Jag vaknar upp bredvid en sussande Ulrik, jag kollar snabbt på klockan och inser att den bara är halv 7 på morgonen. Jag försöker att somna om men lyckas inte, istället tar jag upp mobilen och ser att jag har ett mms i inkorgen, från mamma. Det är en bild på hela familjen.

"Vi saknar dig, puss" Står det.

Jag knappar in ett svar kvickt. "Jag saknar er också, älskar er till månen och tillbaka"

 

"Godmorgon sötnos" Säger Ulrik sömnigt, hans röst är så bedårande på morgonen. Jag får gåshud och ler stadigt mot honom.

"Godmorgon" Säger jag och ger han en lätt kyss på kinden.

"Vad är klockan egentligen?" Frågar han.

"Bara halv 8"

"Men det är ju bra, då kan vi mysa lite" Säger han och jag instämmer nickande.

Jag lägger försiktigt mitt huvud på hans bröst och han drar sina händer igenom mitt hår, när vi gör såhär känns det som att vi har varit tillsammans i en evighet fast vi inte ens är tillsammans.

 

När vi ätit frukost byter jag om och sminkar mig litegrann.

"Kom" Säger Ulrik och räcker mig handen.

"Vart ska vi?" Frågar jag men tar tag i hans hand.

"Jag ska visa dig en plats som har betytt mycket för mig"

 

Vi kommer fram till en stor vacker äng med en massa fina blommor och ett stort träd. Han lägger ut en filt under trädet och tar upp picnik.

"Vad mysigt" Säger jag. "Men varför är just denna plats betydelsefull för dig?"

Han tar luft och det känns som det är något jobbigt han ska berätta.

"För tre år sedan tog min bästa vän livet av sig, han hette Oskar. Jag gick hit varje morgon och kväll och satte mig i det trädet, jag skrev dikter om saknad. Där uppe i träden hänger en låda där alla mina dikter ligger, det här var den enda platsen för mig att kunna tänka på honom"

Det berör mig även fast jag inte kände till honom, jag lägger mina armar om honom och han fäller en tår.

"Varför visar du detta för mig?" Frågar jag.

"För att det känns som att jag kan lita på dig"

"Det kan du, till 110%"

 

Vi myser på filten och äter en massa godsaker, han berättar om sitt liv och om vad han har varit med om.

"Ulrik, vad tycker du egentligen om mig?"

Han ler stort och jag blir alldeles knäsvag.

"Jag tycker du har den finaste personligheten någonsin jag känt"

"Bara det?"

"Haha nej! Du är vacker, när jag ser dig vill jag bara hålla om dig. Men somsagt, du är snäll, lätt att prata med, du har utstrålning och en massa mer"

Jag blir generad och Ulrik tar bort en hårslinga som hänger ner för mitt ansikte.

"Du är äkta" Viskar jag i hans öra.

"Du också" Viskar han tillbaka.

 

"Isabella?" Säger Ulrik.

"Ja?"

"Jag tycker om dig"

"Jag tycker om dig också"

"Men alltså, mer än vän. Jag har fått känslor för dig, om jag ska vara helt ärlig så håller jag på att bli galet kär i dig. Du är så fin"

Jag ler. "Ulrik du behöver inte vara orolig, jag känner exakt likadant. När jag ser dig vill jag bara springa fram och hoppa upp i din famn och kyssa dig mjukt"

"Så gör det"

Jag ställer mig upp och han trycker sina läppar mjukt mot mina, samtidigt lyfter han upp mig och precis som jag sa till honom har han mig i sin famn och kysser mig.

___________________________________________________________________________________________

KOMMENTERA! :D