9 månader senare.

 

Jag parkerar bilen utanför huset och går sedan in i huset.

"Hallå" Ropar jag. Ulrik kommer fram och ger mig en kram.

"Hur mår du?" Frågar han.

"Hyffsat bra, jag tror inte det är dags riktigt än" Svarar jag glatt men är ändå riktigt nervös på något sätt. Han ger mig en kyss på min hjässa och sedan går vi in till köket och börjar med kvällsmaten.

 

4 timmar senare ligger jag på en sjuksäng på förlossningsavdelningen, allting hade gått så himla fort. Direkt efter maten kände jag verkligen att värkarna var sjukt starka och vattnet gick direkt efter det så vi fick skynda oss in till sjukhuset.

 

Ulrik sitter bredvid mig och håller min hand hårt, jag gråter samtidigt som jag är glad för det gör så himla ont, den värsta smärtan jag har varit med om men på samma gång den härligaste när man vet vad man får av det här, ett barn.

"Kom igen Tyra, fortsätt! Jag ser honom nu" Säger min ena barnmorska Nathalie och då känner jag verkligen att nu vill jag få detta överstökat och hålla min lilla son i famnen tillsammans med Ulrik.

 

"Tyra, du klarade det! Vi har en son" Säger Ulrik samtidigt som han börjar att gråta, något som jag aldrig sett honom göra förut.

"Åh.." Säger jag och fäller också några tårar samtidigt som Nathalie lämnar över honom till mig. "Älskade son, älskade Milo" Säger jag och kysser hans panna samtidigt som han skriker.

 

Jag vaknar upp av att Milo skriker, klockan är 02.55. Jag känner mig fortfarande trött från förlossningen och har varken lust eller ork att titta till honom.

"Det är lungt älskling, jag fixar detta! Sov du" Säger han och kysser mina halv blöta läppar.

"Tack, jag älskar dig" Svarar jag sömnigt och stänger mina ögonlock försiktigt igen.

 

Både jag och Ulrik vaknar klockan åtta, Milo ligger och stirrar upp i taket samtidigt som han ler emellanåt, det gör mig också glad. Jag börjar nästan gråta för mina känslor för honom är otroligt starka.

 

Jag ber ner honom och Ulrik fixar frukost medans jag ger honom mat. När Milo ätit färdigt tar Ulrik hand om honom så jag också ska få i mig lite frukost, men innan det tar jag ett kort på Ulrik när han håller Milo och lägger upp den på instagram.

Jag får en massa kommentarer direkt.

 

Efter frukosten går vi en promenad  med barnvagnen för första gången, känslan är så härlig och jag nästan längtar tills nästa gång vi ska göra det, att ha en familj känns helt fantastiskt.

 

 

"Tyra, snälla lyssna på mig" Säger Ulrik och visar med händerna att jag ska slå mig ner i soffan. Jag nickar och stirrar på honom.

"Jag tycker inte vi ska ha något offentligt bröllop, jag tycker vi ska göra det här och nu. Jag tycker inte vi behöver bry oss om att vara snygga, gift dig med mig nu"

Jag ler och ställer mig upp framför honom, innan jag ens hinner tänka tanken kysser jag honom och snabbt besvarar han kyssen och öppnar försiktigt munnen, jag möter hans tunga och fnittrar litegrann.

"Ja, det är klart att jag vill"

"Tyra Munther, jag älskar dig"

"Jag älskar dig också"

_________________________________________________________________________________________

Sista delen tyvärr, men yes ny novell kommer inom kort! Ska verkligen lägga ner hela min själ på den, jag lovar! Kommentera!