Kapitel 2

 
 Untitled.@ulrikmunther | Hanging around in Roppongi #japan #goldplaque #biginjapan | Webstagram - the best Instagram viewertumblrwhite lips, pale face.. | via Tumblr
Jag vaknar upp av allt min bror smäller igen ytterdörren. Johan, han betyder verkligen allt för mig. Han är min bästa vän.
Jag kliver upp, klockan visar 06.50. Jag öppnar garderoben och tar på mig ett par svarta slimmade jeans och en vit tröja med massa smycken. Jag borstar igenom håret och lägger sedan ett tunt lager foundation i ansiktet.
 
När jag kommer till skolan har vi först engelska på morgonen, både Malin och Julia är sjuka så jag får sätta mig själv. Jag sätter i hörlurar i öronen och lever i min egna lilla värld. Ulrik kommer ingående med sin väska, han är klädd i en vit t-shirt och ett par gråa jeans. Jag möter hans blick men kollar snabbt ut mot fönstret igen. Jag ser att han är röd på ena kinden och det är förmodligen där jag slog till honom igår, fan vad pinsamt.
"Okay, work in your books. I'll correct your test.", säger han.
 
"End of the lession, good job today everyone, you can go now", alla rusar ut. Jag reser mig upp och går sakta mot dörren men vänder mig om istället. Jag möter Ulriks blick.
"Förlåt'', säger jag.
"För vad? Du gjorde rätt, jag är din lärare och 6år äldre än dig. Jag borde inte har gjort så"
"Ulrik jag är inte den du tror att jag är, du kommer bara bli besviken"
Han skakar på huvudet. "Nej. Jag vet att du är en av de "coola" på skolan, men innerst inne är du inte det. Vill du vara det?"
"Nja, det är väl kul ibland typ"
Han skrattar. "Vad?", säger jag frågande.
"Nej inget, vill du ha skjuts?", frågar han.
Jag nickar.
 
Jag följer med honom hem, det känns väldigt fel men ändå spännande på något vis. Han bor i en stor lägenhet, det är fräscht och snyggt.
"Wow, det är riktigt fint"
"Tack", svarar han.
 
Han bjuder mig på middag, någon pasta med en god sås, det smakar fantastiskt och jag börjar faktiskt att gilla honom mer och mer.
"Alltså, du verkar ha lite dolda talanger", säger jag och tar en klunk av vattnet.
"Nja, haha. Talanger och talanger. Jag sjunger iallafall"
"Va? Du skojar, jag måste bara höra"
"Säkert?"
"Ja lätt"
Han plockar fram son gitarr och börja spela, hans röst är lite hes eftersom han är lite förkyld men jag kan ändå höra att han har en grym talang.
"Okeeej Ulrik, varför inte satsa på musiken istället?"
"Känns som jag inte kommer komma så långt, du vet"
Jag nickar. "Jag tror på dig iallafall"
 
Han kollar med djup blick i mina ögon länge, mitt hjärta slår fortfarande och jag blir extremt pirrig i magen. Jag nickar mot honom. "Kyss mig Ulrik", säger jag lite tyst. Han höjer ögonbrynen, jag nickar igen. Sakta möter våra läppar varandra i en mjuk kyss.
"Wow", säger jag.
"Det där var.. äckligt. Alltså Lina, du är min elev. Okej, jag gillade det men jag kommer fan bli klassad som pedofil snart"
"Schh, nej. Hemlighet, okej?"
Han suckar. "Det är svårt att hålla kärlek hemligt"
"Jag vet, men det funkar.Lita på mig, jag litar på dig"
Han nickar. "Okej, bara en till sen måste du dra hem innan dina föräldrar undrar var du håller hus" Han ger mig en snabb kyss och mitt hjärta skenar iväg, jag säger hejdå och cyklar snabbt hemåt. Allting kändes ändå bra på något sätt..
_________________________________________________________________________________________
Ooooojjjj....
 
I en månad har jag haft fullt upp, tror det eller ej men så är det. Tycker ni att jag ska ta bloggpaus eller lägga upp en del när jag har tid? Ni bestämmer. Ge mig lite kommentarer iallafall så ska jag försöka lägga upp nästa inom en vecka!
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

lägg upp en del när du har tid :) grym novell!

2013-04-24 @ 21:18:36
Postat av: Sofi

Riktigt bra! Lägg upp när du har tid, tycker jag! :)

2013-04-25 @ 21:16:33
Postat av: Rebecca

Riktigt bra kapitel. Längtar till nästa del :)

2013-05-05 @ 18:17:17
Postat av: Anna

så bra!

2013-05-15 @ 21:47:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0