur tårarna trängde sig ut och rann ner för mina kinder.
"Ulrik nej! Sluta, det går inte!" Skrek jag och började gå därifrån.
"Snälla Celine!"
"Nej! Rör mig inte, det kommer inte funka och det vet du!"
______________________________________________________________________________________________
Hihih! Sådär, del 3 ute! Om jag får över 10kommentarer kommer ett nytt längre kapitel ikväll efter klockan 20.00, jag lovar! :)

Vill även tacka för era fina kommentarer, och fick även en kommentar om att det inte kändes som att Ulrik var känd. Men självklart är han det, det har bara inte märkts så mycket ännu! :)

Gör ett länkbyte med en super novellblogg om Ulrik förstås :). http://ullegullenovell.blogg.se/ http://ullegullenovell.blogg.se/ http://ullegullenovell.blogg.se/! Check it !
________________________________________________________________________________________________

Jag vaknade av att Denise kom inspringande in på mitt rum och skrek.
"Fjukoooooooost fjukooooost!" Skrek hon. Jag gäspade och stäckte ut mina ben.
"Hur mycket är klockan?"
"Åtta, men nu är det fjukost!!"
Jag som ville ha sovmorgon, vilket jag aldrig skulle få. Jag satte upp håret i en knut och gick ner till min familj som satt och åt frukost. 
"Godmorgon hjärtat" Sa mamma medans hon bläddrade i en tidning och tuggade på en rostad macka. Jag nickade och stoppade i två mackor i brödrosten.
"Vad ska du hitta på idag då?" Frågade hon sedan.
"Jag vet inte" Svarade jag emellan mina gäspningar. Jag bredde mina mackor med marmelad och åt upp dem kvickt. Precis när jag kom in på mitt rum vibrerade det i min telefon, jag sprang snabbt och tittade och på displayen stog det "Ulrik". Jag öppnade sms:et.
"Har du lust att träffas idag?"
"Eh, ja visst. I eftermiddag?"
"Ja, det blir bra. Ska fixa några saker först, vi ses"
"Ses"
Jag rotade igenom bland mina kläder och tog på mig ett par jeans och en stor t-shirt, sedan sminkade jag mig och plattade håret. Desirée gick in på mitt rum, att hon aldrig ska låta mig vara ifred.
"Kan du inte sminka mig med? Snälla snälla"
"Stick skitunge"
"Desirée akta dig, hon är på menshumör" Sa André när han stack in huvudet innanför dörren, jag räckte ut tungan åt honom och han gav mig ett fånigt leénde tillbaka. Jag hade suttit vid datorn ungefär hela dagen, Facebook hit och Facebook dit. När jag satt där helt borta framför datorn knackade någon på min dörr, jag blev rädd och hoppade till.
"Kom in" Sa jag.
Dörren öppnades hastigt och Ulrik klev in.
"Du skrämde mig"
"Oj förlåt, jag tänkte bara om vi skulle träffas eller så?" Han log med det dära underbara leéndet man inte kunde slita blicken från, varför var han så söt?
"Ja, jag kommer snart gå du sålänge" Han log och gick, när han hade gått gick jag ner för trappan, ingen syntes till. Jag gick ner till stranden som låg precis nedanför, han stog och tittade ut över havet.
"Vad tänker du på?" Undrade jag.
"Shit, du skrämde dig" Han vände sig om och såg alldeles vettskrämd ut.
"Förlåt"
"Dig"
"Vadå dig?"
"Ja, jag tänker på dig" Jag blev lite generad och ritade ringar med fötterna i sanden.
"Celine..?"
"Ja?"
"Jag måste verkligen berätta en sak som jag inte fått sagt, men jag vet inte hur jag ska berätta det" Jag kände verkligen hur hjärtat började slå, vad skulle han berätta egentligen?
"Du kan berätta allt för mig, verkligen allt"
"Men det är en riktigt speciell sak. Grejen är den att..."
______________________________________________________________________________________________
Ojojojojojoj! Nyfikna? Hihi, spänning! Tack för alla fina kommentarer, kommentera nu vad ni tycker. För ni vill väl ha en fortsättning så snart som möjligt!?:) Peace.

Om novellen lite smått:
Celine Winther är en 16-årg tjej som har allt hon kan önska sig, en av de sakerna är att hon är bästa vän med Ulrik Munther. När Celine var 9år så flyttade hon därifrån och bosatte sig i Frankrike eftersom hennes mamma är fransk, men nu ska hon tillbaka till samma gamla ställe, en novell om trubbel, avundsjuka, vänskap och kärlek.

Celines familj består av:
Mamma Lisette 37år, pappa Håkan 40år, lillebror André 14år, lillasystrarna Desirée 11år och Denise 4år.
_____________________________________________________________________________________________
Jag satt i bilen förväntansfull, André och Desirée bråkade som vanligt och mamma orkade inte säga till, pappa var koncentrerad på att köra bil och Denise sov. Jag hade inte träffat Ulrik på hela 7år, det var för mycket för att vara sant. Jag började känna igen mig när vi närmade oss, jag minns att jag brukade springa runt och leka här. Efter en stund var vi framme, det såg precis likadant ut, ingen hade bott här på 7år, visst pappa hade varit här och hälsat på men ändå. Jag klev ut ur bilen, tog ut mina väskor och började gå mot huset. Ulriks hus låg precis bredvid så att man kunde kika in om man var nyfiken, jag såg inte till honom. Jag stannade upp och andades in den goda lukten, "Äntligen hemma" sa jag och gick vidare. Jag var tvungen att känna på allting så att det verkligen var på riktigt, i ena ögonvrån såg jag att någon kom bakom mig, jag kände igen hans leénde, det var Ulrik. Jag ställde ner väskorna och sprang ut, han stod och pratade med pappa.
"Ulrik!!" Skrek jag, han lyfte blicken mot mig och sprang emot mig. Han gav mig en stor bamsekram.
"Jag har saknat dig så mycket Celine!"
"Jag har saknat dig också, mer än du tror" Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka mina tårar, en efter en rann det ner för mina kinder.
"Men sötnos, varför gråter du?" Undrade Ulrik.
"Jag vet inte, jag är bara så glad att se dig.."

Jag gick in igen och packade upp mina kläder, och fixade lite på mitt rum. André kom in på mitt rum.
"Så, är det du och Ulrik snart eller?" Sa han och rynkade på pannan.
"Vad menar du?"
"Ja, du har ju berättat flera gånger att du var kär i honom, är det sant?"
"Jo men, ah liksom, det var ett tag sen, men gud vad snygg han är"
"Kanske jag också hade tyckte, om jag var tjej"
"Jasså, du var kär i mig. Det visste jag inte" Ulrik hade hört vad vi snackat om, jag bet mig i läppen och kände hur jag rodnade.
"Äsch, vi drar ut och spelar lite fotboll" Sa André och gick, Ulrik stod kvar i dörröppningen lite längre.
"Hänger du med?" Undrade han.
"Kanske, bara så du vet är jag inte kär i dig längre.."
"Inte? Nu blir jag ledsen"
"Gå nu"
Han log och gick därifrån, han var faktiskt riktigt snygg. Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv.

Det började bli kväll och jag bestämde mig för att ta en promenad längs med sjön. Solen speglade sig i vattnet, det var så skönt att vara tillbaka i Sverige igen. Jag satte mig ner och försökte rensa tankarna lite.
"Och här sitter du alldeles själv" Hörde jag en röst bakom mig säga, det var Ulrik.
"Du skrämde mig"
"Förlåt"
Han satte sig bredvid mig och la armen om mig.
"Vill du veta en sak?" Sa han.
Jag nickade och log.
"När du flyttade ifrån Sverige... Det var den jobbigaste tiden i mitt liv, jag trodde att du skulle glömma bort mig helt och aldrig komma tillbaka. Jag var liksom kär i dig"
"Skojar du? Du är min bästa vän och kommer alltid att vara det"

ULRIKS PERSPEKTIV
Det där "Bästa vän" det skärde faktiskt lite i mig, jag hade fortfarande känslor för henne, efter 7år. Hon var så himla fin och perfekt hela hon.
"Du är inte kär i mig fortfarande va?" Undrade hon och kollade på mig med en seriös blick.
"Eh nää.. Herregud, vi är bästa vänner, right?" Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga, det gjorde så ont inom mig att vara kär i sin bästa vän som inte ville vara något annat..

CELINES PERSPEKTIV
Efter en kväll med Ulrik vid sjön var jag riktigt trött, men det var så härligt att vara tillbaka igen. När jag kom upp till mitt rul låg allt mitt smink utdraget, "Desirée" skrek jag högt men orkade inte ta tag i det, istället la jag mig ner i sängen och somnade på en gång.
______________________________________________________________________________________________
Nu har jag startat en novellblogg, jag gillar verkligen det här med att skriva och hoppas att ni tyckte om det! Skriv vad ni tycker om det, och om ni tror att denna novell kan bli bra. Följ min även via bloglovin, det finns även ikoner i menyn! :)