Jag väntade och väntade på att Ulrik skulle berätta för mig vad det egentligen var han ville berätta.
"Sanningen är den att jag.. Jag liksom.. När jag sa att jag inte var kär i dig längre.. Jag ljög, jag har fortfarande känslor kvar för dig, och som jag berättade var det en av de tuffaste perioden i mitt liv. Jag vet att du inte känner samma sak för mig, men jag ville bara att du skulle veta detta, men jag älskar dig Celine"
Jag sjönk genast ihop, hur kunde han fortfarande vara kär i mig? Han vände sig om och kollade på mig, jag såg hur en tår föll ner från hans ena kind. Jag stirrade med stora ögon på honom och gav honom en kram.
"Jag måste gå" Sa jag och gick därifrån med snabba fötter, det skulle inte funka. Jag visste inte vad jag skulle göra, hade jag förlorat min egen bästa vän?

Nästa dag tänkte jag inte så mycket på det längre, jag bestämde mig för att ta bussen in till Göteborg och gå på Nordstan några timmar. Överallt satt affischer med Ulrik på eftersom han skulle ha en massa spelningar, folk tisslade och tasslade om honom hela tiden. "Åh han är så snygg" "Jag ska gifta mig med honom när jag blir stor" "Min pojkvän" "Åh, jag älskar honom" Så hörde jag folk hela tiden säga, varför just jag? Varför kunde han inte välja någon av sina stora fan istället? Jag gick in på Rut m.fl, jag köpte två par snyga shorts och ett linne. Min shoppingtripp fortsatte längs hela Nordstan och Femman huset.

//Några av hennes nya inköp//
Efter några timmar på stan köpte jag mig en Cola på McDonalds och tog bussen hem igen, klockan var ännu inte så mycket. När jag kom hem satt Desirée och Denise i poolen och badade, mamma lukade i landet, pappa klippte gräset och André spelade fotboll. Jag gick in på mitt rum och hängde upp det jag köpte, innan jag gick ner kollade jag mig i spegeln och ruffsade till håret lite lätt. Jag gick ut i trädgården.
"Ulrik var här innan, han frågade efter dig" Sa mamma.
"Uhmm.."
"Har det hänt något?"
"Nää, bry dig inte, snälla! Ska vi fika snart eller?"
"Ja, det finns fika på altanen" Jag gick upp till altanen och proppade i mig en bulle lite snabbt, jag drack ett glas saft och gick sedan ut igen, jag satte mig i en solstol och försökte starka min bränna. Jag satt och spelade lite Wordfeud på mobilen när jag plötsligt fick ett sms, det var från Ulrik.
"Snälla Celine, kan vi träffas? Vi måste prata!!"
"Eh visst! Möt mig vid stranden om 5minuter"
Jag reste mig upp och började gå ner mot stranden.
"Vart ska du ta vägen då?" Undrade mamma.
"Jag går en runda, det tar inte så lång tid" Hon nickade och gick tillbaka till sitt arbete medans jag började gå igen. Ulrik var redan där, han satt på en stock och kollade ner i marken. Jag satte mig bredvid honom.
"Vad var det du ville snacka om?" Frågade jag.
"Jag ville bara säga förlåt"
"Äsch, det är lugnt! Men det kommer inte funka, vi är bästa vänner, eller ja vi var bästa vänner. Jag älskar dig, men inte som pojkvän"
"Jag vet.."
Han tog tag i min hand, jag flyttade inte på min hand till min förvåning, istället flyttade han sig närmare mig. Jag kände ur tårarna trängde sig ut och rann ner för mina kinder.
"Ulrik nej! Sluta, det går inte!" Skrek jag och började gå därifrån.
"Snälla Celine!"
"Nej! Rör mig inte, det kommer inte funka och det vet du!"
______________________________________________________________________________________________
Hihih! Sådär, del 3 ute! Om jag får över 10kommentarer kommer ett nytt längre kapitel ikväll efter klockan 20.00, jag lovar! :)

Vill även tacka för era fina kommentarer, och fick även en kommentar om att det inte kändes som att Ulrik var känd. Men självklart är han det, det har bara inte märkts så mycket ännu! :)