Första dagen på det riktiga sommarlovet vaknar jag upp till att solen lyser in genom persiennerna och fåglarna sjunger fint utanför mitt fönster.

 

Jag stiger upp och tar på mig ett par shorts och ett virkat linne, på termometern står det 23grader. Jag går ner till köket, Alice och Tindra sitter och ritar medans mamma stryker och Julian leker med bilar.

"Gumman, skulle du kunna passa Alice och Tindra idag? Jag och Julian ska på simskola och en liten sväng på stan. Ni kan ju vara på stranden eller något mysigt" Frågar mamma mig.

"Ja, självklart. Har ändå inget planerat"

"Åh tack, mammas solstråle"

 

Jag packar färdigt picniken, Alice och Tindra kommer nerspingande för trappan med badring och badmadrass.

"Kom nu tjejer, nu går vi!" Säger jag och dem springer ner till stranden som ligger precis nedanför vårat hus.

 

Jag sätter mig i en soltstol medans tjejerna badar. Jag tar upp min kamera och fotar dem, dem posar som aldrig förr vid sandklipporna. Vi sätter oss på en filt och äter våran lilla picnik som jag packade med.

"Tänker du mycket på Adam?" Undrar Alice.

"Njaa, nästan varje dag" Svarar jag med ett lite orsäkert leénde.

"Men där är ju några andra killar du kan ta" Säger Tindra och pekar snett bakom mig. Jag vänder mig om och ser fem killar som är klädda just för att bada, och en av dem är Ulrik. Jag vet inte vart jag ska ta vägen och mina systrar, hur ska det här gå?

"Jag ska prata med dem" Säger Alice.

"Nej snälla Alice, gör inte det! Jag känner en av dem.."

Hon verkade inte lyssna utan istället traskar hon bort till dem och börjar prata med Ulrik, jag och Tindra sitter kvar på filten och skrattar åt henne. Hon kommer springandes tillbaka.

"Vad pratade ni om?" Frågar jag nyfiket.

"Jag sa att du tyckte om honom"

"Men åh Alice! Det gör jag ju inte, att du alltid ska ställa till det"

"Men han sa att jag skulle hälsa till dig"

 

Jag tar med mig min hund Benji ut på en promenad längs stranden, klockan är 16.00. Då möter jag på Ulrik, han står i bara badbyxor men när han får syn på mig går han fram.

"Tack för senast, du såg min lapp va?" Säger han.

"Haha, tack själv. Ja.."

"Så du bor i det nya huset uppe på kullen?"

"Yes, så är det. Och du pratade med min syster innan" Säger jag och kollar ner i sanden.

"Ahdu, lika söt som du" Säger han och jag känner verkligen hur man lyckas få mig generad varje gång jag pratar med honom.

"Men jag måste nog gå nu, mamma blir orolig" Säger jag och ler.

Han skrattar. "Ja, det är nog bäst så inte din mamma tror att jag kidnappat dig" Säger han och blinkar med sitt högra öga, jag fnittrar litegrann och säger sedan hejdå. När jag gått några steg vänder jag på mig, just i det ögonblicket står han också vänd mot mig jag ler och han ger mig ett stort leénde tillbaka.

 

När jag kommer in igenom sätter jag på datorn och redigerar snabbt en bild för att byta profilbild på facebook, jag lägger in den och får direkt en kommentar,... Från Ulrik., vilket förvånar mig något enormt.

Jag ler och skriver snabbt tillbaka.

 

Det pirrar i hela min kropp från topp till tå och jag kan inte sluta att tänka på honom, på våran pratstunder vi haft, eller när han sov hos mig. Det är hans ögon som gör mig så knäsvag.