Mamma mötte mig på flygplatsen, jag sprang emot henne och gav henne en stor bamsekram.
"Åh gumman! Vi har saknat dig så, du måste berätta varenda detalj"
"Kan jag få komma hem först kanske?"
Hon skrattade bara och sedan gick vi mot bilen.

1 Vecka senare.
Ulrik hade inte hört av sig ännu, jag deppade varje kväll och tänkte att han aldrig skulle ringa och att vi aldrig skulle träffas igen. Min telefon låg på nattduksbordet bredvid min säng, klockan var 22.14 och jag låg i sängen och försökte sova när min telefon började vibrera. Jag greppade snabbt åt mig mobilen och kollade på displayen, det stog "Ulrik". Ett leénde spred sig över mina läppar och jag svarade.
"Hej.." Sa jag lite försiktigt.
"Sötnos! Jag trodde inte du skulle svara, jag vet att jag inte har hört av mig på en vecka. Jag har inte haft någon tid, jag hoppas du förlåter mig!"
"Det är lungt, jag är glad att du ringde mig nu iallafall"
"Hur mår du?"
"Som vanligt, men jag saknar dig, är du hemma?
"Nej" Sa han och min dörr öppnades. Jag tappade mobilen i sängen och gapade, i dörröppningen stog Ulrik och log.
Jag reste mig upp ur sängen och gick emot honom, jag stannade precis framför honom så att vi hade ett litet mellanrum mellan oss.
"Jag ville överraska dig" Sa han.
Jag log.
"Det gjorde du verkligen, hur hittade du hit?
"Det var enkelt"
Han drog handen genom mitt hår och smekte min kind, jag tog ett steg närmare honom och vi möttes i en kyss.

Vi hade suttit och snackat en stund på min säng och bara myst.
"Vad sa mina föräldrar när du kom då?"
"Nä, typ inget speciellt, jag antar att du har berättat om mig eller?"
Jag nickade och log.

Nästa dag vaknade jag att Ulrik låg bredvid, jag mindes inte att han somnade bredvid mig. Solen lyste in genom det vita gardintyget som hängde och fladdrade i fönstret.

Ulrik hade aldrig varit i Lerum förut så jag tog med han in till centrum. Vi satte oss på en uteservering och tog varsin glass, jag beställde hallon och choklad, Ulrik beställde apelsin och jordgubb.
"Ulrik, nu vill jag verkligen veta vad du tycker om mig" Sa jag och ställde ifrån mig glassen.
Han skrattade lite och började sedan babbla på.
"Du är så himla gó som person, det är lätt att prata med dig. Din personlighet är så himla fin, du är inte den där "galna" tjejen du vet. Du har världens finaste ögon och jag älskar verkligen ditt nackparti, ditt leénde går heller inte att motstå, jag liksom dras till dig. Du är så vacker."
Jag blev generad, han sa det med sådan inlevelse så det kunde inte vara annat än äkta.
"Vad fin du är" Sa jag och sträckte mig över bordet för att ge honom en puss.

Vi gick till busstationen och hoppade på buss 213 som skulle gick dit där jag bodde...
______________________________________________________________________________________________
Liten kort del efter mitt uppehåll! Kommentera på nu så kommer en ny del imorgon kväll!:-)

Nytt kapitel imorgon! Kika in då :-)

12 dagar senare

Jag och Ulrik hade kommit ganska nära varandra nu den senaste tiden, och imorgon skulle vi åka hem! Hur skulle det bli då? Det blev tidigare än väntat faktiskt, men skönt att få komma hem. Bara jag inte kommer sakna Ulrik för mycket..

Jag vaknade upp av att solen sken igenom persiennerna, Ulrik snarkade högt, jag log och gick sedan därifrån. Jag förberedde frukosten eftersom han nog snart skulle vakna. Jag ställde fram ett paket musli, pålägg, mjölk, te och en påse med smörgåsar. Jag vred på musiken, för att inte känna mig helt ensam vid frukosten men Ulrik kom nästan direkt. Hans hår stog åt alla håll och hans ögon var nästintill igenstängda.
"Ska du göra något speciellt idag?" Frågade jag.
"Nää, det är fan ganska långtråkigt här! Vill ju spela musik hela tiden"
Jag skrattade.
"Men vad sägs som att åka en sväng till ett tivoli? Jag har letat upp ett!"
"Låter bra. När åker vi?"
"När som"
Vi åt upp och han diskade sedan det som behövde diskas, medans han diskade passade jag på att fixa mig. Jag kollade på termometern, den visade 24grader och klockan var bara 11 på förmiddagen, jag tog på mig ett par shorts och en kortarmad transperant blus, sedan smetade jag på mig lite mascara och lockade mitt hår.
"Vad fin du är!" Det var Ulrik, han stog och tittade på medans jag lockade mitt hår. Jag log och la sedan ifrån mig locktången.

Vi gick ut på gatan, två taxi stog parkerade utanför lägenheten. Vi tog den ena, det var inte långt till tivolit. Kön in till tivolit var inte heller speciellt lång. Vi ställde oss och väntade på att få komma in. Ulrik betalade, han köpte två åkband till oss. Vi gick bredvid tätt intill varandra och pratade.
"Imorgon tar det här slut" Sa han och suckade.
"Ja.. Varför suckar du?"
"Jag vet inte, jag antar att jag kommer sakna dig. Du är irriterande och tråkig, men jag tycker om dig väldigt mycket ändå"
"Haha, jag hoppas att du skojar där"
"Jo, men jag kommer sakna dig riktigt mycket. Du är nästan som en syster till mig, eller kanske nästan flickvän"
Jag kände hur hjärtat bankade på snabbare och snabbare för varje sekund som gick, jag blev glad men sa ingenting.

Vi sprang upp och ner för alla trappor som ledde till karusellerna, vi började nästan få lite värk i benen.

"Okej. Hur mycket åker du?"
"Vad menar du?"
"Eh, asså typ hur mycket du vågar"
"Jaha, inte den där iallafall" Jag pekade på något som såg ut som "AtmosFear" fast mycket högre.
"Haha, fegis! Kom igen, vi åker den! Jag sitter bredvid dig, du kan hålla min hand om du vill"
Han drog i mig men mina fötter lyfte inte för marken.
"Nej, jag vågar inte!" Han försökte övertala mig, det snurrade runt i min mage men tillslut fick han med mig upp. När vi stog i kön och det var nästan vår tur att hoppa på kände jag verkligen att jag inte kunde.
"Jag kan inte" Sa jag och det kändes som att jag skulle spy när som helst" Han tog min hand utan att jag hann säga något mer, och jag ville inte säga något mer för nu kändes det helt plötsligt okej.

När attraktionen var klar var jag bara lycklig att jag hade kunnat åka den, vi gick och satte oss på en restaurang.
"Ulrik.. Jag är orolig för vad som ska hända sen. Kommer du vilja träffa mig?"
Han kollade upp på mig och log.
"Det är klart jag vill"
"Hur ska jag veta att du inte ljuger?"
Han ryckte av en bit på en servett och tog upp en penna ur sin jackficka. Han skrev något på lappen och gav den sedan till mig, jag läste. "Jag kommer vilja träffa dig sen Josie, mer än något annat./Ulrik ♥" Han skrev Josie, det var så fint. Jag stoppade ner lappen i min ficka och vi gick ut från restaurangen, precis innan vi skulle gå köpte Ulrik en sockervadd åt mig också vann han en stor nallebjörn som det stog "Kram" på.

Nästa dag skulle vi bege oss in till flygplatsen, vi skulle inte ta samma flyg. Han skulle till Stockholm och skriva lite musik nu, och jag skulle hem till Lerum. Vi stog på flygplatsen och skulle ta farväl till varandra när de ropade ut "Landvetter, går om 30minuter" Jag kramade om honom hårt och länge, det var nästan som att en tår fall ner från mitt ena öga.
"Vi träffas igen, jag lovar" Sa han och släppte taget om mig.
Jag vinkade åt honom och gick sedan där ifrån, jag vände på mig och såg att han fortfarande stog kvar. Han log med sitt fina leénde och jag kunde inte låta bli att stå kvar och glo på honom. Jag fick ett ryck, det var honom jag ville ha. Utan att jag ens själv kunde styra det sprang jag emot honom och hoppade upp i hans knä, han tog emot mig och pressade sina mjuka fina läppar mot mina, de läppar jag alltid velat kyssa. Det blev en lång passionerad kyss, han höll fortfarande kvar mig och våra läppar lämnade varandra. Vi tog farväl ännu en gång och jag kände just nu bara lycka inom mig.

När jag hoppat på flygplanet letade jag fram lappen ur min ficka och läste den tyst för mig själv. "Jag kommer vilja träffa dig igen Josie, mer än något annat./Ulrik ♥" Jag log och pussade lappen, sedan somnade jag mjukt i flygplanssätet.
_____________________________________________________________________________________________
Suttit med denna delen en stund nu! Vad tycker ni?! ♥

(Måste bara skriva att de inte kysser varandra i detta kapitel, några kanske tycker det hade varit helt weird!! Det är filmen, hittade ingen annan bild!!)

Det hade blivit kväll, hela dagen hade jag varit ute på stan och shoppat. Jag vet inte vad Ulrik har hållit hus. Mitt hår var flörtigt och jag kände mig ofräsch, jag tog en snabb dusch och tog sedan på mig underkläder och en lång tisha. Det luktade gott ute i köket, Ulrik hade lagat mat till oss. Jag gick ut till honom.
"Åh crepes, min favoritmat! Med jordgubbar till och med"
"Vad bra, hoppas du tycker om jordgubbar också!"
"Såklart" Jag satte mig ner, han hade dukat upp fint och jag började äta. Det var så gott, de godaste crepsen jag ätit.
"Det var jättegott Ulrik, gillar du att laga mat?"
"Nja, ibland. Men vad gör jag inte för dig"
Jag blev generad och sa ingenting. När vi ätit upp ställde jag mig och diskade. Solnedgången bländade mig igenom köksfönstret, jag kollade på termometern, den visade 26grader.
"Vad sägs som att ta ett kvällsdopp?" Ulrik stog i dörröppningen.
Jag tittade på honom och log.
"Gärna, jag ska bara diska klart"
"Ne, skit i det! Kom nu"
Jag bytte snabbt om till bikini och sedan gick vi ner till stranden som inte alls låg långt nedanför våran lägenhet. Det promenerade folk fram och tillbaka, jag slängde av mig min strandklänning och började gå utåt. Vattnet var ljummet, men skönt. Ulrik gick bredvid mig.
"Det känns typ som att vi har känt varandra hela livet" Sa han.
"Haha tycker du? Varför?"
"Jag vet inte, det känns som vi har så mycket gemensamt"
Jag skrattade och dök sedan ner i vattnet, Ulrik stog kvar.
"Doppa dig då! Fegis" Sa jag. Han skrattade åt mig och jag gick emot honom för att försöka få ner honom, men det gick inte. Istället ramlade jag igen, och igen, och igen. "Det är nog bäst du ger upp nu" Sa han och skrattade åt mig. Han tog ett grepp om mig och slängde mig i vattnet så det blev ett riktigt magplask, han tappade balansen och ramlade själv. Jag skrattade och skrattade åt honom.

Efter någon timma på stranden bestämde vi oss för att gå upp igen, jag orkade inte duscha eftersom jag redan gjort det så jag tog på mig myskläder och satte mig i soffan. Ulrik hade varit nere i en butik och köpte lite godis, men nu var han och duschade medans jag kollade på "Dear John", det var min favoritfilm. Han kom tillbaka ganska snabbt, jag satt och grät. Det var just den delen av filmen som var sorgligast, han stod i dörrkarmen och skrattade åt mig, ingen tröja hade han heller på mig.
"Vad skrattar du åt?" Sa jag mellan snyftningarna.
"Ingenting, du är så gullig när du gråter bara"
"Haha" Sa jag till svar. Han satte sig bredvid mig i soffan och jag kunde inte släppa min blick ifrån honom, hela han var så fin. Han var inte världens muskulösaste men hans kropp var ändå perfekt. Av någon konstig anledning la jag mig på hans bröst och somnade sedan där...
_____________________________________________________________________________________________
Kommentera nu! Är novellen ens bra? Puss !

ASså förlåt! Men jag har inte haft lust, för jag fick 3kommentarer först på förra kapitlet? Okej, nu låter jag helt dum! Men är novellen så dålig? Haha, tillbaka for real nu pusss