Åh, skrev ju värsta långa kapitlet igår, sen råkade jag göra något så att det stängdes av och det sparades inte!!! Det var därför det inte kom upp något igår, men nu så!
________________________________________________________________________________________________

Det var ett tag sedan jag såg Ulrik sist, jag saknade faktiskt honom inte ett dugg. Han hade ju varit så otroligt dum mot mig. Visst jag älskar honom jättemycket, men jag vet inte om jag kan förlåta. Okej okej, jag är fortfarande otroligt kär..

Jag låg i sängen och tittade upp i taket när mamma kom inspringande med nyvikna kläder. Hon satte sig på sängen.
"Vad har hänt med dig och Ulrik egentligen? Ni träffas ju aldrig."
Jag suckade, men tänkte att det var bäst att svara.
"Alltså, vi typ är inte vänner längre.. Men jag saknar honom"
"Lilla hjärtat, kärlek är svårt, riktigt svårt. Följ ditt hjärta" Hon gav mig en puss på pannan och gick sedan ut.

Jag klev upp ur sängen och tog på mig kläder, och fixade mig sedan. Jag kollade på min mobil, "1 meddelande i inkorgen" stog det, jag öppnade meddelandet. Det var från Ulrik. Mitt hjärta började bulta hårdare och jag var glad men blev ändå ledsen inom mig.
"Jag vill träffa dig, är du fortfarande arg? Kan vi reda ut det här? Saknar dig / Ulrik"
Jag läste sms:et om och om igen för att se om det verkligen var sant, jag trodde han hade glömt bort mig. Med darrande fingrar skrev jag ett svar.
"Säker? Men visst, vi kan ses! När och var?"
"Kom till mig om en halvtimma, ok?"
"Ok"

Jag visste inte vad jag har gett mig in på, men jag följer mitt hjärta och den känslan säger att jag är på rätt väg. Tiden rullade på och om 5minuter skulle jag vara hos honom, jag tog på mig en kofta och gick sedan över till Ulrik. Mina ben darrade mer än någonsin och fjärilarna i magen förstörde allting. Jag plingade på och stog förväntansfull utanför dörren. Han sprang ner för trappan och öppnade dörren.
"Hej" Sa jag, jag mötte Ulriks blick. Hans ögon var så fina.
"Hej, kom in"
Vi satte oss i hans soffa, båda var lika tysta och jag väntade på att han skulle börja prata.
"Jag har saknat dig" Sa han.
"Jag har saknat dig också, men kan du berätta för mig om kyssen?"
"Ehm okey! Min kompis var hos mig, hans tjej var med honom här. Det var hon som kysste mig. Han gick typ på toaletten och hon började prata med mig, jag trivdes inte i hennes sällskap och jag kände mig faktiskt lite rädd. Tillslut kysste hon mig och jag kunde inte göra motstånd, sanningen var den att hon bara var tillsammans med min polare för att kunna bli tillsammans med mig"
"Talar du sanning?" Jag var tvungen att kolla honom, men han lät så seriös och han hade faktiskt en tår i rösten.
"Ja" Sa han och fällde en tår.
Jag la armen om honom och lutade mitt huvud mot hans axel.
"Ulrik, gråt inte! Jag tror dig. Men vad hände sen då? Dumpade han henne?"
"Ja, direkt" Snyftade han.

Han drog handen över mitt huvud och tog tag i min hand, han såg mitt djupa sår i handen. Den dagen jag såg kyssen, när jag blev så förbannad och bara ville slänga mig framför ett tåg.
"Celine? Vad har hänt sötnos?"
"Du kommer inte tro mig"
"Jag tror dig, du kan berätta allt för mig"
"När jag såg kyssen, jag blev så in i helvetes arg så jag ville bara sjunka ner i marken. Jag ville inte finnas mer, jag försökte ta livet av mig. Det är sant" Jag torkade mina tårar och min mascara rann ut.

Han kollade på mig chockerande och kramade om mig hårt.
"Du är den enda för mig, jag lovar. Jag älskar dig" Sa han och pussade mig i hårbotten..
_______________________________________________________________________________________________
Sådär, kommentera nu! Tycker ni jag ska fortsätta på den här novellen eller börja på en ny? :-)