Tiden rullade på som vanligt, det konstiga va att jag inte sett till Ulrik på säkert två veckor. Jag mådde inte bra av det, jag hade till och med börjat gråta på kvällarna för att jag saknade honom.

Jag vaknade upp av att det var lite fuktigt på min kudde, jag tände lampan och kollade vad det var, det var blandat med svart. Jag hade tydligen gråtit igårkväll och inte orkat tvätta bort mitt smink. Klockan var mycket, hon var redan 1, middagstid. Min familj skulle åka till min storasyster och hälsa på men jag valde att inte följda med, de skulle vara borta i en vecka. Jag tog min mobil som låg på nattduksbordet och slog Ulriks nummer, jag hade ringt mycket nu den senaste tiden man han hade aldrig svarat, denna gången svarade det.
"Ah tjena, Ulrik här"
"Hej Ulrik! Jag vet inte hur jag ska säga detta, men jag.."
"Vill inte prata med dig" Han la på.
"Att jag älskar dig" Sa jag i luren även fast han inte hörde. Jag slängde mobilen på golvet och fällde några tårar.

Hela dagen låg jag inne och storgrät, jag ville inte göra någonting förutom att få prata med honom på något sätt, då kom jag på världens lättaste idé, skriva ett brev. Det är inte alls min grejj, men jag får väl försöka. Jag tog fram papper och penna och började skriva, efter många ändringar blev jag tillslut klar efter någon timma.
"Ulrik! Jag saknar dig så mycket, varför vill du inte prata med dig? Jag mår inte bra av det här, och idag när jag ringde till dig ville jag bara säga hur mycket du faktiskt betyder för mig och att jag älskar dig. Ja, du läste rätt, jag älskar dig! Jag tror att det är försent och att vår vänskap är förstörd, för du vill inte ha mig längre. Du anar inte hur mycket jag saknar dig, jag har gråtit varje kväll i två veckor nu. Jag ville bara att du skulle veta detta! Jag älskar dig Ulrik / Din Celine." Där man öppnade kuvertet skrev jag "I love you"

Jag gick ut i det fina vädret och la brevet i hans brevlåda, innan jag la i brevet gav jag brevet en kyss och sa "Jag älskar dig" för mig själv. Jag gick in och hällde upp ett glas med juice och satte mig framför datorn. Efter en stund så bestämde jag mig för att gå en promenad. Jag gick ner till stranden, men istället för att gå vidare så stannade jag där. Jag satte mig på den stocken som Ulrik satt på sist vi träffades, för två veckor sedan. Jag tänkte på alla minnen vi haft sen vi var små, när vi sprang runt och lekte. Jag log lite för mig själv, och sedan hörde jag en röst bakom mig.
"Celine?" Jag vände mig om, till min förvåning var det Ulrik.
"Ulrik.. Hej"
"Vilket fint brev, så du har ångrat dig?"
"Ja, men det är försent. Så jag ska nog gå"
Jag reste mig upp och började gå, "Jag älskar dig" Sa han bakom ryggen på mig. Jag stannade upp och vände mig om.
"Gör du?" Jag kände hur jag blev glad inom mig och jag tog ett steg mot honom.
"Ja, mer än någonsin" Jag gick fram till honom och kramade om honom, jag andades in hans lukt extra mycket. Han höll mig hårt, och luktade i mitt hår. Jag tänkte på vad som skulle hända nu, skulle det vara vi nu eller hur skulle det bli?...
______________________________________________________________________________________________
Okejokej sorry för kort del! Men aaaaah, hihi tack för alla era fina kommentarer ialalfall!Betyder mycket ska ni veta:). Kommentera nu, så kommer det maybe en ny del ikväll!