Om novellen lite smått:
Celine Winther är en 16-årg tjej som har allt hon kan önska sig, en av de sakerna är att hon är bästa vän med Ulrik Munther. När Celine var 9år så flyttade hon därifrån och bosatte sig i Frankrike eftersom hennes mamma är fransk, men nu ska hon tillbaka till samma gamla ställe, en novell om trubbel, avundsjuka, vänskap och kärlek.

Celines familj består av:
Mamma Lisette 37år, pappa Håkan 40år, lillebror André 14år, lillasystrarna Desirée 11år och Denise 4år.
_____________________________________________________________________________________________
Jag satt i bilen förväntansfull, André och Desirée bråkade som vanligt och mamma orkade inte säga till, pappa var koncentrerad på att köra bil och Denise sov. Jag hade inte träffat Ulrik på hela 7år, det var för mycket för att vara sant. Jag började känna igen mig när vi närmade oss, jag minns att jag brukade springa runt och leka här. Efter en stund var vi framme, det såg precis likadant ut, ingen hade bott här på 7år, visst pappa hade varit här och hälsat på men ändå. Jag klev ut ur bilen, tog ut mina väskor och började gå mot huset. Ulriks hus låg precis bredvid så att man kunde kika in om man var nyfiken, jag såg inte till honom. Jag stannade upp och andades in den goda lukten, "Äntligen hemma" sa jag och gick vidare. Jag var tvungen att känna på allting så att det verkligen var på riktigt, i ena ögonvrån såg jag att någon kom bakom mig, jag kände igen hans leénde, det var Ulrik. Jag ställde ner väskorna och sprang ut, han stod och pratade med pappa.
"Ulrik!!" Skrek jag, han lyfte blicken mot mig och sprang emot mig. Han gav mig en stor bamsekram.
"Jag har saknat dig så mycket Celine!"
"Jag har saknat dig också, mer än du tror" Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka mina tårar, en efter en rann det ner för mina kinder.
"Men sötnos, varför gråter du?" Undrade Ulrik.
"Jag vet inte, jag är bara så glad att se dig.."

Jag gick in igen och packade upp mina kläder, och fixade lite på mitt rum. André kom in på mitt rum.
"Så, är det du och Ulrik snart eller?" Sa han och rynkade på pannan.
"Vad menar du?"
"Ja, du har ju berättat flera gånger att du var kär i honom, är det sant?"
"Jo men, ah liksom, det var ett tag sen, men gud vad snygg han är"
"Kanske jag också hade tyckte, om jag var tjej"
"Jasså, du var kär i mig. Det visste jag inte" Ulrik hade hört vad vi snackat om, jag bet mig i läppen och kände hur jag rodnade.
"Äsch, vi drar ut och spelar lite fotboll" Sa André och gick, Ulrik stod kvar i dörröppningen lite längre.
"Hänger du med?" Undrade han.
"Kanske, bara så du vet är jag inte kär i dig längre.."
"Inte? Nu blir jag ledsen"
"Gå nu"
Han log och gick därifrån, han var faktiskt riktigt snygg. Jag kunde inte låta bli att le lite för mig själv.

Det började bli kväll och jag bestämde mig för att ta en promenad längs med sjön. Solen speglade sig i vattnet, det var så skönt att vara tillbaka i Sverige igen. Jag satte mig ner och försökte rensa tankarna lite.
"Och här sitter du alldeles själv" Hörde jag en röst bakom mig säga, det var Ulrik.
"Du skrämde mig"
"Förlåt"
Han satte sig bredvid mig och la armen om mig.
"Vill du veta en sak?" Sa han.
Jag nickade och log.
"När du flyttade ifrån Sverige... Det var den jobbigaste tiden i mitt liv, jag trodde att du skulle glömma bort mig helt och aldrig komma tillbaka. Jag var liksom kär i dig"
"Skojar du? Du är min bästa vän och kommer alltid att vara det"

ULRIKS PERSPEKTIV
Det där "Bästa vän" det skärde faktiskt lite i mig, jag hade fortfarande känslor för henne, efter 7år. Hon var så himla fin och perfekt hela hon.
"Du är inte kär i mig fortfarande va?" Undrade hon och kollade på mig med en seriös blick.
"Eh nää.. Herregud, vi är bästa vänner, right?" Jag visste verkligen inte vad jag skulle säga, det gjorde så ont inom mig att vara kär i sin bästa vän som inte ville vara något annat..

CELINES PERSPEKTIV
Efter en kväll med Ulrik vid sjön var jag riktigt trött, men det var så härligt att vara tillbaka igen. När jag kom upp till mitt rul låg allt mitt smink utdraget, "Desirée" skrek jag högt men orkade inte ta tag i det, istället la jag mig ner i sängen och somnade på en gång.
______________________________________________________________________________________________
Nu har jag startat en novellblogg, jag gillar verkligen det här med att skriva och hoppas att ni tyckte om det! Skriv vad ni tycker om det, och om ni tror att denna novell kan bli bra. Följ min även via bloglovin, det finns även ikoner i menyn! :)