Del 10
Några dagar senare
"Men alltså, vem gjorde slut?" Frågar han nyfiket.
Jag berättar för honom om mitt tidigare förhållande som tog slut för någon månad sen.
"Alltså, det var typ båda för det skulle bli jobbigt"
"Om jag hade varit han hade jag kämpat med förhållandet" Han får mig generad och ler lite osäkert.
Innan jag beger mig hemåt ger Ulrik mig världens finaste kyss och jag blir alldeles varm inom mig, sen skyndar jag mig hem till min familj som kommit hem. Jag kramar om alla och mamma visar tre tröjor som hon köpt till mig från Hollister.
Mamma häller upp en kopp med te till mig och vi sätter oss i soffan och pratar.
"Vad har du gjort denna veckan?" Frågar hon.
"Umgåtts med mina vänner, shoppat och bara tagit det lungt, men åh vad jag har saknat er"
"Åh gumman, vi har saknat dig också, särskilt Julian. Han har pratat om dig varje dag" Jag skrattar till lite men rätt som det är kommer Julian springande mot mig och hoppar upp i min famn.
"Saknat däääj ju" Säger han lite gulligt.
Jag kysser hans panna. "Har saknat dig också min lille gullegris"
"Inte gjiiis, ko"
"Jaja, ko då"
Jag vaknar upp av att solen starkt lyser in genom mitt fönster, klockan är halv 10 och jag är pigg, jag reser mig snabbt upp och drar på mig myskläder, när jag ska öppna dörren för att gå ner vibrerar min mobil, det är Ulrik.
"Om du vill så kan du få träffa min pappa idag? puss <3"
"Åh gärna, när?♥"
"Kom när du vill"
"Okej kommer om en timma ungefär, pusss"
Jag ställer in tallriken i diskmaskinen och går upp på mitt rum för att fixa till mig lite snabbt, jag plattar håret och sminkar mig.
"Jag sticker nu" Ropar jag.
"Vart ska du?"
"Till Ulrik"
"Till vem sa du?"
"Vi tar det sen"
Jag smäller igen förren bakom mig och går ut i garagaet för att ta ut min cykel, sedan trampar jag glatt iväg mot Ulrik.
Jag plingar på dörren och och Ulrik kommer snabbt och öppnar. Jag sträcker på mig att för att ge honom en kram.
"Jag är nervös" Viskar jag i hans öra.
"Va inte det, han är inte farlig"
Vi går in i tv rummet, jag möter Ulrik pappas blick och han ler stort. Till min förvåning kramar han om mig, jag kramar tillbaka och sedan sätter vi oss ner i soffan.
"Så du är alltså Isabella, Ulrik har pratat om dig"
Jag ler. "Ja, jasså det har han"
"Bara en massa positivt, jag hoppas han är snäll vid dig"
"Ja, han är verkligen supersnäll"
"Så bra, men ni är inte tillsammans eller?"
"Njae, int.."
Ulrik avbryter mig mitt i meningen och säger snabbt "ja". Jag kollar på Ulrik och han nickar, jag ler och kramar om hans hand ännu hårdare.
"Så roligt"
Jag ligger på mage i Ulriks säng och han masserar min nacke, jag går in på facebook och ändrar min relationsstatus direkt till "I ett förhållande med Ulrik Munther".
"Isabella? Har du tatuering?" Säger Ulrik förvånande.
"Haha ja, har du inte sett den?"
"Nej, men den var riktigt snygg. Den passar verkligen på dig, när gjorde du den?"
"Typ för 5 månader sedan, mamma och pappa dampade verkligen sönder"
"Fick du inte deras tillstånd?"
"Njae inte precis, gjorde den på fyllan men jag är nöjd med den ändå"
Han skrattar. "Jasså, du är galen du"
"Bäst att du aktar dig"
Jag sätter mig upp i sängen och lägger mina händer om hans hals och kysser honom mjukt, han besvarar kyssen behagligt och ler.
"Ulrik, stopp. Jag är inte riktigt redo än" Han släpper ner mig i sängen och suckar.
"Förlåt, jag liksom bara vill ha dig"
"Det är första kvällen vi är ett par, vi har tid. Jag lovar"
"Jag vet, du är bara så fin"
"Du också" Säger jag och kysser hans sammetslena kind.
Min mobil ringer, det är mamma. Jag svarar.
"Ah hej"
"Isabella! Du måste komma hem genast, det är pappa. Han har kollapsat och jag får inte liv i honom"
"Va? Jag kommer på direkten, håll ut, jag älskar dig"
Jag lägger på i chock och berättar för Ulrik.
"Ulrik, jag måste gå, det är pappa. Han har kollapsat och mamma får inte liv i honom"
"Jag förstår dig, jag hoppas på det bästa. Jag finns för dig Bella"
"Tack Ulrik, det betyder mycket!" Säger jag och ger honom en puss och cyklar sedan hemåt. När jag kommer hem sitter mamma på golvet gråtandes bredvid min pappa som ligger ner bredvid, mina småsyskon sover vilket är tur, jag ringer ambulans och sätter mig ner bredvid mamma.
"Jag älskar dig Isabella" Säger hon och snyftar.
"Mamma, jag älskar dig också"
_________________________________________________________________________________________
Så äntligen!
Snälla lämna en kommentar om vad ni tycker, över 5 så kommer nästa!
Kommentarer
Postat av: Mariia
Jätte bra!!
Postat av: Anonym
Jättebra! Mer!
Postat av: Sofi
Varför är du så bra på att skriva? :D Jättebra! :)
Postat av: Tora (torahansson.blogg.se)
Sorgligt! Hoppas att det går bra för Isabellas pappan
Postat av: Tora (torahansson.blogg.se)
Sorgligt! Hoppas att det går bra för Isabellas pappan
Postat av: Em
Grymt bra!!! MER!!
Trackback