Medans Ulrim låg i sängen och drog sig gick jag ner och fixade frukost till honom, jag gjorde crepes med jordgubbar i. Det var det Ulrik hade gjort till mig i Usa, jag tänkte vara lika snäll som honom.
"Har ni haft en mysig natt?" Undrade Philip.
Jag skrattade.
"Vart vill du komma?"
"Nä, jag bara undrar.."
Julia kom farande genom köket.
"Dem kan nog mer än vad du kan Phille!" Sa hon, jag skrattade och de började bråka. Jag gick upp till mitt rum där Ulrik låg. Jag gick fram till honom och satte brickan med frukoste i hans knä. Sedan satte jag mig bredvid honom och drög över täcket över mig.
"Åh, Josefin! Det är supergott ut"
"Smaka då"
Han tog en tugga och sa att det var jättegott, innan han tog nästa tugga så kysste han mig. Jag hade ätit upp alla jordgubbar, det fanns bara en kvar.
"Får jag den?" Sa jag och kollade med "hundvalpsögonen" på honom. Han tog den.
"Hm, på några villkor"
Han sträckte fram den till mig och jag försökte ta den men han drog bort handen och pekade på sina läppar, jag kysste honom och sedan sträckte han fram handen igen. "En till" Sa han och jag kysste honom igen. Sedan stoppade han in jordgubben i munnen, jag puttade bort frukosten och tryckte mina läppar mot honoms för att försöka få ut jordgubben. I kyssen så öppnade han munnen och jordgubben gick från hans mun till min.
"Du är galen" Sa han medans jag låg bredvid honom och asgarvade.
"Hur ska jag klara att vara borta med dig? Vi har så himla kul tillsammans"
Han ryckte på axlarna och började ta på sig.

När vi stog och väntade på tåget, kände jag verkligen att det skulle bli så trist utan honom. Den finaste killen som fanns. Han drog in mig i en mjuk kram och kysste min hjässa flera gånger. Jag tittade upp på honom, våra läppar mötte varandra flera gånger. Tåget närmade sig.
"Ulrik det kommer inte gå"
"Jag måste iväg. Jag skulle stannat om det gick"
"Åh, jag hatar dig"
"Nej, säg inte så! Du gör inte det innerst inne"
"Åh, försök inte få mig på gott humör" Han skrattade och jag slog till honom.
Det var dags för Ulrik att hoppa på. Han kysste mig en sista gång och var på väg in när han vände sig om.
"Äsch, vad gör det om du följer med? Kom igen nu, tåget går" Ett glädjerus spred sig i hela min kropp, jag sprang emot honom och hoppade upp i hans knä. Han bar in mig och satte ner mig i ett säte.
"Du är bäst" Sa jag och pussade hans kind.
"Jag måste ringa mamma"
"Nej det behövs inte, jag har redan sagt till henne"
"Men? Va? Var det planerat att jag skulle följa med?"
"Såklart, hur skulle jag kunna klara det annars? Vi ska vara borta i en vecka."
"Skojar du?"
Han skakade på huvudet, och smekte sedan min kind. Jag lutade huvudet mot hans axel...
__________________________________________________________________________________________
Sådär!! Kommentera nu snälla! :)no